I går kväll middag med mycket glädje och skratt hos goda vänner. I kväll födelsedagsfirande för stockholmsbästisens son. Redan 21 år! I morgon brunch med min förstfödde + flickvän, roliga planer ska diskuteras!
Ett spännande studiebesök och en utbildningsdag.
Gott och blandat!
Det blåser friskt, doftar hav. Iskristaller, som små stjärnor, på gatstenar.
Går trapporna upp till högsta punkten på holmen, som en liten fästning. På ena sidan Västerbrons båge, på den andra sträcker sig Högalidskyrkans dubbeltorn mot skyn.
Läste en artikel, en krönika innan jag gick ut, den berörde mig djupt i hjärtat.
Av någon anledning kom jag att tänka på min vän, Hans, 80 +. Han bor på ett hem, sitter mestadels i en rullstol, kanske i dagrummet, kanske uppe i sitt rum. En gammal och kraftlös man, med matfläckar på skjortan och byxorna. Helt beroende av hjälp. Men ögonen är himmelsblå, och tittar man noga kan man se att det glittrar stjärnor i dem.
Hans har varit journalist. Han har skrivit många roliga, fina betraktelser, jag har en tjock bunt hemma. Nu är talet borta, fingrarna orkar knappt trycka på vare sig piano- eller datortangenter.
Men det händer att han skriver. Han skrev ett brev till mig. Det tog honom en vecka; inte för att inte tanken fungerar - det är fingrarna som inte vill som han vill. Han beskrev sin vardag, de glimtar av glädje som finns; torsdagars andakter, musikstunder, av besöksgruppen ordnade fikastunder.
Han avslutar, jag kan nästan höra honom sucka: - Ja, vad ska man med en sådan här skruttig man till?
Jo, en sådan skruttig man behövs, bland annat till att påminna oss om de världar av tankar, minnen, färger och musik som inryms i varje människa! Oavsett om de har tal eller språk eller förmåga att uttrycka sig.
 |
| Lägg till bildtext |
Det blev en lång promenad, jag frös om fingrarna. Återvände till mitt sköna krypin, gott med en kopp kaffe nu! Skriver detta, sedan tar jag itu med resten av dagen.
Ännu en fin dag att leva, med livets hastighet.
Till dig önskas likaså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar