En natt på en bänk i Alvesta

Jag bara måste berätta senaste äventyret, eller Hur resan till Finland förra helgen höll på att urarta redan på stationen i Emmaboda. Jag skulle alltså till Finland, till Ystävyyden Majatalo= Vänskapens Värdshus (mer om det senare). Glad i hågen drar jag resväskan till stationen i Emmaboda, torsdag kväll, tåget ska gå typ 19.30. Det ska inte komma något tåg = inställt. Vad göra? Den trevliga SJ-anställda kopplar upp med mot SJ-supporten. Du har tre alternativ: a. åk hem igen och försök igen i morgon, b. ta ersättningsbussen till Alvesta och ta in på ett hotell och ta första morgontåget; c. ta ersättningsbussen till Alvesta, vänta på stationen och ta nattåget till Stockholm. Jag väljer alternativ c. Har ett flyg att passa från Stockholm till Helsingfors på fredag förmiddag, vågar inte chansa. 
Alvesta station, mitt i natten. En resenär i en sovsäck, eller är han hemlös..? En ung kille, snyggt solbränd på väg hem till Kalmar efter ett halvår i Nya Zeeland. En man med irrande blick, som är på väg till Nybro.. eller kanske Älmhult.. eller någon annanstans. Jag försöker försiktigt fråga lite mer..

In stormar en extremt välklädd kille, med en taxichaufför bärande bagage. Fina väskor med remmar runt om, VENT-kassar, ett vilt hårburr, världens gladaste leende, bubblande på franska och engelska huller om buller. Han hade bara hört Stockholm Stockholm i högtalarna och trodde att han var framme...hoppade av och upptäckte efter första förvirringen att han inte alls var i Stockholm utan i Alvesta. 
Han är på väg till något mode-event i Stockholm, en Chanel-designer. Hans boss, koleriskt och gigarrhest mon dieu-ande i telefonen i sin svit på Grand Hotel, är inte glad. Vad göra? Chanel-mannen himlar och gestikulerar och gör det bästa av situationen, dvs gillar läget...

På en halvtimme har han berättat sin livshistoria, bjudit "Papi" (mannen med irrande blicken) på chips och läsk, gett mig en flaska flott vitt vin i present, bjudit Nya Zeeland-killen en burk läsk, sprungit runt och letat efter något öppet café i Alvesta centrum - förgäves, öppnat sin välförseglade resväska, rem för rem,  för att leta efter våtservetter till mig och mina apelsinklibbiga fingrar. Visat sin samling Maria Callas-skivor, som han inte går någonstans utan. ”Elle est…” suckar, gester, himlande ögon; en hängiven dyrkare till en gudom.
Det var som en virvelvind av god vilja, kärlek och leende glädje hade blåst runt i Alvesta stationshus, och... det gjorde ingenting att resan blev fördröjd!! 
Så småningom var det dags att gå till perrongen, tåget skulle komma. Utanför stationen står en polisbil, en styrka på tre man kommer fram till oss, frågar mig om jag känner mannen/männen: Papi följde med, det var till Nässjö han skulle...och det var ju samma tåg, då. Jag trodde först att det var Papi som var efterlyst, men det visade sig att det var fransmannen. Eller, inte efterlyst, men misstänkt på något sätt.. Någon hade väl tyckt att han verkade misstänkt, så som han härjade runt, letandes efter något nattöppet. Nå, han fick hoppa på tåget, det gjorde han, mycket förnärmad! 
Hmm, de frågade mig, om jag kände honom, kunde intyga att han var "ordentlig". Varför? För att jag är blond, medelålders kvinna..? Och de stoppade inte Papi heller.. Vilket de kanske borde ha gjort.. Det är alltså misstänkt att vara alltför yvig, alltför glad.!  
Nå, resan fortsatte. Jag hoppas att resten av hans Sverige-vistelse blev formidabel, mon dieu! 
Och att Papi hittade hem..!