Ögon, känsliga för SNÖ

Borde kanske fundera på att gå och lägga mig... och inte bara fundera!

Men tankarna snurrar.
Har ni sett tv-serien Blå ögon? Bosse och jag började kolla på den i söndags, på svt play, och blev fast omedelbart. Så fruktansvärt spännande och tankeväckande och mångbottnad!
Så nu kör vi två avsnitt per kväll och på söndag ska ju sista, tionde, avsnittet visas och vi hinner se klart alla tidigare. Vill du se en nagelbitar-bakomkudden-hållföröronen -serie så har du precis fått tips om en!
Jag pysslar med allt möjligt nuförtiden, just nu tar ett slags upphandlingssak rätt mycket av min tid, plus lite plugg på vidareutbildningen, och så läser vi körkortsteori på Idébanken, och jag säger, det skadar inte med repetition..! För egen del, menar jag.
Annars har dagen varit alldeles lagom utmanande, har fått det gjort jag skulle och ville och hann med en solskenspromenad och nej jag ska inte tjata mer om snöööön. Eller ju. Jag är ju en miljömedveten människa, vilket inte innebär att jag ALLTID gör allt på rätt och miljömedvetet sätt, men försöker. Vad som gör mig till en miljömedveten människa är närmast och mest att jag är så förundrad över skapelsen, så kär i det mesta som lever. Vilket inte gör mig till vegetarian. Alltså: jag äter kött och i naturen äter djuren ju också andra djur, men alla ska få ha ett bra liv (tills någon äter upp en) och det är inte schysst med utnyttjande och rovdrift och slaveri oavsett släkte och ordning i näringskedjan. Jag försöker komma fram till saken: att det snöar betyder att någonting i klimatet funkar fortfarande. Därför vill jag kyssa varenda snöflinga och skulle kunna stanna ute och andas KALL underbar ljuvlig luft hur länge som helst... Kalla mig galen. Det är jag. Galen i den goda skapelsen, tingens ordning när det funkar som Kärleken har avsett att det ska funka. Och nu är det ju faktiskt VINTER!