Mörker

Måndag, lite drygt en vecka innan jul. Rättare sagt: nio dagar. Kan man fatta det? Nej.
Nå, de flesta paketen är inhandlade, mat handlar man senare, och julpyntet är uppe, stjärnor och ljusstakar och sånt. Annars kommer julen hur eller hur, utan vidare, men visst, det skadar väl inte att ha liiiite framförhållning!
För övrigt känns det som natten går med riktigt tunga fjät, skuggorna ruvar för solen har förlåtit oss dvs glömt oss. Skuggorna ruvar... Texten är dramatisk, men så är verkligheten också. Det verkar som väldigt många mår riktigt dåligt just nu. Kan förklaringen, åtminstone delvis, faktiskt bero på den där solen som lämnat och glömt oss? Melatoninbrist? D-vitaminbrist? Eller oron i riket och skuggvarelser som faktiskt tagit sig ut i dagsljuset.. och inte spruckit?
Och det finns folk som sover på gator i Stockholm, och en frusen människa med pappersmugg i handen vid varje affär i Emmaboda. Och så ser det nog ut överallt i landet.
Det går inte att bortförklara vissa saker. Det gäller att förhålla sig till vissa företeelser.

Men, julen kan bli fin, även utan snö och solsken, vi har överlevt regntunga jular förr. Vi har överlevt kriser och katastrofer, i det här landet, i världen, i det egna livet, det går, jag lovar, det går!
Och mörkret har hittills aldrig övervunnit ljuset, och snart, min vän, snart vänder det!

Resor hit och dit

Hohooo, hemma!
Varit i Storstan en vända, jobbrelaterat. Fast då passar man ju på och träffa släkt och vänner, dvs sönerna och stockholmsbästisen. Snurrat runt på stan, långfikat och Trevlig-resa-kramats med sonen som ska långt bort över julen. Bott har jag gjort på Ersta, med den allra vackraste utsikten!

Och under tiden har landet hamnat i regeringskris och nyval har planerats, och vem vet, kan det bli något bra av det??

I morgon tänker jag sitta på en stubbe ute i Ödevata och filosofera över både det ena och det andra.
Märkligt vad bra man mår därute.
Och så lite samarbetsövningar. Och överlevnadsfärdigheter.

Skulle väl regeringen och oppositionen mått bra av, samarbetsövningarna, tänker jag. Kanske lite överlevnad också. Vi får väl se hur det blir i mars.

Men, helt plötsligt är klockan tolv på natten, och dagens tvära kast från det ena till det andra börjar kännas i kroppen.
Det får nog vara bra såhär.

Sweet dreams!