Nya och gamla minnen

Japp. Juli drar in andan, redo för sina sista suckar.
Semestervecka två av fem snart avrundad.
Huset ekar av tomhet (och lite Gasolin; Kim Larsen passar som en ljudkuliss en dag som denna). E och T tågade till stationen, den ene återvänder i kväll, den andre far söderut.
Bosse bevakar festivalgrinden i Emmaboda like a Lion.

Två ganska planlösa veckor ligger och väntar.  Den tredje och sista veckan är någotsånär planlagd, inga biljetter skaffade än, men jag styr österut, så pass mycket är klart.

Första veckan av sommarledigheten tillbringades i Stockholm, där lilla P och jag satt vid en buske och plockade röda vinbär -  röda händer, mun och kinder (P) och en genomlycklig människa (jag). Solsken, grillos, dottern på besök! sönerna, sonhustrun som är ganska så rund och go, och Bosse och jag, vi träffade stockholmsbästisen och bodde vid Saltsjöqvarn med salta stänk och ständig  ström av stora och små båtar och... många solskensminnen att bevara!
Vi besökte också Abba the Museum.
Wow, det hade dom gjort bra! Massor med människor från världens alla hörn och kanter gick och trallade och nynnade  Dancing queen och Waterloo och andra Abba-låtar. Det var mycket av allt, och mycket var interaktivt, man kunde sjunga och man kunde dansa med ABBA, man kunde mixa och så kunde man pusta ut i restaurangen.
- Har jag förresten berättat att jag har träffat Benny och Frida? frågade Bosse. Han har många såna historier, den mannen. Inte så att han skryter eller namedroppar, men lite då och då kommer det en story.
- Jo, det var i Båstad, på Krogen, där jag jobbade som servitör. (Det finns en hel del historier från Krogen) Mycket folk hade det varit, som alltid. Det närmade sig stängningsdags när en man gick fram och satte sig vid flygeln i hörnet och började spela. Han spelade Thank you for the music, och en kvinna började sjunga... Det lät väldigt ÄKTA Abba, och det var det ju också för det var Benny och Annifrid!
-Ja, jag säger då det, suckar Bosse, jag flyttar aldrig mer en flygel! Jag var med och flyttade det åbäket, och det var sista gången ever. Men det var ju himla bra att den var på plats där, det blev en fin stund.
Ja, jag svävar iväg lite... Benny Andersson spelandes Thank you for the music...bara sådär.
Wow! Håret reser sig på armarna!

Det ser lite regntungt ut, hänger nog inte lakanen ute.
En sen lunch är lagad, en improvisation med tonfisk och rester av linsgratängen.
Huset är städat och katten Maxi sitter och blänger strängt på mig från sin utkiksplats (eller inkiks-sådan) på altanbordet.
Han vill också ha lunch.
Det ska han få.

Ja, här kan man se eller åtminstone höra Benny Andersson vid en flygel, och det är Amanda Seyfried som sjunger.

https://www.youtube.com/watch?v=0Kwok7FzMkY

Juli, mitt i sommaren, jag vickar lite på tårna..

Dags för det månatliga blogginlägget!
Mycket mer än så har det inte blivit skrivet.
Livet rullar på med... ja, livets hastighet! Det har varit ups and downs och vips har en månad gått! Alla möjliga färger på dagarna, och vädret har också varit lite upp och ner.
I dag vaknade vi till solsken och fågelsång. Underbart och ljuuuvligt!
Särskilt med tanke på en friluftsgudstjänst i Buggehult på eftermiddagen.
Det blev fint, både väderleksmässigt och annars. Inte en droppe regn.
Förutom oss tvåbenta gudstjänstbesökare fanns det 12 kycklingar, kläckta i äggkläckningsmaskin, en tuff tupp, några pigga grisar, två glada hundar och en tam duva, de deltog på håll och bidrog till den goda stämningen på sitt sätt. Kanske satt lokatten och lyssnade bakom träden. Den hade besökt gårdsplanen och tassat tamt runt häromnatten...

Semestern vickar på tårna bortom två arbetsveckor. Den finns där, och påminner om att planer kanske borde börja smidas. Vi vet bara början, det blir en resa. Sedan ska vi röja och renovera i källaren och sen får vi väl se. Saker och ting lär dyka upp vart efter.

Utanför, på altanen, går katten Maxi smygande, hökblicken påkopplad: någon finns på reviret. Är det kanske den randiga katten som han ryker ihop med titt som tätt? Han har kala fläckar i pälsen här och var, och boxaröra har han fått. Eller ett litet jack i örat, då.

Stora rökpuffar väller över takkanten. Pelletspannan arbetar mycket energiskt när den väl sätter igång; det läggs rediga rökridåer över Ringvägen från det Brunzellska huset.

Dottern min kvittrar från olika världsdelar, hon lever high life, ganska bokstavligt talat; hon befinner sig högt ovan molnen en stor del av sin tid. Mellanlandar på ställen som Phuket, Barcelona... och så småningom Stockholm. Då ska vi dit! Det är där semestern börjar. Till dess vickar jag på tårna... lite i kväll ialla fall, och imon kallar arbetet, då blir det många kliv och en del knopar gjorda och lösta och det är gott, det är ett jobb jag älskar, most of the time.

Vi ses! Förr eller senare!
Ha det GOTT!