Inlägg

Var är myggen?

Sköna sommardagar i Vissefjärda. Jag avgick med pension från Nacka församling 25 maj, och sedan dess har jag varit leeedig. Njutit av livet på landet utan en tanke på morgondagen. Det blommar så vackert, enorma pionblommor vajar i vinden, vi har fått stötta dom med olika former av stöd för att de inte skulle gå av. Blåser gör det, dagligen och mycket. Är det vindarna som blåst bort myggen? Eller torkan på försommaren som ja, torkat ut dom? Inte en enda har jag behövt smälla ihjäl den här sommaren. Det som brukar kallas mygghelvetet har helt enkelt uteblivit. Förutom myggorna saknar vi kråkorna. Eller, saknar och saknar.. Men var är dom? Det är helt tyst i Vissefjärda. Så här års brukar dom ju skutta runt på gräsmattan, en utmattad förälder före och en lika stor unge efter, pipande och kraxande efter föda. Inte ett enda vingpar syns. I går var vi med på en härlig konfirmationshögtid, Bosses barnbarn konfirmerades. De tågade in till YMCA och ut till Dancing Queen. Redovisningen sked...
Skicka en kommentar
Läs mer

Utsikter

 Hej! Det var länge sen! Riktigt länge sen. Minns inte ens var jag var senast jag skrev ett blogginlägg, varken lägesmässigt eller mentalt. Men laptopen är den samma. Den har varit med i många år och still going strong, vågar jag nästan inte skriva...ta i pepparpeppar och i trä för att den ska hålla ett tag till.  Just nu sitter jag i alla fall och blickar över Årstaviken, nyss var jag på bryggan och satt och mediterade. Inget bad den här gången, fast jag brukar säga lite kärvt att det är nu min badsäsong börjar, i september då vattnet sakta kyls ner och doppet blir just bara ett dopp med några korta simtag och upp kvickt som attan och det mäktiga endorfinruset fyller kroppen... Ska jag gå tillbaka..? Nä, i morgon. Kanske.  Så här är mitt liv, det kan gå år och många dagar mellan olika steg. Livet är som en dans, brukar jag säga, det går fram och tillbaka, några snurr och så fram och tillbaka. Ibland förs jag och ibland gungar jag själv, ibland är jag dancer in the dark o...
Skicka en kommentar
Läs mer

Green grass of Christmas...

Bild
Sitter på tåget, riktning norrut. Har haft underbara dagar i Småland. Jul har jag firat på olika sätt: Julaftons gemenskapsjul i Nacka församling; på juldagen med mina stockholmsbarn och barnbarn. Annandagen for jag till Småland, och hann träffa Bosses dotter och två av barnbarnen. Därefter var vi själva tills i dag, nu är vi själva på var sitt håll. Det är någonting speciellt med att vara på landet. Naturligtvis nummer ett är att få tillbringa tid med min älskade make. Förutom det är det någonting med tystnaden. Jag drömmer varje natt, långa, färgstarka drömmar. Någon sorts rening, återhämtning pågår. Min man som är road av drömtolkning, och eftersom han är den intuitiva och kloka människan han är, är tolkningarna väldigt givande. Inte så att jag sitter och berättar varje dröm, det skulle ingen orka lyssna på, men nån gång. Det är så spännande med drömmar. Jag anmälde mig faktiskt till Jungiansk drömskola som This Jungian Life -poddarna har. Det var en av mina nyårsplaner. Snön ...
Skicka en kommentar
Läs mer

De vilsnas förening

Konvalescensen är genomförd. Handen mår rätt så bra, men än gör jag det mesta med vänsterhanden. Jag märker att jag till och med går annorlunda, har blivit lite vänstervriden! Vänster axel liksom lite före. Som sagt, ska vara nyttigt för hjärnan att göra saker på nytt sätt, använda den ickedominanta handen, sätta sig på andra stolar, nya perspektiv etc.   Träffade min smålandsbästis, M, vi fikade i Vissefjärda café och gick sedan en promenad till Hallarna. Badstranden heter så. Det är en camping också, ännu ödsligt och tomt.   - Jag har knappt något lokalsinne alls, sa M. - Om jag ska gissa riktning så är den rätta riktningen med all sannolikhet just den motsatta.  Hög igenkänning! Och Bosse är likadan! Det har varit många - och långa - omvägar och irrfärder i våra liv. Så GPS är vår allra bästa vän och ständig kumpan.  Vi borde starta en förening, De vilsnas förening kunde den heta.  En bilfärd från Vissefjärda till Stockholm och tillbaka. Väl i Stock...
Skicka en kommentar
Läs mer

Var sover fåglarna?

Stilla dagar i Vissefjärda, återhämtning deluxe. Solen skiner och Stockholms snöslaskiga gator är ett minne blott. Här är det vår! Jag läser, skriver, funderar. Bosse förbereder Påskens gudstjänster. Jag hör honom sjunga litanian, knappa på tangenter, han funderar och mumlar lite för sig själv.  Lugnet omsluter mig på alla sidor. Vi lagar mat, fikar, löser korsord, vilar. En stund på altanen i månskenet, luften är klar och kylig, det är tyst på ett sätt som det bara är på landet. Inga bilar, inga tåg som skramlar förbi, inga fåglar hörs heller, de sover, de också.   - Jag undrar verkligen var och hur fåglarna sover säger Bosse. Kurar dom ihop sig tillsammans? De kanske har något system precis som när dom flyger, någon är ytterst på grenen där det är kallast, sen byter dom plats på någott sätt? - Nja, de kanske söker sig till någon tätare skugsdunge, typ granskog där det är varmare än på kala björkgrenar, funderar jag.   Jag tror att vi har rätt, båda två. Det...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tranor i Vissefjärda

Bild
 Jag tänker faktiskt inte förklara några års frånvaro från den här bloggen på något sätt. Sånt händer. Livet händer. Och vänder. Och bloggare återuppstår. Här sitter jag nu i Vissefjärda. Jag är konvalescent. Handen i paket. Eller bandagerad, låter lite mindre dramatiskt. Operationen gick bra, det var en liten nerv som låg i kläm och behövde flyttas på en aning, det heter Karpaltunnelsyndrom. Så här är jag och kurerar mig.  Vi gick nyss en promenad vid golfbanan. Plötsligt hoppade vi till: ett högt trumpetande bakom ryggen på oss. Två tranor dansade framför ett gäng kanadagäss som såg förstummade på skådespelet. Dom är mäktiga, tranor! Långa ben och stora, vida vingar. Ett vårtecken, inte helt vanligt här i dessa trakter.  Nästa vecka är det Påsk, detta drama på liv och död. En tidsmarkör det också.  Nu kanske du undrar hur det kommer sig att jag markerar att jag är i Vissefjärda? Det hör faktiskt inte till vardagligheter numera, vardagen tillbringas i Stockholm, där...
Skicka en kommentar
Läs mer

Julens ljus och planeternas lägen

Eftersom jag inte skrivit något på länge så dammar jag av det här utkastet som inte blivit publicerat förrän..nu! Julen närmar sig återigen, åren har gått, saker och ting är annorlunda nu, men rätt kul att se tillbaka på julen anno...2018?  Julefriden vilar över Vissefjärda. Och jag med den. Har släppt allt och kollapsat i sängen med feber, hackhosta och eld i halsen. Och på ett märkligt sätt landade en lugn julstämning hos mig. När man ingenting orkar göra, då är man tvungen att släppa alla måsten. Mycket befriande! Men behöver man bli sjuk för att fatta det? Ja, tydligen. Jag i alla fall. Hur går det med bastubygget, undrar du kanske? Jotack, det går...Alltså mycket är på plats, som kakel och klinkers och själva bastun är på plats - och har faktiskt testats också! Underbart! - men vattnet har inte kopplats på, och därmed inte tvättmaskinen heller. Bada bastu går att göra, och det är prio ett. Visserligen får vi ta oss upp till badrummet för att duscha, men det går. Men nu b...
3 kommentarer
Läs mer