Hotellkänsla

Nå, det börjar ta sig! I dag har vardagsrummet blivit färdigtapetserat, och underbart! vi har fått flytta soffan på sin plats igen! Tv:n är fortfarande i sovrummet, och... det ger ju lite av en hotellkänsla, så.. Nä, vi ska nog flytta tillbaka den, så småningom, eller nästa vecka, närmare bestämt. För i morgon jobbar vi båda två. Jag är på Idébanken nu under Emmabodafestivalen, och vi bestämde i all hast att hålla öppet i morgon också. Det ska visst regna i morgon, sägs det, och då är det nog många frusna och trötta festivalbesökare som uppskattar att kunna vara inomhus och softa i det fina Stilla rummet, som Svenska kyrkan har gjort i ordning i Hallen. Duscharna är också väldigt populära, kölistorna fylls i ett nafs. Bosse i sin tur är på området och vandrar i natt. Den allra vanligaste frågan han får är om inte han skulle kunna förrätta en vigsel akut och på momangen. Vilket ju inte går på grund av vissa formaliteter, och det är nog väldigt bra att det är så... Man kanske skulle ansöka om akut skilsmässa dagen efter, när dimmorna lättat.. Men det händer ju ett och annat där i villervallan, som gör att en präst kontaktas för samtal och tröst. När han nu är där och traskar runt.

Det är väldigt roligt med festivalen! Vad Emmaboda lever upp! Som om man var i en annan stad, befolkad av idel unga människor. Och ungdomarna är goa och fina, som dom brukar vara. Och: i år skräpar dom inte ner så hemskt heller, man slipper skutta mellan skräpdrivor i centrum, vilket varit de mest förargelseväckande följderna av att tusentals ungdomar sitter på varje gräsplätt och bara kastar skräppapper burkar flaskor omkring sig. Eller gjorde, nu gör dom inte det. Är det en ny kull av ungdomar som har mer miljötänk, som besöker oss, eller? Kul!

Nu har jag plötsligt en ensam kväll, och kvällen gör sig ingen brådska.
Tänker njuta av hotellkänslan och se nån film, liggandes i min egna, sköna säng.
Gött, som man säger.

Vardagsbas

Denna märkliga sommar... Sommaren som liksom... inte kom, eller kom av sig, eller... är på väg? HITÅT, huhuuu!! Nå, jag jobbar ju, och inomhus också, så för mig gör det inte så mycket vad det är för väder, men tycker synd om alla semesterlediga barn -särskilt- som skulle verkligen behöva få lite sol och bad och varma sköna dagar. Men: det är som det är. Och: det är bara och gilla läget, som dom kloka säger.

Möbelhög i vardagsrummet

Här hemma sker det saker i sakta mak. Lite för sakta. Jag vill verkligen ha det klart, nu! Tapeter och tak och kunna ha en normal möblering igen, och inte alla sakerna hopfösta mitt på golvet eller i nåt hörn, och omlokaliserade i källaren och blommorna får vi ha på altanen, och de ser molokna och slokande ut, och jag orkar inte riktigt bry mig. Jag vill ha min vardagsbas i ordning!

Men för all det, det blir fräscht och fint.
Så småningom.

              Snart sätter vi upp klockan på väggen igen, bara listerna kommer på plats.
Men snygg tapet! 

Det fläktar

Fläktarna brummar härhemma.
En fläkt blåser in luft upp på vinden och pyser luftpustar genom ett plaströr hela vägen från vardagsrummet till köket, väggarna är uppbrutna upptill, för plaströrets skull. Så ska det vara i tre veckor... Vattenskadorna ska torka. Fast som det är i dag, VARMT, så bör nog all fuktighet försvinna väldigt kvickt. Och så luftvärmepumpen på cool och bordfläkten som surrar i sovrummet.

I vardagsrummet 

Köket

Vi går lättklädda, äter lätt och är allmänt slöa. Katterna syns inte till, de ligger nog under någon tät buske och drar.

Ljuvliga sommar, ljuvliga lediga dag!

Det är väldigt roligt i Boda, det kommer en och annan turist, och vill svalka sig med glass och smoothies, eller pigga upp sig med kaffe av olika slag. Men idag är jag tacksam för att kunna vara hemma... Vi har pusslat med scheman och fått ihop det väldigt bra... jag kommer att vara ledig i en vecka framöver! Det ser visst ut att bli typ regn, men who cares. Finns saker att göra, finns böcker att läsa, dagsutflykter att göra. Och annat roligt. Och nu håller taket också!!! Let it rain! Fast inte hela veckan, helst..

 Vi har tillverkat fläderblomssaft. Vi lagade var sin sats, och använde var sitt recept. Och tävlade förstås vems saft blev godast. Och... hrrmmm Bosse vann. Å andra sidan flöt det lite mögel på ytan av hans saft: sockret hade hamnat på botten och han fick koka upp saften igen. Hans saft (när den väl var klar, efter silande och nya uppkok) var blommig och rund i smaken. - Hemligheten är, sa han, lite undervisande, att man alltid tar MYCKET mer blommor än vad som står i receptet.  Min saft var lite mer syrlig, men klar och vacker i färgen, inget socker i botten.
- Nästa gång, sa jag, lite undervisande, ska du blanda sockret i det kokande vattnet.
Så, vi kom fram till att nästa gång ska vi kombinera våra recept, och får den ultimata saften!
Och det finns ju gott om fläderblommor än.

Men nu åker vi till Hallarna och tar oss ett dopp!

Älgar och ugnar

Yes, det har blivit riktigt bra!
Idébanken + The Glass Factory = sant.
Ok, vi håller till i bistron, i två månader, så det där är väl liiiite och ta i... så ta det med en nypa salt, och... och så en stor skopa kärlek! Det är så roligt alltihop!
Det kommer turister och det kommer "infödingar", och det skopas glass och tampas espresso och smoothiemixern surrar.
Nästa vecka kommer våra feriepraktikanter, och klippan A är tillbaka, men nu på lördag är det familjen som får rycka in. Annars skulle jag stå där med tampern och skopan rätt slätt..


I dag var det ju väldigt väldigt varmt, luften darrade på andra sidan fönsterrutan, och gästerna slök tacksamma sina kylda drycker.
Det kom en man och satte sig vid den gamla glasugnen - vi är ju inne i den gamla hyttan - och berättade att han hade jobbat hela sitt liv vid ett av våra glasbruk i kommunen, tills ugnen släcktes. Det var med blandade känslor han satt där han satt i dag, vid den släckta ugnen. Han smakade vår utmärkta älgkorv, och berättade att han hade varit jägare. I över tjugo år hade han vid varje älgjakt suttit och spanat i ett älgtorn, utan att fälla en endaste älg,  tills för tre år sen. Då såg han en älg och då sköt han älgen, och efter det slutade han jaga. - Nä, jag kan tänka mig att sitta i älgtornet igen, det är det som är grejen, vara ute i skogen, men nu skulle jag nog ta med mig en kamera istället, sa han. - Men himla god korv!
Vi kunde bara hålla med om det ena och det andra. Fint att vara i skogen, med eller utan kamera. Och himla god korv!
Att ugnar släcks och hyttor inreds till bistron och sånt, det kan kännas sorgligt, mycket sorgligt, men allting förändras alltid och hela tiden. Och man kan känna sorg över det som inte längre finns, absolut, men inte fastna där, nej, det ska man inte, man kan ju plocka fram sin kamera och rikta den lite grann åt ett annat håll, och få helt nya bilder... typ lite symboliskt, då.

Bild med konstigt perspektiv... :-)