måndag 2 april 2018

Mindlessness

Påsken har rundats av, Annandagen flödar av sol och smältvatten. Livet har återvänt!

Vi har firat med virvelvindarna från södern, inte så många tysta stunder och det var väldigt roligt - huset blev så fullt av rörelse och röster och ljud och det är gott att vara många. Visst, det är väldigt mycket närvaro i nuet, för de små är här och nu hela tiden. Fullt upp med konkreta saker att fixa. 

Jag har inte känt mig trött men förstår att jag varit det; har hela tiden, en lång tid, varit på väg någonstans.  Därför var dessa dagar så välgörande. Det gick inte att tänka längre än till nästa måltid. Den lagrade tröttheten hann ikapp mig också, jag sov som en medvetslös så fort tillfälle gavs.

Nu befinner jag mig i ett tyst och tomt hus och ägnar mig åt medveten frånvaro. Dvs funderar på det som varit och skall komma. Inga planer, bara reflektioner och små tankeglimtar, kanske en och annan önskning.

Har lyssnat på Söndagsintervjun med Ulf Dageby, två gånger. Finns på P1s sida på nätet. En fantastisk intervju! Jag hade noll koll på Ulf Dageby och knappt nån koll på Nationalteatern heller, skam att erkänna... men så var det. Nu vet jag mer, mer om mannen som skrivit Avsked med långa skuggor - som jag inte heller hade hört förut men nu har lyssnat på repeat.

Vill du höra en inlevelsefull och lyhörd intervju med en spännande tänkare så har du precis fått ett bra tips! Så här står det: Ulf Dageby - mellan politiken och poesin.  Nu fyller Nationalteaterns klassiska album Barn av vår tid 40 år. Proggikonen, låtskrivaren och sångaren Ulf Dageby berättar om musiken, förlusten av sin pappa och om dagen då Nationalteatern dog. 
Ja, Ulf Dageby har en historia att berätta. Dels har han varit med om och medverkat i ett starkt kapitel svensk rockhistoria, men ca 25 minuter in i intervjun kommer beskrivning av en händelse som förändrade hans liv över en natt, och det berättar Avsked med långa skuggor om. Hur livet förändras för ett barn, över en natt.

Men allra mest berörd blir jag av Martin Wicklins sätt att intervjua. Så fint, så lyhört!

Och så slutet, Ulf Dageby sjunger sin Dylan-översättning Bara om min älskade väntar... oh, då blir man tårögd!

Nu tänker jag fortsätta mitt mindless-tillstånd och försvinna in i drömmarnas värld.

Önskar God Natt!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar