Solcellslampan lyser lite svagt i skymningen. Dagarna är varma, men kvällarna svala, liksom morgnarna. Sommaren håller på att svepa in sig i höstfärger, lite trött och disträ, redan någon annanstans i tankarna.
Dags att summera och lägga in i minneslådan, den här sommaren, som inte riktigt var närvarande annat än glimtvis. Dom små glimtarna fångade vi in, prickade de soligaste dagarna, packade bilen och for till smultronstället utanför Karlskrona. Det blev några härliga dagar med havsbad och solbad och de var ju inte så många, men desto mer värmande minnen blev det.
En resa till Stockholm, tillsammans med Bosse, och senare en resa till Finland, till Österbotten med systern och bästa barndomsväninnan. Vi bodde hos väninnan och systern och jag gjorde barndomshemmet i ordning, till försäljningsskick. Det kändes inte särskilt vemodigt; det mesta sorgarbetet är redan bakom.
- Nu åker vi och tar ett morgondopp! sa väninnan varje morgon, och det gjorde vi. For genom åkrarna till sjön Lappajärvi, en kratersjö på Österbotten. Ett snabbt dopp och på med badrocken och raggsockorna och hemfärd på den slingriga vägen. Vimpelis kyrktorn med en tupp i toppen på avstånd. Det österbottniska öppna landskapet; välbekant och samtidigt främmande, som när man har varit borta länge och inte har så många hållpunkter kvar.
- Nu ska vi ta ett kvällsdopp! sa väninnan varje kväll. Och det gjorde vi. Samma runda och så bastu på det. Gott liv!
En morgon var åkern vit. En stor flock måsar hade mellanlandat, det satt måsar på tak och i träd lite överallt. De lyfte som ett enormt moln när vi närmade oss. Lite "hitchcockkänsla" men flocken flög iväg utan några som helst anfallsambitioner. Mäktig syn!
Från Österbotten for jag tillsammans med systern till hennes hem. Där spanade vi efter stjärnfall och kometregn, men kvällen var för tidig än och himlaspelet uteblev - vi såg ingenting annat än en pigg fladdermus som cirkulerade runt runt över våra huvuden och det var ju fint det också.
Nästa dag fortsatte jag färden till ön Kakskerta, och efter några dagar där, lämnade jag för Åbo och tog färjan över till Stockholm. Det var dock med darrande knän och hjärta jag gjorde det; jag råkade nämligen befinna mig nära Salutorget, på väg ditåt, när det hemska knivdådet skedde. Helt overkligt.
Dagen efter, Stockholm, som ett annat liv. Som ingenting hänt. Det vanliga myllret.
Jag träffade sönerna, sonhustrun och lilla P, den finaste lilla tjejen som ler igenkännande när hon ser mig, som nu kan gå några steg! Mycket koncentrerad, små vingliga steg. Hon kollar på sina fötter, förundrad, sedan en ny runda. Från pappa till farmor och tillbaka. Stolt och glad!
En bilfärd hem. Senare på kvällen landade Bosse med entourage. De hade varit på Kolmården, huset fylldes av glada barnröster, det berättades om giraffer och lejon och delfiner! Och måsar!
En sommar med lugna hemmadagar, några resor, kalla bad och en dramatisk händelse. Lite bilstrul. Stort och smått, glädje och allvar. Det lilla och det stora sammanvävt, så som livet är.
Det var sommaren 2017. Just idag har hon dock bjudit på sitt varmaste leende, lite ursäktande; nä, det är ju inte så bråttom, egentligen, jag stannar en stund! Tack! Vi behöver sol och värme!
Från landet Långtbort kommer det glada filmklipp: fest och Happy Birthday -sång! Dottern fyller hela 23 år! Grattis, kära du! Grattis! Lycka och välsignelse till ditt nya år!
