Första sommartidsdagen

Sommartider hej hej sommartider...
Ja, man kan tralla med Gessle, men det kändes så lagom roligt i morse att inse att jag sovit till middag.
Det har ju sin förklaring... lägger man sig kvart över två så är det helt naturligt. Eller kvart över tre, då.
Earth hour med goa vänner blev MÅNGA trevliga timmar.
Manifestation på torget i Emmaboda i dag med mycket värme. Peter Olsson, jag säger bara: vilken artist! Helt underbart!
Och så har jag träffat finaste älskade dottern i dag.
Annars är jag seg segare segast i dag, och min dator och jag går ändå i stillahavstid så sommartiden är inte så big deal..
Nu: sussa.
See you!

NRJ

Hello världen!
Idag vaknade jag med ENERGI! Det är sol, och det ÄR vår.. VÅR!
Det är den dagen då postlådan är välfylld och trind. Life is good!

Visserligen är det jobbardag imorgon: loppis i Ljungbyholms sockenstuga (församlingshem), där jag bistår med att rigga upp Svenska kyrkans fastekampanj - filmen, eller powerpoint är det nog. Och ansvarar för insamlandet av barnkläder, skor och leksaker, som inte blivit sålda och som folk vill skänka till ett barnhem i Lettland, istället för att ställa dem i garaget i all tid och evighet. Och när jobb ser ut som så, är det ett privilegium att få jobba, trots lördag. Och jag hinner till Manifestationen och MPs årsmöte med.
MEN det är ju imorgon! Nu blir det PADAMMM! Och en balja starkt gott kaffe!

Vi ses på barrikaderna!

LO?

Igår var en jobbardag med extra allt. Alltså en fullspäckad dag. Körde hemåt sent, genom Pårydsskogen. Plötsligt ser jag snabba rörelser i snårskogen alldeles intill vägen - och hinner se ett djur hastigt vända tillbaka. Gråbrun päls.. och hade inte det tofsar vid öronen??

Det är rätt häftigt att tänka sig att det finns massor med djur ute i skogarna. Man kan se någon enstaka springa över vägen, ibland får man ställa sig på bromsen. Och ibland så har någon annan inte hunnit bromsa; kvar ligger en pälsplätt på vägen.

Det var tur att djuret tvärnitade, jag kanske inte hade hunnit det. Och att vara skyldig till att ha plattat till en vacker lokatt... nej, absolut inte!

Oj, är inte det minsann en PADAMM! -dag idag igen..?
Vi får nämligen söndagens dn först på måndag. Men det gör inget att nyheterna är en dag gamla, jag har ändå inte hunnit vare sig se eller höra något från Stora världen igår. Så, uppdatering nu. Och kaffe på det, förstås!

Ha en underbar dag!

PADAMMM!

I dag är det en underbar och ljuvlig PADAMM-dag! Lätet från två tunga morgontidningar som dunsar ner på täcket...och så kan man ligga och dra hur lääänge man vill, och läsa om smått och stort från när och fjärran. Med de tunga tidningarna ligger det i postlådan nuförtiden också två brödbullar, de är nybakta och doftar helt underbart....
Ja, det är ju inte bara tidnigsläsardag utan också städdag, och det ena andra och tredje ska uträttas hemmavid..Lite senare...

Go lördag, gott folk!

Tankar, ord, idéer: Sista natten med gänget

Tankar, ord, idéer: Sista natten med gänget: Från oktober-november förra året har det varit flyktingar på Förläggningen. Ett nittiotal personer, i åldrarna rätt liten till äldre. De fle...

Sista natten med gänget

Från oktober-november förra året har det varit flyktingar på Förläggningen. Ett nittiotal personer, i åldrarna rätt liten till äldre. De flesta ganska unga. Sedan skulle Förläggningen tömmas. Hastigt och abrupt, som det mesta har hänt i dessa människors liv det senaste halvåret. De skulle bort, det skulle göras plats åt campinggäster. I mitten av mars. De skulle fraktas till andra förläggningar. Röda korset och Svenska kyrkan ordnade en avskedsfest. De kom, de satte sig. Det var kaffe och småplock, det var surr och förväntan i luften. En av damerna, en som är med i Clowner utan gränser, trollade guldpengar ur öronen på barnen, två herrar spelade på dragspel, det var allsång, det var värme och ljus. De togs fram en högtalare, det letades låtar i telefonerna, och plötsligt byttes dragspelsvemodet mot pulserande, orientaliska toner. Män, kvinnor med sjalar eller i moderna, håret helt täckande "hänga-bak"-mössor, barn med ballonger, röda-kors-damer och spelemän virvlade runt, runt i tonerna. Ryggar rätades, fötterna stampade, de mörka ögonen fick en stolt glans. Männen bildade en ring och dansade i årtusendegamla mönster. Ungdomar, både blonda svenska och deras nya, tillfälliga, skolkamrater som bjudit dem till festen, anslöt. Några av kvinnorna twerkade i skyddet av kvinnoklungan. Trummor, vemodigt klagande fioler, en clown med sorgsna ögon, gråhåriga damer i röda tröjor, alla stampade vi runt runt i ringen. Om morgondagen vet vi ingenting. I kväll dansar vi! Och när vi dansat oss svettiga, kramas vi. Ha det bra! Ha det bra på nästa förläggning, ha det bra om du skickas tillbaka till ditt första flyktland, ha det bra om du skickas tillbaka till hemlandets krigszon och svält...

Vilse!

I dag var vi några från Idébanken på Ödevata och planerade inför kommande äventyr. Och det kommer nog att bli äventyr allright, vi har nämligen fått med oss en kille, vars företag heter Vilse.
Jag tror inte att vi hamnar vilse med honom, men ut i skogen hamnar vi, och på äventyr! Och det ser jag väldigt mycket fram emot. Vandra i skogen, paddla, fiska, laga mat utomhus. Vi kommer att bjuda med oss lite folk, kanske några som inte alls är vana vid att vara ute i naturen så mycket.

Ojdå, nu ser jag något... Vårt förra ställe hette ju Himmel o Pannkaka... :-)  Jaja. Vilse i pannkakan, det har vi nog varit många gånger!

Tomas Tranströmer skriver i dikten "Gläntan": Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Vi ska ju inte gå vilse, men vi vill gärna hitta oväntade gläntor i livet, det är rätt mycket det som Idébanken i grund och botten handlar om.

Du är ett popcorn!

Ännu mer visdomsord från Jonas Helgesson: "Du är ett popcorn, kom ihåg det!"

Och vad menade han med det..?

Jo: Att han vågar stå inför 200-300 extremt, nyväckt kritiska fjortonåringar har sin förklaring i att han har vuxit upp i en ugn. Nej, inte i en vanlig mikro heller, men i en varm och kärleksfull omgivning, som fick honom att poppa upp, utvecklas till den han är i dag: en modig, varmhjärtad, generös människa som vågar vara den han är. Och det ville han påminna oss om: vi kan utgöra en varm omgivning som får folk att våga poppa upp. Vi behöver varandra! Ett ensamt popcorn i ett kallt hörn poppar aldrig.

Kanske kan man dra lite kopplingar och bygga tankebryggor till Kents La Belle Epoque? (som jag kanske har börjat greppa.. Jag väntade ju på någon sorts upptrappning. Den kom, inom mig.)

Solidaritet.. Mänsklig värme. Alla för alla, en för en.

En fet bonus!

I går var det, förutom PADAMMM!-dag, också kontraktskonfadag i Birgittakyrkan i Kalmar. Jonas Helgesson var där. Och delade med sig av klurigheter och livsvisdom, Sex saker han lärt sig, som cp-skadad. Och skrattade gott... och konfirmanderna skruvade sig generat i bänkarna. Men snart hade han kopplat greppet om oss alla. Yviga gester, saliven sprutade ibland, ibland satt man med hjärtat i halsgropen att han ska ramla eller sätta eld på sig när han vinglade vid de levande ljusen. Men det gjorde liksom ingenting, det där yttre. Hans ögon,  som såg rätt in i våra hjärtan, var uråldrigt visa.
"Livet är en fet bonus" var en av de sex punkterna. Ingenting självklart, utan någonting som man ska värna om och glädjas åt!!
Yes! Ha en underbar dag!

En natt på en bänk i Alvesta

Jag bara måste berätta senaste äventyret, eller Hur resan till Finland förra helgen höll på att urarta redan på stationen i Emmaboda. Jag skulle alltså till Finland, till Ystävyyden Majatalo= Vänskapens Värdshus (mer om det senare). Glad i hågen drar jag resväskan till stationen i Emmaboda, torsdag kväll, tåget ska gå typ 19.30. Det ska inte komma något tåg = inställt. Vad göra? Den trevliga SJ-anställda kopplar upp med mot SJ-supporten. Du har tre alternativ: a. åk hem igen och försök igen i morgon, b. ta ersättningsbussen till Alvesta och ta in på ett hotell och ta första morgontåget; c. ta ersättningsbussen till Alvesta, vänta på stationen och ta nattåget till Stockholm. Jag väljer alternativ c. Har ett flyg att passa från Stockholm till Helsingfors på fredag förmiddag, vågar inte chansa. 
Alvesta station, mitt i natten. En resenär i en sovsäck, eller är han hemlös..? En ung kille, snyggt solbränd på väg hem till Kalmar efter ett halvår i Nya Zeeland. En man med irrande blick, som är på väg till Nybro.. eller kanske Älmhult.. eller någon annanstans. Jag försöker försiktigt fråga lite mer..

In stormar en extremt välklädd kille, med en taxichaufför bärande bagage. Fina väskor med remmar runt om, VENT-kassar, ett vilt hårburr, världens gladaste leende, bubblande på franska och engelska huller om buller. Han hade bara hört Stockholm Stockholm i högtalarna och trodde att han var framme...hoppade av och upptäckte efter första förvirringen att han inte alls var i Stockholm utan i Alvesta. 
Han är på väg till något mode-event i Stockholm, en Chanel-designer. Hans boss, koleriskt och gigarrhest mon dieu-ande i telefonen i sin svit på Grand Hotel, är inte glad. Vad göra? Chanel-mannen himlar och gestikulerar och gör det bästa av situationen, dvs gillar läget...

På en halvtimme har han berättat sin livshistoria, bjudit "Papi" (mannen med irrande blicken) på chips och läsk, gett mig en flaska flott vitt vin i present, bjudit Nya Zeeland-killen en burk läsk, sprungit runt och letat efter något öppet café i Alvesta centrum - förgäves, öppnat sin välförseglade resväska, rem för rem,  för att leta efter våtservetter till mig och mina apelsinklibbiga fingrar. Visat sin samling Maria Callas-skivor, som han inte går någonstans utan. ”Elle est…” suckar, gester, himlande ögon; en hängiven dyrkare till en gudom.
Det var som en virvelvind av god vilja, kärlek och leende glädje hade blåst runt i Alvesta stationshus, och... det gjorde ingenting att resan blev fördröjd!! 
Så småningom var det dags att gå till perrongen, tåget skulle komma. Utanför stationen står en polisbil, en styrka på tre man kommer fram till oss, frågar mig om jag känner mannen/männen: Papi följde med, det var till Nässjö han skulle...och det var ju samma tåg, då. Jag trodde först att det var Papi som var efterlyst, men det visade sig att det var fransmannen. Eller, inte efterlyst, men misstänkt på något sätt.. Någon hade väl tyckt att han verkade misstänkt, så som han härjade runt, letandes efter något nattöppet. Nå, han fick hoppa på tåget, det gjorde han, mycket förnärmad! 
Hmm, de frågade mig, om jag kände honom, kunde intyga att han var "ordentlig". Varför? För att jag är blond, medelålders kvinna..? Och de stoppade inte Papi heller.. Vilket de kanske borde ha gjort.. Det är alltså misstänkt att vara alltför yvig, alltför glad.!  
Nå, resan fortsatte. Jag hoppas att resten av hans Sverige-vistelse blev formidabel, mon dieu! 
Och att Papi hittade hem..!

Number yksi

Inte helt lätt det här, bloggandet... Har skrivit nu tre strålande inlägg (enligt min mening..) och alla har försvunnit ut i cyberrymden, utan att lämna något annat spår än en känsla av nyfikenhet och tillfredställelse, som sedan byttes till irritation. Va! Ska det vara så svårt att få det att funka..?
Nå, jag fixade det, eftersom du läser det här..

Febermosig, med order från Hälsotillståndsmyndigheten, att stanna hemma och inte göra någonting särskilt alls, börjar jag alltså bloggarkarriären. I sjuksängen. En morgonrocksdag. Hostande som Kameliadamen, fast mindre eterisk. Mycket mindre eterisk.

Bosse påstår att det finns ett samband mellan förkylningen och helgens isvaksbad. Inte då!
Nu skriver jag inte mer, utan skickar, och återkommer om allt funkar..

Yours sincerely coughing

T