Sandiga resväskor och gröna oliver

Vad minns jag bäst från Kreta? Det blåa HAVET solsolsol, goa grannar på hotellet, sommardeckarna, alla trevliga människorna! De färska, friterade anjovisarna! Solmogna tomater och syrlig ost, timjanshonung och grekiska gitarrtoner i sammetsnatten. Jag blir nog ingen reseskildrade för that´s it, och nu är vi hemma! Icke en bild får ni heller, sorry, tog några visserligen, men vi ser ut som stoppljus i dom bilderna, eller som prickar på en bergsvägg vid en uråldrig fästningsruin, eller två par fötter med sand mellan tårna, lojt utsträckta under en parasoll och i havet kunde jag ju inte ta kort eller filma, men det var höjdpunkten; att snorkla flyta simma eller bara lyssna på h a v e t! Och det var medelshavsblått med skummande vågor. Och hade inte vågorna skummat hade det bara varit helt blått, alltihop. Inga moln. Alls! Det är första gången sedan 2006, tror jag, som jag inte är engagerad i Emmabodafestivalen på något sätt! Det här året åkte vi bort istället. Inte som någon...