Förändringsobenägen?

Det här inlägget ska egentligen ligga innan "Så har det gått". Det är tidsmässigt rätt ordning.


Såja, dags för livstecken här i bloggen...

Vad har hänt sen sist?
Rätt mycket! Åtminstone väderleksmässigt. Var inte det två meter snö framför min dörr sist jag skrev? Nu är sånt ett minne blott, knappt det ens, vintern och den extremt korta våren känns som väldigt länge sen. Nu: Allt blommar!  På en gång! Man blir nästan yr av alla ljuva dofter som den sköna sommaren sprayat över sig. Jag satt en stund under vår blommande jasmin (som har en väldigt svag doft) och såg upp till himlen mellan de tunga grenarna, och oj vad många små flygare det var; de surrade och jobbade flitigt som ... just det! Bin. Och humlor. Det absolut goaste sommarljudet! Eller är det vågskvalp? Måsar som skriar - om man är vid en havsstrand. Är man på Skansen eller vid någon korvkiosk är det lite läskigt...

Rätt skön sittplats

Den här våren/början av sommaren har inneburit ovanligt många avslut och avtackningar. Bosses, till exempel, som firades med pompa och ståt och i flera olika sammanhang. Just det! Tack för alla presenterna! Får jag också säga. Det mesta kommer mig också till gagn och glädje. Tusen tack!

Sedan har flera av mina kollegor packat ihop och tackat för sig, avtackats och försvunnit från vardagen. Vardagen, som  plötsligt blev flera grader gråare. Jag skulle inte vilja kalla mig förändringsobenägen, men ibland är det jobbigt. och det är bara att ta några djupa andetag och blinka bort tårarna. Och så går ju livet vidare.  Finns nya möjligheter, nya uppdrag, eller uppdrag som förändrats som kräver  att man tänker om.
Och vara tacksam över det som varit.
Tack alla ni som funnits i mitt liv fram till nu, tack för allt vad ni har betytt!

Och ni är ju aldrig längre bort än den närmaste internetuppkopplingen, och den har man ju överallt. Faktiskt chattar jag med en av dessa flyttfåglar just nu!

Jaha, och planer framåt, finns det? Nja, njo, bara lite vaga konturer av en semester som närmar sig, om två veckor, och nu ser ju Bosse en låååång semester framför sig, men för min del är det tre veckor, till att börja med, och jag lyssnar överhuvudtaget inte om någon pratar om nån källarröjning.

Nej!

Kommer att finnas fotboll dygnet runt framöver, det räcker med det.

Så har det gått

Vaknade extra tidigt i dag, det gör jag på mina lediga dagar...Inte en tanke på att försöka somna om, nä, lediga dagar är till för att alla tankar och idéer och annat som inte har med jobbet att göra ska få sitt utrymme!
Regnet öste ner! Som vi har bett om regn den här sommaren, och nu kom den med all kraft! En grå östfront drog fram längs gatan trummande på högsta volym och träden skakade förskräckta sina grenar och piskade i luften. Sista augustidagen. Hösten är i antågande. Sommaren vilar nånstans och pustar ut; den gav allt solsken den bara kunde, och länge dessutom.

Nå, man behövde inte klippa gräset nån gång, och inga mygg blev det heller, de torkade väl bort.

Jaaa, vi har inte setts eller hörts på länge!
Jag har haft fullt upp med allting så det har inte funnits en droppe energi till skrivande.

Jasså, du vill ändå höra lite om sommaren?

Nå så här har det varit: Min käre Bosse avgick med pension i början av sommaren. Han gick raka vägen in i en period av tillbakablickande reflektion vilket i praktiken innebar att han släpade hem alla sina kartonger med predikningar, griftetal och sånt. Som han sedan sorterade noggrant i pärmar, alternativt kastade/eldade upp/strimlade. Det tog tid. Och smittade av sig. Så att vi har faktiskt organiserat väldigt mycket under sommaren. Och det var ju ganska lämpligt att vistas under fläktande ac när det var som varmast och sortera papper och flytta omkring med möbler och saker.

Vi gjorde två stockholmsresor och en resa till västkusten: Fjällbacka och Valön. Stockholmsresorna innebär besök hos närmaste släkten.
Jag lever med ett hål i hjärtat som liksom fylls igen när jag umgås med barn och barnbarn. Det bör ske med jämna mellanrum. Ofta.

Vi var på konsert också, på Friends arena: Roger Waters. Mäktigt! Förutom musiken och ljusshowen som fick en att gnugga ögonen, snacka om synintryck!, var det hans envisa budskap som stannade kvar. "Stay human!" Us + them. Inte vi och dom. Vi + dom= vi alla tillsammans! En enda mänsklighet.  En konsert med  stark betoning på medmänsklighet och solidaritet! Ett korståg för empati, global medmänsklighet och vikten av att göra motstånd, som recensenterna skrev. Innan konserten började och alla massorna kommit på plats, var det en bild på skärmen, alltså inte en stillbild, utan en filmad bild, fast personen satt stilla på en strand och blickade ut över havet. Var det en kvinna i slöja eller en ungdom med huvan dragen över huvudet, det kunde man inte riktigt urskilja från början. Hon satt stilla. Vågorna rullade in. Inget mer. Väldigt effektfullt. Stillhet. Väntan. Eller? Vad var det hon såg, vad var det hon väntade på? Satt hon och mediterade eller satt hon och sörjde det som fanns på andra sidan havet? Eller var hon en överlevande från en flyktingbåt som kapsejsat? En bild säger mer än väldigt många ord, en bild kan väcka väldigt många tankar.

Vi bodde ett (visserligen rejält men ändå) stenkast ifrån Friends arena, och det är ju Bosses gamla kvarter. Vi gick förbi huset där han växte upp. På söndag deltog vi i gudstjänsten i Solna kyrka, och jag tog bild på honom vid dopfunten som han är döpt i (liksom Hagasessorna, berättade den mycket vänlige kyrkvärden!)  Throwback för honom att vistas där i Solna, och liten inblick för mig i hans liv innan vår gemensamma historia. Just det! Det blev ett besök och varsin korv hos Korv-Ingvars! Ett absolut måste, enligt Bosse, när man är i dom trakterna!

Jaha, här kan jag faktiskt inte sitta hela dagen! Vi har visserligen hunnit med en hel del redan; Bosse har förberett för målning i gästrummet i källaren, och jag har pysslat med allt möjligt som tvätt och sånt.
Som avslut ska jag försöka klistra in någonting från konserten...få se nu...Ja, här kommer Speak to me & Breathe!

 https://youtu.be/xI9PN2jsu4E