Google+ Followers

måndag 5 juni 2017

Bloodline och skogen

Det blåser. Här i Vissefjärda är det varma vindar, björkarna susar och i de svarta katternas pälsar bildas små retfulla virvlar. De rycker med öronen och plirar med ett öga var då och då, sedan försvinner de i sina sköna kattdrömmar igen, på altansoffdynorna.

Någon annanstans fladdrar en fjäril med sina vingar, och effekten blir en stormvind på andra sidan klotet. Fjärilseffekten, den har ni väl hört talas om? Hur en händelse någonstans i världen får konsekvenser på andra platser. För allting hänger ihop, våra liv är sammanflätade med många kosmiska trådar. Senaste tidens händelser gnager och mal, det är nog många hårda knutar och knutna nävar runt om och rädslans lakejer rider på stora svallvågor.
Vad vi kan göra är att fortsätta leva på. Göra vad vi kan. Inte låta vare sig mörkermännen eller rädslans lakejer få vinna. Livet levs mestadels ungefär där man är. Med livets hastighet.
Med alla små vardagssakerna. Det kan väl vara gott nog? Just idag räcker det i alla fall.

Jag lanserade idéen om en långpromenad, en vandring i skogen, för en stund sedan. Vi får se hur det går med den idéen, just nu råder stiltje på aktivitetsfronten. Bosse har haft väldigt mycket att göra på senaste tiden så en ledig dag med noll planer är egentligen honom väl unnat.
I dag har han har pysslat med sina appar, laddat ner ett och annat och muttrat nöjt om samlade säkerhetskoder och koll på vattenförbrukning och elanvändning och sånt. Ja, så kan man också roa sig.. Plus lite ryggläge; jag hörde nog små snarkningar från soffan.

Vi har börjat kolla på en Netflixserie, Bloodline, som är en riktigt mörk historia. Det var nog den som fick mig att fundera på ödets trådar och sånt. Nackdelen är alla sekvenserna filmade med handkamera; ni kanske kommer ihåg att en av oss är extremt känslig för skakiga bilder och blir åksjuk och illamående och får försöka plira mellan fingrarna för att kunna hänga med.

Ja, det ska bli en promenad! Vi packar ryggsäcken och sticker till skogs om en liten stund.

I morgon är det ju Nationaldagen och självaste kungen + drottningen är på turné i närområdet!
Jag tänker ta fram Idébankens fina fana, som vi fick förra året, och så får den fladdra i vinden på altanen, gul och blå och vacker som himlen och rapsfälten. Det finns många sätt att fira 6 juni, det blir nog en sväng till Vissefjärdafirandet, och jag tänker besöka Internationaldagen på Café de Luxe också -  jag ska ju ändå till Växjö. Sedan jobbar jag ett par timmar och därmed är denna långledighet slut. Men det är ju en låååång tid till dess, nu ska vi ut.
Glad Annandag Pingst idag och Nationaldag i morgon!



måndag 1 maj 2017

Spår

Snart tändes eldarna, vårsångerna lyfter mot himlen,  blandas med fåglarnas kvitter och vi inser att vi har nått till den andra sidan. Vintern ligger bakom oss och nu blir det bara ljusare och varmare.
Det ser vi fram emot! Så mycket!

I dag har verkligen startat sent. Skön sovmorgon de luxe! Sedan har vi bara varit. Och njutit av ledighet och lugn och ro... Så himla gott!
En av oss är extra långledig... Bosse hade bokat en resa i Luthers fotspår, och tagit ut några semesterdagar med tanke på resan. Som blev inställd! What...finns det inte större intresse av Luthers fotspår? Tydligen inte. Så nu blev han plötsligt ledig bara sådär, och vad gör man då? Nå, han har sina projekt, det ska fixas lite här och lite där, och efter den första besvikelsen är han väl rätt så nöjd med sakernas tillstånd, och han har ju boken om Luther att läsa. Spår av den mannen syns lite överallt. Det ska vi vara innerligt glada för! Och inte var han någon dysterkvist och glädjedödare, det är en stor missuppfattning. Hans poäng var faktiskt att lyfta vanligt folk: alla borde kunna läsa själva i Bibeln, och då behövde ju folk lära sig läsa. Var och en skulle tänka själv också, inte bara matas med sånt som de höga herrarna tyckte var lämpligt. Som till exempel helveteseldar och plågor och pina som man behövde köpa sig fri ifrån.

Kallt har det varit, även idag, Första maj. Solen skiner, men det blåser från ishavet.
Facebook påminde mig om förra året, då hade jag lagt ut en bild på vår tulpanrabatt. I år finns det någon enstaka tulpan här och där, det är glest mellan blommorna. Någon har ätit upp de goa knopparna, ser det ut som. De knoppar som finns är ännu hårt slutna, det behövs sol och varma dagar.

Det var riktigt gott att ha den här långhelgen!
Imorgon kör vi igång arbetsveckan. Eller jag, då.
Bosse får väl försöka klara sig.  Sova länge... och läsa tidningar och sånt.
Långledig som han är.
Stackare.



lördag 22 april 2017

Drama på olika sätt

Hittade ett inlägg som jag glömt posta, ett om påsken.
Vad avlägset det känns, och det har ju bara gått en vecka! Plötsligt har snön försvunnit, solen värmer (lite mer iaf) och gräsmattan spretar åt alla håll. Fåglarna har ändrat läte; nu ska det inte visslas och kuttras nåt mer: här ska jobbas för att försäkra släktens fortlevnad! Ägg ska ruvas, partnern matas, de pilar hit och dit med bleka maskar och nyvakna flugor i näbben. OBS som icke ornitologiskt kunnig är detta min tolkning av sakernas tillstånd, inte faktakorrekt lägesrapport.
Det där med korrekt fakta... det är ett kapitel för sig! Någonting nytt...höll jag på att skriva, men det är det ju inte alls. Redan de gamla egyptierna höll på med "korrigering" av fakta. "Den här pyramiden byggdes av Ekhnaton."..så suddar man ut Ekhn och kvar står Aton och stoltserar! Typ. Åt det hållet. Inte vetenskapligt kollad fakta, vill jag påpeka. Men företeelsen har funnits. Liksom företeelsen att peka med hela knytnäven mot ett annat land när det börjar osa i det egna.

Det är lördag, och ordningen är återställd. Bosse är hemma. Konfaläger på Öland hela veckan. Katterna är glada! Husse! Kära husse! De spinner och krumbuktar sig. Jag med mina långa dagar står inte högt i kurs. Ja, jag har ju inte längre arbetsdagar än Bosse, men med resorna blir det bra mycket längre för katterna att vänta på kvällsmaten. - Men jag lägger ju torrflingor i källaren! Det går ingen nöd på er! De har en chippad kattlucka i källaren, så de kommer och går som de vill.
Phhh... såna dramaqueens!
Apropå drama, i dag ska vi, E och jag till Fairycon en snabb sväng. Och vad är det, kanske man undrar. Ja, du kan läsa mer om det om du följer länken  https://fairycon.wordpress.com/
På Fairycon kan man cosplaya. Så här förklarar Wikipedia det: Cosplay (japanska コスプレ, kosupure, kortform för costume play)[1] är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

Ja, det är mycket fascinerande det hela!

Annars ska vi väl äta gröt och städa och tvätta i vanlig ordning.
Och på kvällen blir det konsert med Nybro Kammarkör. Bosse är ju med och sjunger där.

Det ska nog bli en fin dag.
Och det önskar jag dig också!


Cosplay-inspiration för katter... Bat-cat! Bild fr Pinterest

fredag 21 april 2017

Från tystnad till gospel

Skärtorsdagsgudstjänsten i Skogslyckan. Vi hjälptes åt att klä av altaret, alla som var i kyrkan.
Vi läste den uråldriga bibeltexten från den första skärtorsdagen, stannade vid ..." och Petrus brast i gråt." Under tystnad tog vi som tjänstgjorde av oss våra liturgiska kläder, alla ljusen släcktes.
Aldrig har sveket känts starkare! Vår del i världens bortvändhet från Kristus. Vår maktlöshet inför sanningen: det goda som jag vill förmår jag inte alltid göra, och det onda som jag inte vill, det förmår jag inte avstå ifrån. Mea culpa! En nersläckt, tyst kyrka kan tala starkare än alla orden!

Långfredagen i stillhetens tecken, hemma.

Påskdagsmorgonen bjöd på en överraskning: gräsmattan, träden och buskarna hade svepts in i glittrande vit klädnad! Luften var frostig och klar. Så vackert!
Visst hade vi hört väderleksrapporten, och visst var det blötsnö i luften i går när de små sprang runt i trädgården i Sölvesborg och letade efter påskägg. Men att det skulle bli såhär vackert... skimrade stjärnor och juveler, vitt på vitt.
Nå, aprilväder är som det är och snön försvann i ett nafs när solen steg upp på himlen.

Påskdagsgudstjänst i Skogslyckans kyrka. Fullsatt, vi fick ta fram extra stolar till och med.
Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden! Och gospelkören sjöng så taket lyfte! Så mycket innerlighet, värme, varma leenden, varma kramar. Och vackra, solgula blommor.

I  morgon är det Emmausvandring på den vackra kyrkogården.
Och då har vi levt igenom Påskens drama återigen.

Och nu är Bosse på G och laddar för en film i bio Bo, så från det ena till det andra, nu blir det film.

Ja, livet, livet vinner, det säger oss påskens berättelse, och livet levs här och nu. Det finns ingen motsättning, det här livet som vi lever just nu, det ska vi leva gott!

lördag 8 april 2017

Stockholm, dagen efter.

Stockholm i tidig morgondimma. Chock och bestörtning. Torghandlarens omkullvälta stånd på andra sidan gatan vid Åhléns. Förra året köpte jag ett par svarta lovikkavantar av honom. Nu låg det handskar, vantar och sjalar på marken i duggregnet. Han var inte där.

Det kryllade av journalister. Ett franskt tv-team kom fram till mig och frågade artigt om de fick intervjua mig. Jag avböjde, med ett I´m sorry but no. Blygheten slog till. Efter fem minuter kom jag på vad jag hade velat säga: "Stockholm is the capital of Peace and Tolerance. I feel like somebody has tried to hurt the very foundation of everything I believe in! And yet, they will never succeed  to hurt my foundation, nor the foundation of... ja, jag kan ju för all del skriva på svenska, det blev ju ingen intervju. Nej, stockholmarna har bevisat att mörkermännen inte lyckas, kommer aldrig att lyckas med att skrämma människorna till tystnad, rädsla och att hata tillbaka! Det var kärleksbudskap som spreds istället: folk öppnade sina hem för dem som inte kunde ta sig till sina p g a att tunnelbane-/pendel-/tågen inte gick. Det var värme och vänlighet, trots bestörtningen. 

Och fransmännen, själva drabbade, de släckte Eiffeltornet för Stockholm. 
En gest av solidaritet. En gest av medkänsla. En enad front som inte höjer vapen mot angriparna, men bildar en mänsklig ring runt det som vi ärar och håller högt:Fred. Frihet. Tolerans. Solidaritet. Gemenskap. Omtanke. Eller med ett ord: Kärlek!




torsdag 30 mars 2017

På latsidan

Jag ligger verkligen på latsidan.
Och det ska jag göra. Doktorns order.
Jag jag genomgått en liten operation och blivit sjukskriven.
- Vaddå för operation, frågar du kanske.
- Gammal krigsskada, svarar jag kärvt.
Nåja... Eller kanske inte. Men ett ärr har behövt korrigeras, vävnad har avlägsnats, vävnad har sytts ihop och här ligger jag och mår faktiskt rätt bra.
Det bästa med det hela var att bli nersövd! Det är faktiskt en mycket behaglig känsla. Som att gunga på champanjebubblor, fast varmt och skönt, man svävar iväg wave after wave slowly drifting...
och vips så vaknar man öm och lite illamående och hur lång tid det har gått har man ingen aning. Man skulle ha kunnat sova törnrosesömn i hundra år, eller tuppat av i två minuter. Ja, att komma upp på den sidan är väl sådär roligt, fast existentiellt tillfredsställande, naturligtvis, precis som varje uppvaknande. Still alive and kickin´!
Så nu tillbringar jag tid med att rehabilitera mig själv, och det gör man allra bäst i horisontalläge med macken uppallrad på magen och jag har sett serier och filmer och lärt mig om växter och fåglar och elektroterapi och existentiell psykoterapi - Emmy van Deurzen! - min nya idol! Vägvisare! En klok, varm och VIS människa!
"Innan vi dör" har vi sett tillsammans, Bosse och jag. Oväntat bra. Spännande som bara den!
Men ska det bli säsong två?
Det skulle jag tro, av sista sekvensen att döma.
Då blir Bosse besviken.
Av princip ser han inga långföljetonger. Jag lyckades få honom att följa Homeland ett par säsonger, nu har vi lagt den på hyllan och lämnat där - den serien verkar ju aldrig ta slut, nä, så där mycket fast vill inte jag heller vara. År efter år. Nej.

När jag nu är beordrad kroppslig stillhet verkar hjärnan vara igång desto mer.
Planer, tankar och idéer uppenbarar sig i långa sekvenser, hakar i varandra. Och drömmar! Och...har jag inte drömt om stationer igen..! Ni som har följt mig vet att när jag börjar drömma om tåg och stationer är det någonting nytt i antågande. En livsförändring.
Nå, vi får se.

Annars är det mycket som förändras nu och i snabb takt, i naturen!
Vårblommorna tittar fram, och plötsligt finns det små små gröna blad i buskarna! Fåglarna kvittrar från tidig morgon till sena kvällen.
Underbart! Så otroligt underbart!




söndag 19 mars 2017

Som dagen i handsken

Söndagseftermiddag. Helt ljuvligt, inga som helst krav, varken utifrån  eller inifrån, att göra någonting. Alls. Och då plockar jag fram min böcker...Läser några kapitel, kollar lite på facebook, svarar på några mess. Njuter!

Förra veckoslutet åkte jag en sväng till Stockholm. Sonens födelsedag var anledning nummer ett. Anlände lite innan middag, och eftersom V var upptagen ett par timmar till, åkte jag till Medborgarplatsen. Manifestation för Vi står inte ut. Röda mössor, halsdukar, hjärtan, ballonger. Några unga killar med plakat. Särskilt ett väckte mina tankar. Precis så tror jag att det är. Det stod: Hjälp mig nu, och jag kommer att hjälpa dig (typ, inte exakt så). Dessa unga människor, ensamkommande barn/ungdomar är vårt ansvar. De är också en stor välsignelse! Faktiskt även ekonomiskt. Sverige har en åldrande befolkning. Att få ett tillskott av unga människor bara så där, är just en välsignelse!
Förstå mig rätt: det är definitivt ingen välsignelse att de har varit tvungna att fly för sina liv! Nej, det är fruktansvärt och dessa terrorregim som tvingar sin befolkning att fly bör stoppas nu och omedelbart!!! MEN eftersom världen och den här situationen ser ut som den gör får vi göra det bästa av den. Och då kan man inse att dessa människor, barn unga som gamla, som kommit hit, har någonting att tillföra, någonting viktigt att bidra med. Vi kanske har glömt vissa saker. Nu får vi en ny chans att återupptäcka bortglömda saker. Vadå för saker, frågar du kanske nyfiket. Ja, tänk efter själv, jag tror att du kan komma på flera.

Sonen ringde, han var klar med sitt (jobb som måste göras även på en lördag... Han jobbar på ett eventföretag och events, dom väntar inte, dom ska vara klara i tid!) Vi for till Vildmarksmässan och fikade och pratade och gick runt bland vildmarkssaker och pratade ännu mer och sedan åkte vi till lilla P!!! + föräldrarna, och sötaste lilla tjejen hade nästan lärt sig krypa! Hon försökte i alla fall väldigt ivrigt.
Mina Stockholmsbesök är väldigt framotillbaka nuförtiden. Finns inte tid till annat. Men, förmodligen, så skulle ju mina besök vara om jag bodde på närmare håll. En timme här och ett par där. Det är kanske det jag eftersträvar; att det ska kännas enkelt och naturligt, som att titta in lite då och då. Ja, jag vet inte. Ibland vet jag inte var jag skulle vilja vara.
Det är inte så lätt, filosoferar jag vidare. Man är där man är, när man är där, och det är bra för då är man ju närvarande i nuet. Ibland vill man vara någon annanstans och kan man det så förflyttar man sig. Ibland får man bara gilla läget och vara där man är även om man skulle vilja vara någon annanstans. Och nu blev det lite snurrigt så jag tror att det allra bästa för mig är att stanna där jag just nu, dvs i min sköna säng, och täcket ligger där och kudden är skön och dagen är i handsken så jag tror jag säger godnatt. Eller snart.  För nu är Bosse i tv-rummet och jag kanske ändå förflyttar mig dit och är där en stund. Ja, det blir bra.