Så mycket det ändå har hänt. Trots att livet ibland känns stå stilla. Eller nej, stilla står det inte, inte nu, förr kunde jag tycka att jag bara harvade på samma ställe. Fast då behövdes det. Antar jag. Det sägs att när allt verkar stå still, det är då man laddar för nästa språng. Nu känns det att jag är på språng för det mesta, och trivs enormt bra med det! Allting har ju sin tid, som bekant, och kom nu inte med en massa floskler morrar min Vän av ordningen, och just det, det är en bestämd Ordning min Vän menar. Som det BÖR och SKA vara, enligt den envisa inre rösten. Som jag fullständigt nonchalerar. Nuförtiden. Eller försöker, i alla fall. Fast den kanske ändå behövs? För då blir man tvungen att skärpa till sig, och fundera på frågor som VARFÖR och VARFÖR INTE?
Är du med?
Hur som helst, det var ju födelsedagskalas igår kväll, och jag hade faktiskt en idé vad jag skulle ge födelsedagsbarnet: ett presentkort på Dramaten. Är inte det jättedyrt, undrar man, men är man under 26 år kostar faktiskt biljetten till vilken föreställning som helst där 100 kr. Det är sant! Som en biobiljett! Så det blev presentkort för två så han kan ta med tjejen också. När jag så stod vid biljettkassan frågade jag på skoj om inte det fanns lediga platser till Idioten, som skulle börja om en halvtimme. Jo, det gjorde det. Sista minuten-biljett, som kostade en bråkdel av ordinarie pris!
Så jag såg Idioten på Dramaten igår! Eller SÅG är fel ord... upplevde! Jag är tagen, än. Jag kanske skriver om det en annan gång, behöver sortera intrycken först. Ack att inte Bosse var med! Finns ingenting bättre än att få diskutera resonera fundera med honom! Fick stark hemlängtan.
Damen i blå jacka då? Jo, det var jag, i hisspegeln. Kände igen jackan, och ansiktet också, efter en stunds funderande. Ja, det är så vi påminns om tidens gång, också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar