Jag går och släpar mest hela dagar. Jag har två korgar (fula i plast, men bekväma att bära) där jag har stuvat in olika avdelningar av mitt arbetsliv. Visst, jag har ett arbetsrum, eller två, men eftersom jag för ett kringflackande arbetsliv och inte är så speciellt superstukturerad, så släpar jag med mig korgarna... hem... Jo...jag jobbar hemma också. Det ska man ju inte göra. Men det gör jag. Fast, egentligen behöver jag inte alls korgarna till det. Det är bara så att mina tankar flyger alldeles särskilt högt väldigt tidigt på morgonen. Och dessa idéer som cirkulerar i den klara fina morgonluften har visserligen - ofta- med böckerna och pärmarna och pappren att göra, fast på ett annat plan. Någon sorts idéplan.
Känner ni igen det?
När man ser allting i ett förklarat ljus, pusselbitarna faller på plats, planer smides som av sig självt, mysterier är lösta..
Och sedan ebbar det ut..går liksom över. Innan jag hunnit strukturera alla dessa fantastiska idéerna i pärmar, arbetsplan, schemata, tidsplan och konkretiserade målbilder...
Jag tror faktiskt att det är kråkorna i björken som snappar åt sig mina allra mest högtflygande planer. Sen skrattar de bara, och pickar och plockar och låtsas som ingenting.
Nå.. Det kommer ju nya morgnar, helt nya problem är lösta och...rätt som det är, någon tidig morgon hinner jag faktiskt skriva ner dem också!
Stor igenkänning på idéers uppdykande och hastiga försvinnande! Det är kråkorna, alltså?!
SvaraRadera