Eftersom jag inte skrivit något på länge så dammar jag av det här utkastet som inte blivit publicerat förrän..nu! Julen närmar sig återigen, åren har gått, saker och ting är annorlunda nu, men rätt kul att se tillbaka på julen anno...2018?
Mycket befriande!
Men behöver man bli sjuk för att fatta det?
Ja, tydligen. Jag i alla fall.
Hur går det med bastubygget, undrar du kanske?
Jotack, det går...Alltså mycket är på plats, som kakel och klinkers och själva bastun är på plats - och har faktiskt testats också! Underbart! - men vattnet har inte kopplats på, och därmed inte tvättmaskinen heller. Bada bastu går att göra, och det är prio ett. Visserligen får vi ta oss upp till badrummet för att duscha, men det går. Men nu börjar tvätthögarna bli besvärande stora.
Rörmokaren går inte att få tag på. Varken telefon, mejl eller sms verkar gå fram. Vilket föranleder mig att reflektera över sakernas tillstånd i dagens läge. Förr i tiden var det kunden som skulle tillfredsställas när det gällde bygg. Nuförtiden får man känna stor tacksamhet om byggarbetarna kommer när dom sagt. Vilket förresten brukar vara väldigt flexibelt, typ mellan denna vecka eller nästa, senast nästa månad. Eller när solen och månen och planeterna ligger rätt...
Du kanske anar en viss frustation mellan raderna här, och då anar du rätt.
Men men, idag skiner solen som oss förlät: den är tillbaka! Den mörkaste natten är bakom oss och det vilar ljuvlig julkaffedoft över huset.
Det är märkligt med doften av julens kryddor, de inger mig en stor känsla av trygghet. Allt är bra, allt är lugnt. Ingenting ont kan hända när man är omgiven av kanel nejlikor och kardemumma. Kanske lite pepparmynta i bakgrunden. Allt är gott. Lugnt. Tryggt.
Låt oss då njuta av det en stund.
