lördag 24 februari 2018
Life on Mars? Japp!
Jag åker tåg ofta; har pendlat än hit än dit de senaste tjugo åren. Tågresor är väldigt givande: man hinner läsa, man hinner se filmer, man hinner prata med människor.
Igår satt jag återigen på tåget, denna gången på väg hem från Upsala.
Restaurangvagn. Vid samma bord satt en kille med sin dator i knät. Vi började småprata lite. Det visade sig att han var rymdingenjör, utbildad i Kiruna. Men var just nu engagerad i ett projekt med odlingar i bergsrum i Stockholm. Underjordiska växthus! Det har jag aldrig hört talas om. Champinjoner kunde man tänka att de odlade, men det var det inte alls, det var växter av alla de slag! "Blommande växter är lite svårare", förklarade han, "de behöver ha mörkt ibland för att kunna blomma, men gröna bladväxter går jättebra att odla med ständigt ljus som vi har. Det är inte så dyrt heller, med ledtekniken som finns nu." Företaget heter Urban Oasis, och det finns en hel del att läsa om det på nätet. Det har tydligen varit en hel del om det i tv och tidningar, men jag har nog befunnit mig i min egna, filosofiska bubbla så omvärldsbevakningen har varit eftersatt, märker jag.
Att det också har skjutits upp en raket i rymden, det visste jag om, för nyheten om en Tesla-bil spelande Bowie i en rymdfarkost, det hade jag hört talas om. "Det som också är nytt, är att startmotorerna kan användas igen, de återvänder till jorden istället att bara falla ner i havet nånstans" förklarade mitt tillfälliga resesällskap entusiastiskt. Han öppnade sin dator och visade mig uppskjutningen av Falcon Heavy. Det var väldigt fascinerande! Falcon Heavy är en bärraket som kan frakta mer än 54 ton. Ombord på Falcon Heavy finns en av Musks egna vinröda (midnattskörsbärsröd, för att vara exakt) Tesla Roadster-bilar. I förarsätet sitter provdockan "Starman" och bilstereon spelar David Bowies album Space Oddity. Destinationen är omloppsbana runt Mars. Där ska den cirkulera i miljoner år... Är inte det fascinerande? Och vilken hyllning till David Bowie!
Lite fakta om Elon Musk, den märklige och geniale uppfinnaren bakom Falcon Heavy och SpaceX -programmet, mannen som har Mars i sikte: Elon Reeve Musk, född 28 juni 1971 i Pretoria, Sydafrika, är en sydafrikansk-amerikansk ingenjör, uppfinnare och entreprenör. Han är VD och CTO på SpaceX, VD och produktarkitekt på Tesla Motors, VD på Neuralink och ordförande i Solarcity samt vice ordförande för OpenAI. Han är grundare av SpaceX samt Neuralink och en av grundarna till OpenAI, Zip2, Paypal och Tesla Motors. Han ligger bakom konceptet till transportsystemet Hyperloop och har även föreslagit ett VTOL-överljudsflygplan med elfläktframdrivning. (kursivt: Wikipedia)
Och så vill han kolonialisera Mars!
Kanske kommer min reskamrat, rymdingenjören aka underjordiske odlaren förse nybyggarna med färska grödor! Tekniken kan säkert anpassas till martianska förhållanden. Och den midnattskörsbärsröda Teslan kanske kan landas från Falcon Heavy och så kan man åka runt och spela Bowie! På Mars!
Annars har vi städat och tvättat och ätit strömming i dag.
Önskar dig fortsatt fin helg!
Här finns en länk till Urban Oasis´ insta: https://www.instagram.com/urbanoasisab/
onsdag 14 februari 2018
Viimeinen(kö) kerta(?)
No niin, nyt olen laskeutunut - tai paremminkin kiivennyt - paikalle, joka jo tuntuu kodilta; rappuset Kartanoon osaisin varmaan nousta silmät suljettuina.
Olen kotimaassa. Toisessa niistä. Se toinen kotimaa on Ruotsi, jossa olen tänä vuonna asunut kaksi kolmasosaa elämästäni.
Laivamatka sujui tavalliseen tapaan hytissä, no, käväisin vähän ostoksilla sentään.
Bussimatka satamasta Keskustorille, ja aamukahvit R-kioskilta. Otin mukin mukaani ulos ja katselin kaupungin menoa. Ihmisiä menossa suuntaan ja toiseen, nuori mies juoksi kaulaliina suorana pysäkillä puhkuvaan bussiin. Kiire kiire! Täti-ihminen kulki rollaattoria työntäen hissukseen ohitseni, "Hyvää ystävänpäivää!" sanoi hän iloisesti hymyillen, ja todentotta, ystävänpäivähän nyt on!
Jatkoin hyvän kierrättämistä, toivotin huolestuneen näköiselle, korot kopisten kulkevalle naiselle hyvää ystävänpäivää Hän pysähtyi kesken askeleen, ja sanoi "Kuin myös" hymyn levitessä kasvoilleen.
Bussi 15 Brinkhallin kautta Kakskertaan.
Nimen Kakskerta arvellaan saaneen alkunsa siitä, että Turusta tultaessa on ylitettävä salmi kaksi kertaa. Nykyään siltojen ja lossien aikakaudella ei se tuota suurempaa haittaa, mutta ennen saattoi matkalainen hyvinkin huokaista toisen kerran salmen ylitettyään "kaksi kertaa" - ja siitä nimi!
Harjattulan kartano Kakskerrassa.
Tällä kertaa viimeistä kertaa...
Logoterapian syventävien opintojen viimeinen jakso.
Lopputyö on tehty, ja sen verran olen saanut siihen kommentteja etukäteen, että luulisin sen kelpaavan.
Olen paikassa, jossa läppärini löytää yhteydet omatoimisesti ja liittää minut suomalaiseen nettiin kyselemättä. Olen maassa, jossa ihmiset osaavat ääntää ja kirjoittaa nimeni, ja relatoida siihen. Olen kielialueella, jossa pystyn ilmaisemaan itseäni sanoja ja lauseenmuodostuksia sen kummemmin miettimättä.
Maa on yhä valkoinen, mutta lumi on sulamassa, räystäät tiputtelevat suuria pisaroita.
Eilen otin kuvia ikkunapenkki-viljelyksistä Diakoniakeskuksella. Kasvuvoima oli saanut siemenen kuoren rikkoutumaan ja hennonvihreät versot ojentautuivat valoa kohden.
Kevään merkki - tai ainakin muistutus siitä, että se on tulossa. Kevät!
Ruotsalaisilla on tapana sanoa "man ska aldrig säga aldrig" elikkä ei pidä koskaan sanoa "ei koskaan enää", eihän sitä voi niin varmasti tietää mitä milloinkin on tulossa.
Ja näkyyhän se jo luonnossakin, että kaikki kiertää kiertokulkua, kevät seuraa talvea ja kesä kevättä ja sitten tulee syksy ja ympäri ympäri.
Tietysti tulen käymää Suomessa monta kertaa, jatkossakin, ja varmaankin myös vielä Kakskerran saarella! Mutta opinnot taisivat loppua tähän, saa vain yrittää soveltaa niitä jatkossa...
Ei muuta kuin Hyvää Ystävänpäivää sinulle!
Olen kotimaassa. Toisessa niistä. Se toinen kotimaa on Ruotsi, jossa olen tänä vuonna asunut kaksi kolmasosaa elämästäni.
Laivamatka sujui tavalliseen tapaan hytissä, no, käväisin vähän ostoksilla sentään.
Bussimatka satamasta Keskustorille, ja aamukahvit R-kioskilta. Otin mukin mukaani ulos ja katselin kaupungin menoa. Ihmisiä menossa suuntaan ja toiseen, nuori mies juoksi kaulaliina suorana pysäkillä puhkuvaan bussiin. Kiire kiire! Täti-ihminen kulki rollaattoria työntäen hissukseen ohitseni, "Hyvää ystävänpäivää!" sanoi hän iloisesti hymyillen, ja todentotta, ystävänpäivähän nyt on!
Jatkoin hyvän kierrättämistä, toivotin huolestuneen näköiselle, korot kopisten kulkevalle naiselle hyvää ystävänpäivää Hän pysähtyi kesken askeleen, ja sanoi "Kuin myös" hymyn levitessä kasvoilleen.
Bussi 15 Brinkhallin kautta Kakskertaan.
Nimen Kakskerta arvellaan saaneen alkunsa siitä, että Turusta tultaessa on ylitettävä salmi kaksi kertaa. Nykyään siltojen ja lossien aikakaudella ei se tuota suurempaa haittaa, mutta ennen saattoi matkalainen hyvinkin huokaista toisen kerran salmen ylitettyään "kaksi kertaa" - ja siitä nimi!
Harjattulan kartano Kakskerrassa.
Tällä kertaa viimeistä kertaa...
Logoterapian syventävien opintojen viimeinen jakso.
Lopputyö on tehty, ja sen verran olen saanut siihen kommentteja etukäteen, että luulisin sen kelpaavan.
Olen paikassa, jossa läppärini löytää yhteydet omatoimisesti ja liittää minut suomalaiseen nettiin kyselemättä. Olen maassa, jossa ihmiset osaavat ääntää ja kirjoittaa nimeni, ja relatoida siihen. Olen kielialueella, jossa pystyn ilmaisemaan itseäni sanoja ja lauseenmuodostuksia sen kummemmin miettimättä.
Maa on yhä valkoinen, mutta lumi on sulamassa, räystäät tiputtelevat suuria pisaroita.
Eilen otin kuvia ikkunapenkki-viljelyksistä Diakoniakeskuksella. Kasvuvoima oli saanut siemenen kuoren rikkoutumaan ja hennonvihreät versot ojentautuivat valoa kohden.
Kevään merkki - tai ainakin muistutus siitä, että se on tulossa. Kevät!
Ruotsalaisilla on tapana sanoa "man ska aldrig säga aldrig" elikkä ei pidä koskaan sanoa "ei koskaan enää", eihän sitä voi niin varmasti tietää mitä milloinkin on tulossa.
Ja näkyyhän se jo luonnossakin, että kaikki kiertää kiertokulkua, kevät seuraa talvea ja kesä kevättä ja sitten tulee syksy ja ympäri ympäri.
Tietysti tulen käymää Suomessa monta kertaa, jatkossakin, ja varmaankin myös vielä Kakskerran saarella! Mutta opinnot taisivat loppua tähän, saa vain yrittää soveltaa niitä jatkossa...
Ei muuta kuin Hyvää Ystävänpäivää sinulle!
lördag 3 februari 2018
Ljusstöpning mm
I dag har vi ägnat oss åt vintriga aktiviteter som a) ljusstöpning och b) skidåkning. Det ena, a, gick bättre än det andra, b. Ljusstöpning var roligt och väl förberett av ett proffs. Vi var ett gäng som snabbt blev sammansvetsat (eller -stöpt!) och som ett välsmort maskineri gick vi runt, doppade veken i stearin och la pinnen med vekarna på plats på ställningen och så runt runt tills ljusen var lagom tjocka och fina. Det var från de tunna veken via tårtljus och Gunillaljus till smäckra antikljus (=stöpningens olika stadier). Handstöpta ljus är så mycket vackrare med sina ojämnheter än köpeljus!
På eftermiddagen, efter att Bosse varit och döpt en liten pojke, åkte vi till Skäveryd och åkte skidor - kan man verkligen inte säga, det var inte alls före för det. Vi gick på skidorna som blev tyngre och tyngre av blöt snö. Visst, om man lyckades hålla jämn fart gick det bra, men minsta lilla saktande fick snön att fastna. Japp, jag kämpade en runda på åkern, och Elias tog sig runt hela spåret. Bosse hejade på. Men det var vansinnigt vackert! Och när lyktorna tändes i skymningen var det precis Narnia-stämning; herr Tumnus stod säkert där någonstans och tittade på oss!
Varför stöpte vi ljus då, kan man undra. Inte så konstigt, det firas Kyndelsmässodag eller jungfru Marie kyrkogångsdag nu på söndag. Ordet kyndel, som betyder ljus, hör ihop med en gammal tradition att fira ljusfest den här dagen. Och då ska det delas ut ljus till gudstjänstbesökarna i Vissefjärda kyrka.
I kyrkan firar vi ofta gudstjänster med ljustema på Kyndelsmässodagen. Ibland välsignar vi de ljus som skall användas i kyrkan under året.
Det är den andra februari som har namnet Kyndelsmässodagen i den svenska almanackan. Det är fyrtio dagar efter att vi firat Jesus födelsedag på juldagen den 25 december.
Det där googlade jag och kopierade från Svenska kyrkans hemsida.
I våra handstöpta ljus finns det ljusstumpar från altarljusen nedsmälta och omformade.
Det är en vacker tanke; dessa ljus har varit med om många välsignelser!
Jag hade inte nån kamera med mig i skogen, tyvärr, men rosenbusken utanför huset här är jättefin, den tog jag bild på. Så här ser den ut:
God och ljus fortsättning på helgen, önskar jag er alla!
Här kan man se hur det hela går till. Det blev fina och lagom tjocka ljus. |
På eftermiddagen, efter att Bosse varit och döpt en liten pojke, åkte vi till Skäveryd och åkte skidor - kan man verkligen inte säga, det var inte alls före för det. Vi gick på skidorna som blev tyngre och tyngre av blöt snö. Visst, om man lyckades hålla jämn fart gick det bra, men minsta lilla saktande fick snön att fastna. Japp, jag kämpade en runda på åkern, och Elias tog sig runt hela spåret. Bosse hejade på. Men det var vansinnigt vackert! Och när lyktorna tändes i skymningen var det precis Narnia-stämning; herr Tumnus stod säkert där någonstans och tittade på oss!
Varför stöpte vi ljus då, kan man undra. Inte så konstigt, det firas Kyndelsmässodag eller jungfru Marie kyrkogångsdag nu på söndag. Ordet kyndel, som betyder ljus, hör ihop med en gammal tradition att fira ljusfest den här dagen. Och då ska det delas ut ljus till gudstjänstbesökarna i Vissefjärda kyrka.
I kyrkan firar vi ofta gudstjänster med ljustema på Kyndelsmässodagen. Ibland välsignar vi de ljus som skall användas i kyrkan under året.
Det är den andra februari som har namnet Kyndelsmässodagen i den svenska almanackan. Det är fyrtio dagar efter att vi firat Jesus födelsedag på juldagen den 25 december.
Det där googlade jag och kopierade från Svenska kyrkans hemsida.
I våra handstöpta ljus finns det ljusstumpar från altarljusen nedsmälta och omformade.
Det är en vacker tanke; dessa ljus har varit med om många välsignelser!
God och ljus fortsättning på helgen, önskar jag er alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)