Inlägg

Visar inlägg från september, 2015

Varning för handkamera!

Men vad tiden går! Känns som om jag inte haft så mycket fritid på sistone, eller så har jag bara slappat i soffan när jag väl är hemma....och då blir det inte så mycket att skriva om, hehe. Jodå, det händer saker i ett, men det mesta är jobbrelaterat och det skriver jag inte så mycket om. På den fronten händer det desto mer, och det är kanske därför jag ugglar i soffan på fritiden, eller ugglar och ugglar, dom är väl pigga framåt kvällen, ugglorna. Och vad gör man i tv-soffan, jo, ser ett och annat program. Som Mammon t ex. Som vi såg alla avsnitten, även det sista, med hopp om att det skulle klarna och frågorna få svar.. men det svävar många frågetecken i luften än. Ibland önskar jag att jag fick en skriftlig förklaring till saker och ting. Bosse kan i alla fall förklara en del av sina frågetecken med att han var tvungen att blunda minst halva programtiden. - Varför, VARFÖR ska dom filma med en handkamera?? stönar han, blek och nästan illamående. Han är extremt åksjuk, och tål inte...

Ehh... pölytän suomenkieltäni

Sunnuntai-iltapäivä. Lepoiltapäivä. Aamupäivällä teimme pikasiivouksen, kun ei ole aikaisemmin ehtinyt. Olimme nimittäin liikkeellä koko lauantain. Oli Emmabodan markkinat, mutta markkinahumuista en saanut sen suurempaa kokemusta, kunhan käväisin tekemässä kierroksen, ja ostin markkinakarkkia kuten asiaan kuuluu - pitkiä lakritsapötkyjä. Sitten ajelimme laina-autolla Kalmariin mieheni autoa saneeraamaan. Olin nimittäin onnistunut erittäin lahjakkaasti saamaan punkan kahteen renkaaseen yhdellä kertaa, plus kaatamaan termoskannullisen kahvia takaluukkuun. Älkää kysykö mitään... Niin, oma autoni on myös verstaalla. Älkää kysykö siitäkään.. Vaikka se ei kyllä ollut minun vikani! Renkaat vaihdetaan korjaamolla, mutta kahvit saimme siivota itse. Voihan lauantain niinkin viettää! Että noista autoista ei ole kuin harmia! Ja hyötyä myös, ei täällä maalla ilman niitä pärjää, eteenkin kun työmatkaa päivittäin on lähemmäs sata kilometriä, ja jos yleisillä kulkuneuvoilla yrittäisin kulkea, veisi ...

Boda, Emmaboda, Kolboda - och Dubai

Känns som om jag befunnit mig i en centrifug en tid. Lyckades kravla mig ut en stund, och sitter här och flämtar. Visst, jag gillar ju när det snurrar på i bra fart, det är inte det, men liten andhämtningspaus...här...och nu... Ser hur sommaren slungas runt runt:  Tak och tapeter och hantverkare och skrämda katter och Romresa! Thank you Lord! och Bodabutiken och turistgrupper och espresson ångar och glasskopan gräver. Från Boda till Emmaboda, vi vinkar hejdå till idébankenungdomar som börjar plugga, Lycka till!  och ska vi ha källarlokalen eller inte? Rollspelarna återvänder. Go wild växer vilt och förgrenas: Garden of Sweden gror. Tjänstledigheten tar slut, och jag tar på mig gröna skjortan och frimärkskragen och Kolboda har blivit ett permanent asylboende. En hjärtskärande bild säger mer än tusen ord och väcker en hel värld och plötsligt är det många som vill hjälpa på något sätt, frivilliga strömmar till. Och mitt i allt detta packar min älsklingsdotter sina reskoffertar...