Katterna försvann som två svarta streck under buskagen längst bort. De ogillar oordning, STARKT, och kommer in om kvällarna, smygande längs väggarna med låg profil och hoppar till vid minsta skrammel. De är ytterst konservativa och ser på oss med förebrående blickar. Ska detta vara nödvändigt, det var väl bra som det var?
Nej, det var inte bra som det var, det insåg vi när byggarna avlägsnade takpannorna och konstaterade att det definitivt var på tiden att åtgärda taket.
Sen att det blev regnstorm som drog och slet i presenningarna och släppte in vatten genom hela huset, det hade man inte tagit med i beräkningen. Nå, inget ont som inte har något gott med sig: vi får nya innertak och tapeter också! Men det tar tid... En fuktexpertkontrollant kommer nästa vecka och inspekterar att fukten är borta.
Det är liksom bara att gilla läget.
Sitter vid köksbordet en stilla lördagsmorgon |
Altan och bakgård |
Filosoferar över en gammal kinesisk berättelse, som går ut på att man aldrig kan veta vilka händelser är tur och vilka otur just när det händer. Det vet man först efteråt. Att det blev vattenskador var ju ytterst oturligt, MEN nu får vi, förutom ett stabilt yttertak också renoverat inomhus. Och jag behöver inte känna mig ledsen över att jobba mitt i skönaste sommaren, nä, det är rätt skönt att komma hemifrån. Och Bosse har ju golfbanan att fly till.
I går kväll for vi till Krusenstiernska och såg Tresteg i snedsteg med Robert Gustafsson m fl, och det var precis rätt medicin i nuläget! En buskis, förvisso, men just sånt lättsamt trams behöver man när det är rörigt och tråkigt. Och våra bekymmer är ju små och lätta att åtgärda, i det stora hela..
Halva världen står i brand och mörkermännen vill tvinga oss tillbaka till grottorna där konst och musik och skratt och dans och lek är totalförbjudna. Och solbadande människor blir skjutna...
Usch, nej, världen behöver mer FRED, frid, kärlek, glädje, kloka politiker och beslutsfattare, clowner och filosofer och poeter! Och, faktiskt, en och annan buskis.