Fast i ett beroende

Ja, det är bara att konstatera att jag är fast. Det gick faktiskt väldigt fort. Ett par gånger, och sen... sen längtar jag efter...  Nej, nu tänker jag inte på såna beroenden som Fazers blå eller cigariller eller starka drycker, utan, hör och häpna: jag är fast i cykelträsket! Cykla, det är grejer det!
I morse efter gröt och kaffe packade jag cykelväskan och drog iväg. Det blev Långasjövägen. Räknade med lite trafik såhär på lördagsförmiddagen.
Det var svalt och friskt och småfåglarna kvittrade och flög med kvistar och tussar. Och varje fordon som passerade mig hade släpkärra efter sig! Mestadels byggnadsmaterial, vad jag kunde se.
Det är minsann vår!

Där jag trampade på racern i sakta mak kom en massa tankar. Som musik och relationer, t ex.
Tänkte på den längsta relationen jag haft, det började med reggae med Marley, och slutade med Blod on the tracks, Dylans skilsmässoskiva. Det var en tid med The sun is shining och Is this love ledde till The times, they are a´changing med rätt mycket Hurricane. Och därifrån hoppar jag raskt till Bosse, och där har vi ju Golden heart. Fast innan jag upptäckte det var det en incident med Piss off. Det är inte en låt, utan ett medel som ska stoppa katter från att pinka i sandaler, jag hade det och Bosse behövde det, och det var liksom ingen symbolik där, nej. Och nu är det snart fyra år sedan, och vi kom att samtala om Piss off när vi körde till Kalmar Domkyrka, till biskopens Påskmässa.

Ja, allt möjligt hinner man tänka när man cyklar.
Annat cykelrelaterat: det har visst varit Spinn of Hope i dag i simhallen.
Nåja, jag hade min egen tur på skogsvägarna, istället. Och på tal om hopp, i kväll är det Earth Hour, mellan 20.30-21.30 ska man släcka det elektriska, och i Långasjö är det gudstjänst den tiden, med akustisk musik och levande ljus, och dit ska vi. Vore stiligt att cykla, men vi tar bilen den här gången.