Tankar, ord, idéer

Länge sen sist! Jag har haft mer en fullt upp, kan man säga, så pass att jag har tagit en paus från många saker. Jag har gjort vissa val och omprioriteringar i mitt liv. Ibland får man vända och vrida på saker, tänka om och tänka till och en gång till, tills man kommer fram till ett beslut, och när beslutet är fattat, då kommer lugnet. Jag är där nu. I klartext innebär det att jag har ansökt om tjänstledigt från min diakontjänst, och ska enbart jobba med Idébanken till nästa höst. Idébanken är ett treårigt projekt, vi är inne på år två nu, och kommer att utvidga vår verksamhet. Tanken är att utveckla Grön rehabilitering -liknade verksamhet. Vi är redan inne i processen. Två naturvägledare är påkopplade, och vi har blivit certifierade Spa för själen -arrangörer. Spa för själen, visst låter det härligt! Det känns bra att ha fattat beslutet. Projektet är tidsbegränsat, diakon kommer jag att vara hela livet; just nu behöver jag fokusera i detta. Adventstiden närmar sig, på söndag ä...

I dag är det fars dag, både i Sverige och i Finland. Min syster ringde, hon som bor i föräldrahemmet i Vimpeli, på södra Österbotten. Hon hade varit till pappas grav med blommor, och tänt ett ljus. Min far gick bort när jag var bara tolv år - han blev 49. Stroke, eller hjärnblödning, som man sa då. Han var en lång och gänglig man, snygg, med sitt mörka hår och gråblå ögon. Näst yngst i en brödraskara av sju. En händig man. Han kunde bygga hus och möbler och reparera klockor och ur med pyttesmå detaljer. Han kunde vara rätt sträng, men hade också en stillsam, humoristisk sida. En karl, en man, en pappa. Jag tänker på honom idag. Och funderar kring manlighet och faderlighet. Ibland tänker jag att den här världen saknar god faderlighet. Omhändertagande, som inte är lika "omkramande" som moderligheten. Urfaderligheten är nog lite mer ruffig och tuff och lekfull och stark till sin karaktär än moderligheten. Är det därför som många människor har väldigt svårt för Gud Fader? M...

Det står i DN i dag om skrivande och läsande: intresset för läsande har gått ner, men skrivandet ligger i topp. Läsförståelsen sjunker, och det kommer larmrapporter om snedvriden utgivning som premierar deckare och flygplatslitteratur, som det står i DN. För ett halvår sedan stod jag i en pressbyrå på Singapore flygplats, Changi. Flygplatsen var STOR! och superelegant och man flyttade sig mellan terminalerna i siencefiction-tåg. Jag hade ingenting att läsa och det är katastrofläge för mig på resande fot. Så in i pressbyrån och leta efter böcker. Det fanns: ekonomiböcker. Massor. Ni vet, öka din försäljnig och kreativ marknadsföring och hypnotisera med siffror och blabla, på engelska, förstås. Och det fanns en massa svenska böcker, på engelska då. Deckare. Och Stieg Larsson. Han finns överallt i världen. ÖVERALLT! Lisbeth Salander är den mest kända fiktiva personen sen...James Bond! Tror jag. Det verkar så. För på min resa till Philly besökte jag många flygplatsbokhandel, och Lisbeth ...

Allhelgona, Halloween. Ja, för mig är det Alla helgons-firande som gäller det kommersiella halloween har jag inte riktigt kunnat ta till mig..så jättemycket. Pumpagubbar är ju mysiga, och vad som helst som kan lysa upp i novembermörkret tas tacksamt emot, så på så sätt är det fint. I år drabbades jag av en förkylning från helvetet. Så blir det, när man jobbat intensivt och sen blir lite ledig, då slår det till. Borde inte kroppen bara vara nöjd med att man kan slappna av lite, tycker man, men nej, den ska ner ner ner! Och nu när vi hade folk på besök och småttingar och liv och rörelse... Olägligt, säger jag, en oläglig förkylning. Jag kunde dock stå på benen, så vi gick en promenad till kyrkogården och tände ljus i minneslunden. Jag har inga släktinggravar i Sverige, alltså nära släktingar, så då går man till en  minneslund. Min tolkning av minneslund är just en lund för minnen, plats för oss rotlösa att minnas våra nära bortgångna någonstans. När jag bodde i hus i Emmaboda,...