Disembarkation i novembermörkret
Denna mollstämda november. Vädret är som gjort för en noir deckare. Mörkt. Dystert. Dimmigt. Och ändå är jag inte där, inte i molltonerna. Det sjunger små durtrudelutter i mig, s å mycket som är GOTT i livet. En liten Pauline och en pytteliten Isabelle ger så mycket glädje! Jag gör mina tourer till Stockholm och till Finland varje månad. Träffar ett glatt och härligt gäng i Kakskerta, och djupdyker i filosofiska funderingar. Båtfärderna skulle jag kunna vara utan, men eftersom det ändå är det mest praktiska sättet att förflytta sig mellan mina länder, så får det vara så. Jag är en urtrist resenär, stänger in mig i hytten med mina böcker och går på och av och inget rajraj mellan avgång och disembargation. Ja, nästa gång blir det buffé och party för då följer Bosse med. Vi firar bröllopsdag, femte sådan! Dagarna går och går och åren läggs på som lager på lager och inte hinner man väl fundera på så mycket alltid, det är liksom bara att gilla läget. Men jag är lycklig nu, nynnar med Pe...