Inlägg

Visar inlägg från februari, 2019

Ordningen återställd

Jag är ju en van pendlade, och gillar att åka tåg/buss/köra bil. Långa arbetsresor känns dock inte alltid så kul, ibland hinner man bara hem och vända, känns det. I början av vintern, när det var som mörkast och slaskigast och värst fick  jag plötsligt möjligheten att låna en lägenhet i Växjö, vilket jag jublande tog emot. Det var hur skönt som helst att kunna promenera till jobbet! Och kunna sova över en eller två nätter i veckan. Men det har sina sidor... "Vi har ju blivit särbos" konstaterade Bosse, och den tanken var inte alls tilltalande. Plus att det händer konstiga saker härhemma när jag är borta. Tror jag. Konstiga influenser börjar smyga in i huset när jag inte är på plats och bevakar. Häromkvällen satte Bosse på Spotify. Vi har gemensamt konto, och upp poppade Volbeat som nummer ett - det är dom jag lyssnar på i bilen. "Volbeat!" fnyste Bosse, "det här ju musik från typ 1985" Och så satte han på sin spellista, och den hette någonting i stil me...

I min värld?

Bild
En ny dag, en ny lördag. Solen skiner genom vardagsrumsfönstret och jag sitter i min favoritsoffa,  min favoritplats i den här världen. Fönstren är faktiskt oklanderligt rena, och det gläder mig stort! Förra helgen var det nämligen fönstertvättarväder och jag la ner en hel del möda i att putsa dessa. Mitt absolut bästa städtips: putsa fönstren! Ingenting gör så mycket för ett rum som klara fönster. Utanför har vintern dekorerat jasminen med gnistrande iskristaller och snö. Så vackert! Var tvungen att öppna dörren och ta en bild. Då kom en liten vindpust, som fick de små isklockorna att pingla till, ett sprött ljud, på väg att klinga ut och försvinna bort med solens värmande strålar. Det här med min värld, uttrycket "i min värld" väcker lite tankar. Vad menar man egentligen? Menar man kanske "det sättet som jag anser är rätt och riktigt och lite bättre än alternativa sätt", eller? Jag hör det lite då och då, och ofta i sammanhang där man ställer sig  kritiskt ...

Jag svävar mellan världarna

Bild
PÅ SVENSKA, puolesta välistä suomeksi. Ohoj! Jag lever! Detta utrop syftar på två saker: a) jag har inte skrivit på länge, och du har kanske undrat om jag har försvunnit från jordens yta, vilket jag vill försäkra dig om att jag inte har, medelst ett utrop! och b) jag är vid liv: still alive´n kickin´! Helt enkelt. Jag har tagit mig igenom en lååång grå korridor, men nu är jag på andra sidan! Alltså, inte På Andra Sidan på det sättet, som sagt, men andra sidan, den sidan där ljuset nu blir starkare och dagarna längre och det finns hopp om livet. Det finns mycket att catcha upp som min dotter brukar säga. Jag är kvar i Vissefjärda och Växjö. Jag bor faktiskt på båda ställen! Kände mig trött och sliten på pendlandet, och plötsligt seglar det ner en ljuvlig liten tvåa från himlen och placerar sig relativt centralt i staden Växjö. En övernattningslägenhet! Från himlen! Tack alla inblandade! Enda - och väldigt stora, förvisso! - nackdelen är att min kära make finns i Vissefjärda. S...