Google+ Followers

lördag 29 juli 2017

Nya och gamla minnen

Japp. Juli drar in andan, redo för sina sista suckar.
Semestervecka två av fem snart avrundad.
Huset ekar av tomhet (och lite Gasolin; Kim Larsen passar som en ljudkuliss en dag som denna). E och T tågade till stationen, den ene återvänder i kväll, den andre far söderut.
Bosse bevakar festivalgrinden i Emmaboda like a Lion.

Två ganska planlösa veckor ligger och väntar.  Den tredje och sista veckan är någotsånär planlagd, inga biljetter skaffade än, men jag styr österut, så pass mycket är klart.

Första veckan av sommarledigheten tillbringades i Stockholm, där lilla P och jag satt vid en buske och plockade röda vinbär -  röda händer, mun och kinder (P) och en genomlycklig människa (jag). Solsken, grillos, dottern på besök! sönerna, sonhustrun som är ganska så rund och go, och Bosse och jag, vi träffade stockholmsbästisen och bodde vid Saltsjöqvarn med salta stänk och ständig  ström av stora och små båtar och... många solskensminnen att bevara!
Vi besökte också Abba the Museum.
Wow, det hade dom gjort bra! Massor med människor från världens alla hörn och kanter gick och trallade och nynnade  Dancing queen och Waterloo och andra Abba-låtar. Det var mycket av allt, och mycket var interaktivt, man kunde sjunga och man kunde dansa med ABBA, man kunde mixa och så kunde man pusta ut i restaurangen.
- Har jag förresten berättat att jag har träffat Benny och Frida? frågade Bosse. Han har många såna historier, den mannen. Inte så att han skryter eller namedroppar, men lite då och då kommer det en story.
- Jo, det var i Båstad, på Krogen, där jag jobbade som servitör. (Det finns en hel del historier från Krogen) Mycket folk hade det varit, som alltid. Det närmade sig stängningsdags när en man gick fram och satte sig vid flygeln i hörnet och började spela. Han spelade Thank you for the music, och en kvinna började sjunga... Det lät väldigt ÄKTA Abba, och det var det ju också för det var Benny och Annifrid!
-Ja, jag säger då det, suckar Bosse, jag flyttar aldrig mer en flygel! Jag var med och flyttade det åbäket, och det var sista gången ever. Men det var ju himla bra att den var på plats där, det blev en fin stund.
Ja, jag svävar iväg lite... Benny Andersson spelandes Thank you for the music...bara sådär.
Wow! Håret reser sig på armarna!

Det ser lite regntungt ut, hänger nog inte lakanen ute.
En sen lunch är lagad, en improvisation med tonfisk och rester av linsgratängen.
Huset är städat och katten Maxi sitter och blänger strängt på mig från sin utkiksplats (eller inkiks-sådan) på altanbordet.
Han vill också ha lunch.
Det ska han få.

Ja, här kan man se eller åtminstone höra Benny Andersson vid en flygel, och det är Amanda Seyfried som sjunger.

https://www.youtube.com/watch?v=0Kwok7FzMkY










söndag 2 juli 2017

Juli, mitt i sommaren, det vickas lite på tårna..

Dags för det månatliga blogginlägget!
Mycket mer än så har det inte blivit skrivet.
Livet rullar på med... ja, livets hastighet! Det har varit ups and downs och vips har en månad gått! Alla möjliga färger på dagarna, och vädret har också varit lite upp och ner.
I dag vaknade vi till solsken och fågelsång. Underbart och ljuuuvligt!
Särskilt med tanke på en friluftsgudstjänst i Buggehult på eftermiddagen.
Det blev fint, både väderleksmässigt och annars. Inte en droppe regn.
Förutom oss tvåbenta gudstjänstbesökare fanns det 12 kycklingar, kläckta i äggkläckningsmaskin, en tuff tupp, några pigga grisar, två glada hundar och en tam duva, de deltog på håll och bidrog till den goda stämningen på sitt sätt. Kanske satt lokatten och lyssnade bakom träden. Den hade besökt gårdsplanen och tassat tamt runt häromnatten...

Semestern vickar på tårna bortom två arbetsveckor. Den finns där, och påminner om att planer kanske borde börja smidas. Vi vet bara början, det blir en resa. Sedan ska vi röja och renovera i källaren och sen får vi väl se. Saker och ting lär dyka upp vart efter.

Utanför, på altanen, går katten Maxi smygande, hökblicken påkopplad: någon finns på reviret. Är det kanske den randiga katten som han ryker ihop med titt som tätt? Han har kala fläckar i pälsen här och var, och boxaröra har han fått. Eller ett litet jack i örat, då.

Stora rökpuffar väller över takkanten. Pelletspannan arbetar mycket energiskt när den väl sätter igång; det läggs rediga rökridåer över Ringvägen från det Brunzellska huset.

Dottern min kvittrar från olika världsdelar, hon lever high life, ganska bokstavligt talat; hon befinner sig högt ovan molnen en stor del av sin tid. Mellanlandar på ställen som Phuket, Barcelona... och så småningom Stockholm. Då ska vi dit! Det är där semestern börjar. Till dess vickar jag på tårna... lite i kväll ialla fall, och imon kallar arbetet, då blir det många kliv och en del knopar gjorda och lösta och det är gott, det är ett jobb jag älskar, most of the time.

Vi ses! Förr eller senare!
Ha det GOTT!




måndag 5 juni 2017

Bloodline och skogen

Det blåser. Här i Vissefjärda är det varma vindar, björkarna susar och i de svarta katternas pälsar bildas små retfulla virvlar. De rycker med öronen och plirar med ett öga var då och då, sedan försvinner de i sina sköna kattdrömmar igen, på altansoffdynorna.

Någon annanstans fladdrar en fjäril med sina vingar, och effekten blir en stormvind på andra sidan klotet. Fjärilseffekten, den har ni väl hört talas om? Hur en händelse någonstans i världen får konsekvenser på andra platser. För allting hänger ihop, våra liv är sammanflätade med många kosmiska trådar. Senaste tidens händelser gnager och mal, det är nog många hårda knutar och knutna nävar runt om och rädslans lakejer rider på stora svallvågor.
Vad vi kan göra är att fortsätta leva på. Göra vad vi kan. Inte låta vare sig mörkermännen eller rädslans lakejer få vinna. Livet levs mestadels ungefär där man är. Med livets hastighet.
Med alla små vardagssakerna. Det kan väl vara gott nog? Just idag räcker det i alla fall.

Jag lanserade idéen om en långpromenad, en vandring i skogen, för en stund sedan. Vi får se hur det går med den idéen, just nu råder stiltje på aktivitetsfronten. Bosse har haft väldigt mycket att göra på senaste tiden så en ledig dag med noll planer är egentligen honom väl unnat.
I dag har han har pysslat med sina appar, laddat ner ett och annat och muttrat nöjt om samlade säkerhetskoder och koll på vattenförbrukning och elanvändning och sånt. Ja, så kan man också roa sig.. Plus lite ryggläge; jag hörde nog små snarkningar från soffan.

Vi har börjat kolla på en Netflixserie, Bloodline, som är en riktigt mörk historia. Det var nog den som fick mig att fundera på ödets trådar och sånt. Nackdelen är alla sekvenserna filmade med handkamera; ni kanske kommer ihåg att en av oss är extremt känslig för skakiga bilder och blir åksjuk och illamående och får försöka plira mellan fingrarna för att kunna hänga med.

Ja, det ska bli en promenad! Vi packar ryggsäcken och sticker till skogs om en liten stund.

I morgon är det ju Nationaldagen och självaste kungen + drottningen är på turné i närområdet!
Jag tänker ta fram Idébankens fina fana, som vi fick förra året, och så får den fladdra i vinden på altanen, gul och blå och vacker som himlen och rapsfälten. Det finns många sätt att fira 6 juni, det blir nog en sväng till Vissefjärdafirandet, och jag tänker besöka Internationaldagen på Café de Luxe också -  jag ska ju ändå till Växjö. Sedan jobbar jag ett par timmar och därmed är denna långledighet slut. Men det är ju en låååång tid till dess, nu ska vi ut.
Glad Annandag Pingst idag och Nationaldag i morgon!



måndag 1 maj 2017

Spår

Snart tändes eldarna, vårsångerna lyfter mot himlen,  blandas med fåglarnas kvitter och vi inser att vi har nått till den andra sidan. Vintern ligger bakom oss och nu blir det bara ljusare och varmare.
Det ser vi fram emot! Så mycket!

I dag har verkligen startat sent. Skön sovmorgon de luxe! Sedan har vi bara varit. Och njutit av ledighet och lugn och ro... Så himla gott!
En av oss är extra långledig... Bosse hade bokat en resa i Luthers fotspår, och tagit ut några semesterdagar med tanke på resan. Som blev inställd! What...finns det inte större intresse av Luthers fotspår? Tydligen inte. Så nu blev han plötsligt ledig bara sådär, och vad gör man då? Nå, han har sina projekt, det ska fixas lite här och lite där, och efter den första besvikelsen är han väl rätt så nöjd med sakernas tillstånd, och han har ju boken om Luther att läsa. Spår av den mannen syns lite överallt. Det ska vi vara innerligt glada för! Och inte var han någon dysterkvist och glädjedödare, det är en stor missuppfattning. Hans poäng var faktiskt att lyfta vanligt folk: alla borde kunna läsa själva i Bibeln, och då behövde ju folk lära sig läsa. Var och en skulle tänka själv också, inte bara matas med sånt som de höga herrarna tyckte var lämpligt. Som till exempel helveteseldar och plågor och pina som man behövde köpa sig fri ifrån.

Kallt har det varit, även idag, Första maj. Solen skiner, men det blåser från ishavet.
Facebook påminde mig om förra året, då hade jag lagt ut en bild på vår tulpanrabatt. I år finns det någon enstaka tulpan här och där, det är glest mellan blommorna. Någon har ätit upp de goa knopparna, ser det ut som. De knoppar som finns är ännu hårt slutna, det behövs sol och varma dagar.

Det var riktigt gott att ha den här långhelgen!
Imorgon kör vi igång arbetsveckan. Eller jag, då.
Bosse får väl försöka klara sig.  Sova länge... och läsa tidningar och sånt.
Långledig som han är.
Stackare.



lördag 22 april 2017

Drama på olika sätt

Hittade ett inlägg som jag glömt posta, ett om påsken.
Vad avlägset det känns, och det har ju bara gått en vecka! Plötsligt har snön försvunnit, solen värmer (lite mer iaf) och gräsmattan spretar åt alla håll. Fåglarna har ändrat läte; nu ska det inte visslas och kuttras nåt mer: här ska jobbas för att försäkra släktens fortlevnad! Ägg ska ruvas, partnern matas, de pilar hit och dit med bleka maskar och nyvakna flugor i näbben. OBS som icke ornitologiskt kunnig är detta min tolkning av sakernas tillstånd, inte faktakorrekt lägesrapport.
Det där med korrekt fakta... det är ett kapitel för sig! Någonting nytt...höll jag på att skriva, men det är det ju inte alls. Redan de gamla egyptierna höll på med "korrigering" av fakta. "Den här pyramiden byggdes av Ekhnaton."..så suddar man ut Ekhn och kvar står Aton och stoltserar! Typ. Åt det hållet. Inte vetenskapligt kollad fakta, vill jag påpeka. Men företeelsen har funnits. Liksom företeelsen att peka med hela knytnäven mot ett annat land när det börjar osa i det egna.

Det är lördag, och ordningen är återställd. Bosse är hemma. Konfaläger på Öland hela veckan. Katterna är glada! Husse! Kära husse! De spinner och krumbuktar sig. Jag med mina långa dagar står inte högt i kurs. Ja, jag har ju inte längre arbetsdagar än Bosse, men med resorna blir det bra mycket längre för katterna att vänta på kvällsmaten. - Men jag lägger ju torrflingor i källaren! Det går ingen nöd på er! De har en chippad kattlucka i källaren, så de kommer och går som de vill.
Phhh... såna dramaqueens!
Apropå drama, i dag ska vi, E och jag till Fairycon en snabb sväng. Och vad är det, kanske man undrar. Ja, du kan läsa mer om det om du följer länken  https://fairycon.wordpress.com/
På Fairycon kan man cosplaya. Så här förklarar Wikipedia det: Cosplay (japanska コスプレ, kosupure, kortform för costume play)[1] är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

Ja, det är mycket fascinerande det hela!

Annars ska vi väl äta gröt och städa och tvätta i vanlig ordning.
Och på kvällen blir det konsert med Nybro Kammarkör. Bosse är ju med och sjunger där.

Det ska nog bli en fin dag.
Och det önskar jag dig också!


Cosplay-inspiration för katter... Bat-cat! Bild fr Pinterest

fredag 21 april 2017

Från tystnad till gospel

Skärtorsdagsgudstjänsten i Skogslyckan. Vi hjälptes åt att klä av altaret, alla som var i kyrkan.
Vi läste den uråldriga bibeltexten från den första skärtorsdagen, stannade vid ..." och Petrus brast i gråt." Under tystnad tog vi som tjänstgjorde av oss våra liturgiska kläder, alla ljusen släcktes.
Aldrig har sveket känts starkare! Vår del i världens bortvändhet från Kristus. Vår maktlöshet inför sanningen: det goda som jag vill förmår jag inte alltid göra, och det onda som jag inte vill, det förmår jag inte avstå ifrån. Mea culpa! En nersläckt, tyst kyrka kan tala starkare än alla orden!

Långfredagen i stillhetens tecken, hemma.

Påskdagsmorgonen bjöd på en överraskning: gräsmattan, träden och buskarna hade svepts in i glittrande vit klädnad! Luften var frostig och klar. Så vackert!
Visst hade vi hört väderleksrapporten, och visst var det blötsnö i luften i går när de små sprang runt i trädgården i Sölvesborg och letade efter påskägg. Men att det skulle bli såhär vackert... skimrade stjärnor och juveler, vitt på vitt.
Nå, aprilväder är som det är och snön försvann i ett nafs när solen steg upp på himlen.

Påskdagsgudstjänst i Skogslyckans kyrka. Fullsatt, vi fick ta fram extra stolar till och med.
Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden! Och gospelkören sjöng så taket lyfte! Så mycket innerlighet, värme, varma leenden, varma kramar. Och vackra, solgula blommor.

I  morgon är det Emmausvandring på den vackra kyrkogården.
Och då har vi levt igenom Påskens drama återigen.

Och nu är Bosse på G och laddar för en film i bio Bo, så från det ena till det andra, nu blir det film.

Ja, livet, livet vinner, det säger oss påskens berättelse, och livet levs här och nu. Det finns ingen motsättning, det här livet som vi lever just nu, det ska vi leva gott!

lördag 8 april 2017

Stockholm, dagen efter.

Stockholm i tidig morgondimma. Chock och bestörtning. Torghandlarens omkullvälta stånd på andra sidan gatan vid Åhléns. Förra året köpte jag ett par svarta lovikkavantar av honom. Nu låg det handskar, vantar och sjalar på marken i duggregnet. Han var inte där.

Det kryllade av journalister. Ett franskt tv-team kom fram till mig och frågade artigt om de fick intervjua mig. Jag avböjde, med ett I´m sorry but no. Blygheten slog till. Efter fem minuter kom jag på vad jag hade velat säga: "Stockholm is the capital of Peace and Tolerance. I feel like somebody has tried to hurt the very foundation of everything I believe in! And yet, they will never succeed  to hurt my foundation, nor the foundation of... ja, jag kan ju för all del skriva på svenska, det blev ju ingen intervju. Nej, stockholmarna har bevisat att mörkermännen inte lyckas, kommer aldrig att lyckas med att skrämma människorna till tystnad, rädsla och att hata tillbaka! Det var kärleksbudskap som spreds istället: folk öppnade sina hem för dem som inte kunde ta sig till sina p g a att tunnelbane-/pendel-/tågen inte gick. Det var värme och vänlighet, trots bestörtningen. 

Och fransmännen, själva drabbade, de släckte Eiffeltornet för Stockholm. 
En gest av solidaritet. En gest av medkänsla. En enad front som inte höjer vapen mot angriparna, men bildar en mänsklig ring runt det som vi ärar och håller högt:Fred. Frihet. Tolerans. Solidaritet. Gemenskap. Omtanke. Eller med ett ord: Kärlek!