Tankar, ord, idéer

Citat: Orhan Pamuk.  Jag kan bara konstatera att jag blir sämre och sämre på att uppdatera. Sorry. Här kommer dock en liten sammanfattning av de senaste veckornas händelser.  Exakt för två veckor sedan satt jag i ett flygplan på väg till Istanbul. Där möttes jag av min dotter, som flugit dit från sin hemort, Dubai. Vilket kärt återseende! Mor och dotter-kvalitetstid i tio dagar!  Istanbul...bara namnet är ju så exotiskt. Och så är staden. Gammalt och supermodernt i en salig blandning. Vackra, gamla byggnader, fantastiska mosaik, läget mellan öst och väst, de regelbundna böneutropen från minareten. Grilloset som ligger som smog över staden, äppelté som man blir bjuden på i butikerna. Det turkiska underbara kaffet, starkt och svart som orientens natt. Hundarna som vant kryssar mellan bilarna, katterna som sover på stolar och i skyltfönster och när mörkret lägger sig gör upp rangordningen i stelbent cowboy-stil, med stirrande blickar och avgrundsskrin i dramat...

Det här inlägget ska egentligen ligga innan "Så har det gått". Det är tidsmässigt rätt ordning. Såja, dags för livstecken här i bloggen... Vad har hänt sen sist? Rätt mycket! Åtminstone väderleksmässigt. Var inte det två meter snö framför min dörr sist jag skrev? Nu är sånt ett minne blott, knappt det ens, vintern och den extremt korta våren känns som väldigt länge sen. Nu: Allt blommar!  På en gång! Man blir nästan yr av alla ljuva dofter som den sköna sommaren sprayat över sig. Jag satt en stund under vår blommande jasmin (som har en väldigt svag doft) och såg upp till himlen mellan de tunga grenarna, och oj vad många små flygare det var; de surrade och jobbade flitigt som ... just det! Bin. Och humlor. Det absolut goaste sommarljudet! Eller är det vågskvalp? Måsar som skriar - om man är vid en havsstrand. Är man på Skansen eller vid någon korvkiosk är det lite läskigt... Rätt skön sittplats Den här våren/början av sommaren har inneburit ovanligt många avslut o...

Vaknade extra tidigt i dag, det gör jag på mina lediga dagar...Inte en tanke på att försöka somna om, nä, lediga dagar är till för att alla tankar och idéer och annat som inte har med jobbet att göra ska få sitt utrymme! Regnet öste ner! Som vi har bett om regn den här sommaren, och nu kom den med all kraft! En grå östfront drog fram längs gatan trummande på högsta volym och träden skakade förskräckta sina grenar och piskade i luften. Sista augustidagen. Hösten är i antågande. Sommaren vilar nånstans och pustar ut; den gav allt solsken den bara kunde, och länge dessutom. Nå, man behövde inte klippa gräset nån gång, och inga mygg blev det heller, de torkade väl bort. Jaaa, vi har inte setts eller hörts på länge! Jag har haft fullt upp med allting så det har inte funnits en droppe energi till skrivande. Jasså, du vill ändå höra lite om sommaren? Nå så här har det varit: Min käre Bosse avgick med pension i början av sommaren. Han gick raka vägen in i en period av tillbakablickan...

Igår, Adolf Fredriks kyrka. Bosse och jag deltog i den gripande ceremonin via tv-skärmen. En vacker och värdig gudstjänst, ett deltagande i sorgen hos de drabbade, respekt till alla som hjälpte på olika sätt, när terrorattentatet vid Drottninggatan i Stockholm slog ner som en bomb i den svenska tryggheten för ett år sedan. Och en stark manifestation av att Sverige, som levt fredligt i flera hundra år, inte låter sig skrämmas till hat och hämnd! Nej, Sverige slår vakt om friheten, kärleken och toleransen. Aldrig har jag älskat det här landet mer än igår, aldrig har jag känt mig stoltare över att bo här! Kungen och drottningen var där, statsministern var där, representanter för olika politiska partier var där. Representanter för poliskåren, sjuksköterskor, räddningspersonal bar symboliskt ut ljuset ut till stadsdelen, staden, till hela Sverige, och även om man inte sa det: till hela världen! Förra året var påsken senare än i år: terrorhändelsen skedde innan påsk, innan Kristi lidandes ...

Påsken har rundats av, Annandagen flödar av sol och smältvatten. Livet har återvänt! Vi har firat med virvelvindarna från södern, inte så många tysta stunder och det var väldigt roligt - huset blev så fullt av rörelse och röster och ljud och det är gott att vara många. Visst, det är väldigt mycket närvaro i nuet, för de små är här och nu hela tiden. Fullt upp med konkreta saker att fixa.  Jag har inte känt mig trött men förstår att jag varit det; har hela tiden, en lång tid, varit på väg någonstans.  Därför var dessa dagar så välgörande. Det gick inte att tänka längre än till nästa måltid. Den lagrade tröttheten hann ikapp mig också, jag sov som en medvetslös så fort tillfälle gavs. Nu befinner jag mig i ett tyst och tomt hus och ägnar mig åt medveten frånvaro. Dvs funderar på det som varit och skall komma. Inga planer, bara reflektioner och små tankeglimtar, kanske en och annan önskning. Har lyssnat på Söndagsintervjun med Ulf Dageby, två gånger. Finns på P1s...

Jag har varit själv ett par dagar, när Bosse nu är uppe i fjällen med sitt lejongäng på den årliga skidresan. Jag har pendlat fram och tillbaka till jobbet, som vanligt. Om kvällarna är det lite tomt i huset. Katterna sköter sitt och jag mitt, vi möts vid deras matskål och sedan sitter vi i soffan. Härom natten hördes det mystiskt mullrande ljud och någonting tungt som föll. Efter de första förvirrade spekulationerna om a. jordbävning b. att det flammat upp en eld i källaren, fattade jag att det var den allt tyngre snömassan på taket som gled ner som en tung våg. Så var det. På morgonen låg det en driva på trappan som jag lyckades ta mig över, men som var för hårt packad för att jag skulle kunnat skotta bort den, så jag lät den vara. Det går att ta sig över den och in och ut i huset. Den smälter väl bort så småningom. Igår kom E förbi, vi hämtade pizza och åt och uppdaterade oss i senaste händelserna. Han såg en film i bion, jag var trött och hade huvudvärk så gick och lade mig tidi...

Vinterlandskapet ligger vitt och stilla utanför fönstret. Det är ljust! Talgoxen sjunger lite trevande, men man kan ana en jubel i tonen! Ja, våren kommer! Små fröerna vilar under det fluffiga vita täcket och jag tänker mig att små kryp och näbbmöss och andra knytt gör små rundor under det trygga och skyddande snölagret. Det är så vackert! Jag var ledig igår och ägnade dagen åt mindre glamorösa sysslor som: veckostädning, tvätt och diverse mötesprotokollsgenomgång. På kvällen badade vi bastu, och vad skönt det är att krypa ner i renbäddad säng efter bastun! Riktig vardagslyx! I dag har vi ägnat oss åt lördagsaktiviteter som: Melodikrysset och DN:s lördagskryss. Som två panschos..! Hehe, det närmar sig för Bosse, tror han och många med honom, men jag tror inte det. Präster går inte i pension som andra. Ja, vi får väl se vad som händer och sker. Annat som ska hända och ske är att vi ska kånka in en pall med pellets. Stapeln med säckarna har nu stått ute i en vecka, och snöhatten är h...

Jag åker tåg ofta; har pendlat än hit än dit de senaste tjugo åren. Tågresor är väldigt givande: man hinner läsa, man hinner se filmer, man hinner prata med människor. Igår satt jag återigen på tåget, denna gången på väg hem från Upsala. Restaurangvagn. Vid samma bord satt en kille med sin dator i knät. Vi började småprata lite. Det visade sig att han var rymdingenjör, utbildad i Kiruna. Men var just nu engagerad i ett projekt med odlingar i bergsrum i Stockholm. Underjordiska växthus! Det har jag aldrig hört talas om. Champinjoner kunde man tänka att de odlade, men det var det inte alls, det var växter av alla de slag! "Blommande växter är lite svårare", förklarade han, "de behöver ha mörkt ibland för att kunna blomma, men gröna bladväxter går jättebra att odla med ständigt ljus som vi har. Det är inte så dyrt heller, med ledtekniken som finns nu." Företaget heter Urban Oasis, och det finns en hel del att läsa om det på nätet. Det har tydligen varit en hel del ...

No niin, nyt olen laskeutunut - tai paremminkin kiivennyt - paikalle, joka jo tuntuu kodilta; rappuset Kartanoon osaisin varmaan nousta silmät suljettuina. Olen kotimaassa. Toisessa niistä. Se toinen kotimaa on Ruotsi, jossa olen tänä vuonna asunut kaksi kolmasosaa elämästäni. Laivamatka sujui tavalliseen tapaan hytissä, no, käväisin vähän ostoksilla sentään. Bussimatka satamasta Keskustorille, ja aamukahvit R-kioskilta. Otin mukin mukaani ulos ja katselin kaupungin menoa. Ihmisiä menossa suuntaan ja toiseen, nuori mies juoksi kaulaliina suorana pysäkillä puhkuvaan bussiin. Kiire kiire! Täti-ihminen kulki rollaattoria työntäen hissukseen ohitseni, "Hyvää ystävänpäivää!" sanoi hän iloisesti hymyillen, ja todentotta, ystävänpäivähän nyt on! Jatkoin hyvän kierrättämistä, toivotin huolestuneen näköiselle, korot kopisten kulkevalle naiselle hyvää ystävänpäivää Hän pysähtyi kesken askeleen, ja sanoi "Kuin myös" hymyn levitessä kasvoilleen. Bussi 15 Brinkhallin kaut...

I dag har vi ägnat oss åt vintriga aktiviteter som a) ljusstöpning och b) skidåkning. Det ena, a, gick bättre än det andra, b. Ljusstöpning var roligt och väl förberett av ett proffs. Vi var ett gäng som snabbt blev sammansvetsat (eller -stöpt!) och som ett välsmort maskineri gick vi runt, doppade veken i stearin och la pinnen med vekarna på plats på ställningen och så runt runt tills ljusen var lagom tjocka och fina. Det var från de tunna veken via tårtljus och Gunillaljus till smäckra antikljus (=stöpningens olika stadier). Handstöpta ljus är så mycket vackrare med sina ojämnheter än köpeljus!   Här kan man se hur det hela går till. Det blev fina och lagom tjocka ljus. På eftermiddagen, efter att Bosse varit och döpt en liten pojke, åkte vi till Skäveryd och åkte skidor - kan man verkligen inte säga, det var inte alls före för det. Vi gick på skidorna som blev tyngre och tyngre av blöt snö. Visst, om man lyckades hålla jämn fart gick det bra, men minsta lilla saktande fick...

Vår? Höst? Vinter? Eller någon sorts femte årstid? "Vi lever i nollbältet" suckade Bosse häromdagen. Han var ledig förra veckan, och hade sett fram emot att glida på skidor eller långfärdsskridskor över isar och vita fält. Det blev inte så. Visserligen var det vintrigt och fint en dag, men då var han upptagen med annat. Nollbältet = mest nollgradigt, eller + - 1 grad. Så det var väderleksrapporten från Vissefjärda + ett nytt begrepp. Brännvinsbältet har man hört talas om, men nollbältet var väl nytt! Bastun är nästan klar! Hela tvättstugan är totalt förvandlad Man kan inte fatta att ALLT fick plats där: bastu, dusch, tvättfat, tvättmaskin, torktumlare och ett litet bord + två pallar. Som man kan sitta på och ånga av sig efter bastun. Jag ska gå ner och ta en bild så du får se. I går åkte vi till Växjö och vimlade i Kulturnatten. Vi hade inte så mycket tid eftersom sista möjliga tåg hemåt gick redan 19.48. Vi var på Palladium och filmquizz + improvisationsteat...

Och så rundade vi av 2017 och välkomnade 2018 med pompa och ståt, dunder och raketer! Det var inte vi som hade några raketer, men grannarna avfyrade sina, rätt över huvuden på oss, och det hade jag ingen aning om att Vissefjärda var så på hugget - det var faktiskt första nyåret för mig här! Vi hade några vänner på besök, och vår egna stjärnkock hade lagat en trerätters festmiddag som skulle fått vilken fin restaurang som helst att blekna! Det var musikquizz och hockyturneringar och gott, trevligt och underbart. Dock sjönk jag i en svart virvel på natten. Saker och ting har hänt som fått mig att se på mig själv med kritisk och förundrad blick. Alltså, inga stora saker, men betydelsefulla. Jag trodde att man blev visare med åren, men... eller det är kanske på det här sättet man blir visare (förhoppningsvis); genom att slipas av obarmhärtiga insikter. Det är som årsringar i ett träd. Någonstans uppstår ett jack, och i varje situation där jacket gör sig påmint, gör det väldigt ont. Någo...