Livet är större

Det började en julafton.
I ett av paketen låg Bowies Pin ups. Bowie, vem var det??
Efter ett par genomlyssningar var jag fast. Hårt och utmanande och lyckligt. Donny Osmonds valpögda idolbilder försvann från min vägg, utan saknad. Livet hade blivit mycket större och vackrare och farligare.

Du väljer din identitet, och väljer om igen, hela livet. Ingenting är fastlåst och statiskt utan förändras hela tiden. Du väljer! Första lektionen i existentialism, á la Bowie!

Jag packade ihop mina pinaler och flyttade från allt.
Valde vad jag ville vara och vad jag ville bli.

Han har funnits vid min sida, hela vuxenlivet.

Och så går han och gör den vackraste, mest storslagna sorti en artist kan göra. Inte rock´n roll suicide, nej, inte han, han låter sig filmas i sjuksängen, blint trevande, svävande, och parallellt finns han bredvid går in genom dörren in i sin privata Narnia en Starman en Blackstar gör stilenlig sorti utan  sentimentalitet märkt av sjukdom och död går han in och försvinner ut till stjärnorna in i himlen.

Jag känner stor sorg.

Men

Tack! Tack för din musik tack för trösten tack för vissheten om att livet alltid är större och mer.