Sista natten med gänget

Från oktober-november förra året har det varit flyktingar på Förläggningen. Ett nittiotal personer, i åldrarna rätt liten till äldre. De flesta ganska unga. Sedan skulle Förläggningen tömmas. Hastigt och abrupt, som det mesta har hänt i dessa människors liv det senaste halvåret. De skulle bort, det skulle göras plats åt campinggäster. I mitten av mars. De skulle fraktas till andra förläggningar. Röda korset och Svenska kyrkan ordnade en avskedsfest. De kom, de satte sig. Det var kaffe och småplock, det var surr och förväntan i luften. En av damerna, en som är med i Clowner utan gränser, trollade guldpengar ur öronen på barnen, två herrar spelade på dragspel, det var allsång, det var värme och ljus. De togs fram en högtalare, det letades låtar i telefonerna, och plötsligt byttes dragspelsvemodet mot pulserande, orientaliska toner. Män, kvinnor med sjalar eller i moderna, håret helt täckande "hänga-bak"-mössor, barn med ballonger, röda-kors-damer och spelemän virvlade runt, runt i tonerna. Ryggar rätades, fötterna stampade, de mörka ögonen fick en stolt glans. Männen bildade en ring och dansade i årtusendegamla mönster. Ungdomar, både blonda svenska och deras nya, tillfälliga, skolkamrater som bjudit dem till festen, anslöt. Några av kvinnorna twerkade i skyddet av kvinnoklungan. Trummor, vemodigt klagande fioler, en clown med sorgsna ögon, gråhåriga damer i röda tröjor, alla stampade vi runt runt i ringen. Om morgondagen vet vi ingenting. I kväll dansar vi! Och när vi dansat oss svettiga, kramas vi. Ha det bra! Ha det bra på nästa förläggning, ha det bra om du skickas tillbaka till ditt första flyktland, ha det bra om du skickas tillbaka till hemlandets krigszon och svält...