Ljuvliga bröllop!

Flyter på sköna vågor, efterdyningar av helgens firande. Så mycket lycka, glädje och kärlek! Äldste sonens bröllop i stämningsfulla Salems kyrka. En enkel och vacker vigselceremoni, sommarpsalmer och skira blommor, den vackra bruden och stolte och lycklige sonen. Bilder att gömma i hjärtat!
Efterföljande festen hölls på Villa Talliden. Släkt och vänner från när och fjärran, en härlig skara människor, tal hölls, tårar fälldes, det skålades, skrattades och dansades till långt in på natten.
Vi hade bokat boende på Rönninge Gård, som ligger på promenadavstånd. Vandrade dit genom ett mjukt skymningsljus. Natten doftade nytvättat, pioner, jasminer och rosor i trädgårdarna sträckte sig mot det välsignade regnet. Tacksam, så tacksam!
Önskar de nygifta Guds välsignelse på den nya vägsträckan!

Dagen efter ett besök på Fotografiska. Bästa barndomsvännens son har en utställning där, han blev utnämnd till årets unga nordiska fotograf 2015! Talande bilder, svart och vitt, stramt och lyhört.

Vi tog en omväg hem, via Sölvesborg. Landade hemma strax innan midnatt efter en del strapatser som dieselstänk från en läckande tankbil över hela bilen vilket fordrade tvätt; en avstängd motorväg, vilket fordrade ändrad färdplan, och lite andra incidenter. Väl hemma visade sig att Misha försvunnit och Maxi flyttat över till grannen för säkerhets skull. Dessa dramatiska katter! Nästa morgon var ordningen återställd och båda dök upp till frukosten, extra kelna och mjau-vad-underbart-att-ni-är-tillbaka -spinnande. De kom och gick hela dagen i alla dörrarna, ut och in och ut och in för att försäkra sig om att vi verkligen var hemma igen!

Jag tog inte en enda bild på hela resan. Bara upplevde. Andra tog bilder, så småningom lägger jag upp några. Någon filmade till och med vår sång, Bosses och min, med munspelssolo av undertecknad..! Det filmklippet skulle kunna användas i utpressningssyfte, så det kommer ni ALDRIG att få se!

Nu får jag landa på stranden... Rapporten väntar på att bli skriven!

Jasminen blommar

Plötsligt infann sig ett tomrum

Inga blogginlägg på ett tag. Det har varit turbulenta tider, nu pustar jag ut lite. Har tagit tjänstledigt från Växjö för att avrunda projektet Idébanken, och skriva en avslutande sammanfattning. 

Efter vår sommarfest, som var superlyckad och fin på alla sätt, infann sig en plötslig tomhet. 

Den där centrifug-känslan.. när allt har gått runtruntrunt i väldig fart, och så - nästan - stannar farten...

Så mycket som har hänt! Så otroligt mycket, de senaste åren.

Det känns tomt nu när jag inte gasar på för fullt.
Jag kan dock ana något befriande bortom horisonten. Jag behöver inte brådska dit. 

Det kommer att bli en rapport, det gör det, det känns bara mödosamt och trögt just nu.
Det är inte konstigt, säger jag till mig själv, det har varit riktigt mycket jobb de senaste tre åren.
Det har slitit på mig, jag inser det nu, nu när farten gått ner på lågvarv. 

Försöker fundera på riktlinjer för livet framåt... Men nej. De där riktlinjerna får vänta, jag behöver först hitta kartpunkten där jag just nu befinner mig.

Någonsorts efter-festen-känsla, när alla glada gästerna försvunnit och det är tyst och tomt. Disken väntar. Diska, torka, sätta upp på hyllor.

Sammanfatta.

Jag kanske borde resa någonstans? Till havet... Något hav. Kallt eller varmt. Och en strand. Lyssna på vågorna... och fåglarna...känna vila och lugn och ro. Bara stanna en stund.