tag:blogger.com,1999:blog-85738955151352526122024-03-05T19:13:23.237-08:00Tankar, ord, idéerExistentiellt, smått och stortTeresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.comBlogger223125tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-57672409464638416922024-01-01T12:31:00.000-08:002024-01-01T12:35:22.831-08:00Green grass of Christmas...Sitter på tåget, riktning norrut.
Har haft underbara dagar i Småland. Jul har jag firat på olika sätt: Julaftons gemenskapsjul i Nacka församling; på juldagen med mina stockholmsbarn och barnbarn. Annandagen for jag till Småland, och hann träffa Bosses dotter och två av barnbarnen. Därefter var vi själva tills i dag, nu är vi själva på var sitt håll.
Det är någonting speciellt med att vara på landet. Naturligtvis nummer ett är att få tillbringa tid med min älskade make. Förutom det är det någonting med tystnaden. Jag drömmer varje natt, långa, färgstarka drömmar. Någon sorts rening, återhämtning pågår. Min man som är road av drömtolkning, och eftersom han är den intuitiva och kloka människan han är, är tolkningarna väldigt givande. Inte så att jag sitter och berättar varje dröm, det skulle ingen orka lyssna på, men nån gång. Det är så spännande med drömmar.
Jag anmälde mig faktiskt till Jungiansk drömskola som This Jungian Life -poddarna har. Det var en av mina nyårsplaner.
Snön lyser med sin frånvaro, vilket innebär att det är mörkt, det är regnigt och det är grönt. Känns verkligen helt fel! Jag är kanske inte den största vinter-vännen, men snö hör ju till, och minusgrader. Vad ska man göra, emigrera till nordpolen? Kanske för en vecka.
Vi har sett en massa filmer. Några bra, några halvkassa och en fick vi faktiskt avbryta för Bosse tappade tålamodet och jag somnade. Den bästa filmen, Moonage Daydream, fick jag se ensam, för Bosse är väldigt åksjuk/rörelsekänslig och det var extremt mycket handkamera. Vilket geni han var, David Bowie! Banbrytande, nytänkande, helt egen, kreativ - och som jag brukar säga: den första existentialisten som jag kom i kontakt med. I 13-14 -ärsåldern. Changes, Speed of life (som jag ju lånat från lite..) Sound and Vision, Heroes, Starman mm mm
Dessa legendariska låtar han skrev, som blev soundtrack för livet, som gav livet djup och höjd och mening, som gav näring åt drömmar och luft under vingarna.
Filmen Moonage Daydream är också fantastisk på det sättet att det är han som berättar.
Jag tog faktiskt bilder och skärmdumpar för att kunna ge glimtar av filmen till min yre make. Bilderna talar förstås sitt språk, och det är textat också, så det går att få fram stämningar och visdomar som Bowie levererar, men grejen i filmen är till stor del just det att det är han som pratar berättar filosoferar, hans speciella, varma röst. Det går ju att blunda och lyssna till filmen.. Men, som jag skrivit tidigare: det behövs varningstexter: varning för handkamera! Inte nedan, där har jag klippt in några stillbilder.
<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg97_VcRcOTQSI0T8gYsWb4k2Jh_6-MqgB5mPmiV2N1CZOl97Za4Uqqw8eEtnV45w2zBaIZl6jRK4iJ_9DDU7qo8FjlECkaUBMEE8dT7eqUSHMF49Y4P1oDe3Y0p4A1dE11f5ukh_s3ImtLxQK1u7y6gHgNQwjofeVlEvx9VntgiEYmYdTU1VBgZzuzXoM/s1792/IMG_9212.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg97_VcRcOTQSI0T8gYsWb4k2Jh_6-MqgB5mPmiV2N1CZOl97Za4Uqqw8eEtnV45w2zBaIZl6jRK4iJ_9DDU7qo8FjlECkaUBMEE8dT7eqUSHMF49Y4P1oDe3Y0p4A1dE11f5ukh_s3ImtLxQK1u7y6gHgNQwjofeVlEvx9VntgiEYmYdTU1VBgZzuzXoM/s320/IMG_9212.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfM8Uvdn9uWmweVN4jkqTWIrN5Dt_m1sXqKKA2I5oTGrDADG9SPQUHo5HHDEeQtV2DMuNfvgZYaBei8WxT7lk68TG-gv_xWQCNJMopVKArXCTKzMrRNQ5lhDLkmcDtDmUnRNWuNQt7FELLtNxyMSvlownDlYkFLg6njH83SCX8TmIBOb1MbKEOsm3qF5s/s1792/IMG_9213.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfM8Uvdn9uWmweVN4jkqTWIrN5Dt_m1sXqKKA2I5oTGrDADG9SPQUHo5HHDEeQtV2DMuNfvgZYaBei8WxT7lk68TG-gv_xWQCNJMopVKArXCTKzMrRNQ5lhDLkmcDtDmUnRNWuNQt7FELLtNxyMSvlownDlYkFLg6njH83SCX8TmIBOb1MbKEOsm3qF5s/s320/IMG_9213.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTHmLCdwnVYxhqJsMGVCJHs1DjN5hSoklREjJRNB87CAl-J2Ke-EQPDXfXWfGiTuFoR1dPEOFG_LMm7__89ZVZMcyZkMZ5sfy84aZUikMgQK6HRepUnphCMhIK7-uGdKVxsjPa0MVJNs-z1iu-rfUjlhxl95h028NTr73iPvCEDpf-zQnAOkkS6_Mssw4/s1792/IMG_9214.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTHmLCdwnVYxhqJsMGVCJHs1DjN5hSoklREjJRNB87CAl-J2Ke-EQPDXfXWfGiTuFoR1dPEOFG_LMm7__89ZVZMcyZkMZ5sfy84aZUikMgQK6HRepUnphCMhIK7-uGdKVxsjPa0MVJNs-z1iu-rfUjlhxl95h028NTr73iPvCEDpf-zQnAOkkS6_Mssw4/s320/IMG_9214.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHHVgK7TUYk264n6-zPv2wChczoQW2YT21hc9xLTTIf9kmxMiS8d4MAObkh9WcO2yL9GaRvhCVO10kc_69SCfXjYsV-r7tzD5AMA3tSh4Md8PbZLnHqElypreDvYvHmjRTLqrkh1iCN284cegc7d5wtVylNFU3xWZIV0vcllmPHw2j84qyQRH_vm7KBsY/s1792/IMG_9215.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHHVgK7TUYk264n6-zPv2wChczoQW2YT21hc9xLTTIf9kmxMiS8d4MAObkh9WcO2yL9GaRvhCVO10kc_69SCfXjYsV-r7tzD5AMA3tSh4Md8PbZLnHqElypreDvYvHmjRTLqrkh1iCN284cegc7d5wtVylNFU3xWZIV0vcllmPHw2j84qyQRH_vm7KBsY/s320/IMG_9215.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1xMtu8bPaI3xWF_fIVEh04vrGKAZUZPePTI1Y71l9L2w5aaaVwo3UNN75ZqJJEeKuiRAJVLi5oi1Waj61VTn5Q9bY8ARVZR7CR6XxXBL5owg2q_-9vl_KdP5rzV5KzEy7MI1wIfTmO8BonaE9DMEcwzWI0U1mDrGSleSR3DWWDokL3uGQYmNOSb2b4Ms/s1792/IMG_9216.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1xMtu8bPaI3xWF_fIVEh04vrGKAZUZPePTI1Y71l9L2w5aaaVwo3UNN75ZqJJEeKuiRAJVLi5oi1Waj61VTn5Q9bY8ARVZR7CR6XxXBL5owg2q_-9vl_KdP5rzV5KzEy7MI1wIfTmO8BonaE9DMEcwzWI0U1mDrGSleSR3DWWDokL3uGQYmNOSb2b4Ms/s320/IMG_9216.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlCN2jSr92SQQHJblj7teDoF7V53K397hIBguC-ZV9kmbLdSLAdM5QOiAhbumjgmbRMcgfUh1R0Ugo7Cf8N459wF4ZiBq18KwNqihMZhl3H5XgnbuCfauPFrP_tAd82ZL03lmhLDhC8KH3V6E9J_QTeiKxeP84UDywMq17Ygz6E97SESkARWH9rQ8hfsw/s1792/IMG_9217.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlCN2jSr92SQQHJblj7teDoF7V53K397hIBguC-ZV9kmbLdSLAdM5QOiAhbumjgmbRMcgfUh1R0Ugo7Cf8N459wF4ZiBq18KwNqihMZhl3H5XgnbuCfauPFrP_tAd82ZL03lmhLDhC8KH3V6E9J_QTeiKxeP84UDywMq17Ygz6E97SESkARWH9rQ8hfsw/s320/IMG_9217.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOBhsL7WGaBaLJlWFtmGrB-W-tVNlrBplfg_LeQQyUbO5cF6epT0n80vYytl4m8pWOOuFwG5zt6r-NYYyRpcXN3Bq3f8rFX9O6P7ubp7FwihhR8qVeXRALos76BAMhtiVTtEjK3W8-GunnhTYg0Qu7JrNha_Nfh95HZnvJisPIXRgsEQM75Rm6MbykAk8/s1792/IMG_9218.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOBhsL7WGaBaLJlWFtmGrB-W-tVNlrBplfg_LeQQyUbO5cF6epT0n80vYytl4m8pWOOuFwG5zt6r-NYYyRpcXN3Bq3f8rFX9O6P7ubp7FwihhR8qVeXRALos76BAMhtiVTtEjK3W8-GunnhTYg0Qu7JrNha_Nfh95HZnvJisPIXRgsEQM75Rm6MbykAk8/s320/IMG_9218.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiekv_SAhFf6f635h6-hFXfVqfSOWKRG_yerN0zLX5e9xBSjJhQ0tmoo2RV7tl3NRMunP9k7xD5vsj9PjmT_Fsmyo6AMZBTGGqT8qr8g_wU44g1TKjT2QenfFq72YpY21oGfY_UHxRTzt7sCmp0LV_va_d0ERz5ef-wQTHh-_ZQw-Zr1y-FyTh6piAV_WQ/s1792/IMG_9219.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiekv_SAhFf6f635h6-hFXfVqfSOWKRG_yerN0zLX5e9xBSjJhQ0tmoo2RV7tl3NRMunP9k7xD5vsj9PjmT_Fsmyo6AMZBTGGqT8qr8g_wU44g1TKjT2QenfFq72YpY21oGfY_UHxRTzt7sCmp0LV_va_d0ERz5ef-wQTHh-_ZQw-Zr1y-FyTh6piAV_WQ/s320/IMG_9219.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdM9FpVRSRUreaTUNAVQ-L-stb4tsldT9XoEC90SzOAfUm_suBBmhWhGOiOqOczqNfGBdodSmjCOa83rKY7VjcqmTIle6skiZqFea6DEoDTVy1kNkyM_yB6JZSAI4XetFOT8bGOczybm_G1zEhx9C_S5tzkNrnzDOY3-uUzEaw-7cReiR_QMK6MLjU83E/s1792/IMG_9220.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdM9FpVRSRUreaTUNAVQ-L-stb4tsldT9XoEC90SzOAfUm_suBBmhWhGOiOqOczqNfGBdodSmjCOa83rKY7VjcqmTIle6skiZqFea6DEoDTVy1kNkyM_yB6JZSAI4XetFOT8bGOczybm_G1zEhx9C_S5tzkNrnzDOY3-uUzEaw-7cReiR_QMK6MLjU83E/s320/IMG_9220.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB-bGFXZvgnflgdF5y2fbK3glMxHyJyIJPgyJtCCzqXAc7LzyUAHM2qSOXVOV3y7VWQJL3ME7FP0z9Pk8_l2H2SKHSdO1j0sxlpEMMF3rafRrm28cPtiP2Ca2I-nNqVeTk_kukTFc8pf6M-YABFWRJTOiicGffC44S2qaqs6nTlf3uhoMrLa8osRPirz4/s1792/IMG_9221.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB-bGFXZvgnflgdF5y2fbK3glMxHyJyIJPgyJtCCzqXAc7LzyUAHM2qSOXVOV3y7VWQJL3ME7FP0z9Pk8_l2H2SKHSdO1j0sxlpEMMF3rafRrm28cPtiP2Ca2I-nNqVeTk_kukTFc8pf6M-YABFWRJTOiicGffC44S2qaqs6nTlf3uhoMrLa8osRPirz4/s320/IMG_9221.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAltWuabPu1Diw1DO4f98vZUoNvmT0mhoomK9lvjBV16Uub48fxtDAH9Qm4Lvshxp0NCb2vp3W5M7HVzAi8SP14w9DXrmX51oj5b1pPbYlGblPZymIZh267lnzcGTboCFvZ_DijN6N2Qi72bEqgAxdiqxTqdQ9htoW-hgBi-eLvME32OucDOWeug3bBFs/s1792/IMG_9222.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAltWuabPu1Diw1DO4f98vZUoNvmT0mhoomK9lvjBV16Uub48fxtDAH9Qm4Lvshxp0NCb2vp3W5M7HVzAi8SP14w9DXrmX51oj5b1pPbYlGblPZymIZh267lnzcGTboCFvZ_DijN6N2Qi72bEqgAxdiqxTqdQ9htoW-hgBi-eLvME32OucDOWeug3bBFs/s320/IMG_9222.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheVR_sGOQ9ut3aS18PujdeZrxNppHCCcCPRmHIlxsZl-XoPs1M_bMlSkaMpr_l-BsQoRa99QzT_pdoK47AsqfoiI1C-OjWXHf7MYhKSdB6z31njEU8RRpxYA8MQJNGdnMnbkJvGj6eRf1MLMqW5pppZ2UTjHRSbjUMThAKkSiberb8_uc6UBeFElLC1Y8/s1792/IMG_9223.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheVR_sGOQ9ut3aS18PujdeZrxNppHCCcCPRmHIlxsZl-XoPs1M_bMlSkaMpr_l-BsQoRa99QzT_pdoK47AsqfoiI1C-OjWXHf7MYhKSdB6z31njEU8RRpxYA8MQJNGdnMnbkJvGj6eRf1MLMqW5pppZ2UTjHRSbjUMThAKkSiberb8_uc6UBeFElLC1Y8/s320/IMG_9223.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVJoajaEiB9W89CtawMuzPfXYy-IN6Ut0S0cFdyy9L2hvwYFA_1dJaR_ug28bfwft0pEmxjRkbFLANbqOfki1n5Ejm_Yk1GxRdEybhbt9zqsowcaveo8JdIWEuRs8s_09KXJCvQqdinYu5Nhdu0FGrjhWm_vXXd0_W_5f8kj38FuupYaKMYu3ZcSe1ees/s1792/IMG_9224.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVJoajaEiB9W89CtawMuzPfXYy-IN6Ut0S0cFdyy9L2hvwYFA_1dJaR_ug28bfwft0pEmxjRkbFLANbqOfki1n5Ejm_Yk1GxRdEybhbt9zqsowcaveo8JdIWEuRs8s_09KXJCvQqdinYu5Nhdu0FGrjhWm_vXXd0_W_5f8kj38FuupYaKMYu3ZcSe1ees/s320/IMG_9224.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgChBYaVCWbXT6Cnffox0Wm3t_y48A2kyN8vY_wf2XjBFBimMhb8JALB8duSoyynIxdNs3QRl5KCl_bbo351KlbzfXr7Gjh3vfWOd9tPPqW0lO8f-vANKiruLBCUZbiTgaV33F4XW-s53iCOpasfbhrBK3XTEQhonXNZU9VBkTxcuCW2oVwKi431zqWpbQ/s1792/IMG_9225.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgChBYaVCWbXT6Cnffox0Wm3t_y48A2kyN8vY_wf2XjBFBimMhb8JALB8duSoyynIxdNs3QRl5KCl_bbo351KlbzfXr7Gjh3vfWOd9tPPqW0lO8f-vANKiruLBCUZbiTgaV33F4XW-s53iCOpasfbhrBK3XTEQhonXNZU9VBkTxcuCW2oVwKi431zqWpbQ/s320/IMG_9225.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8ZQsLfxiZloV4Ouumb-bVDq7txhVKs_9HLk7XyR1EMaePz5c-gSvgBOrysb1SyL5M-gXu4AIwlB7opJ5wdj1bTQYcYQPU5Do4cEsO0jAcEsJtn1TvItLKw5NfQQ6zu1a6SJwHgghvSpY6vVjPHD0ljzobbyahSIFcGciNicRdlJJ2KcVqhd_1GO0J1hg/s1792/IMG_9226.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8ZQsLfxiZloV4Ouumb-bVDq7txhVKs_9HLk7XyR1EMaePz5c-gSvgBOrysb1SyL5M-gXu4AIwlB7opJ5wdj1bTQYcYQPU5Do4cEsO0jAcEsJtn1TvItLKw5NfQQ6zu1a6SJwHgghvSpY6vVjPHD0ljzobbyahSIFcGciNicRdlJJ2KcVqhd_1GO0J1hg/s320/IMG_9226.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjncgN_LUplNMpZBH58CtR8ETmX4-bldRGyzvrrvuMrE77ae9AnrK4YNm3ejHsKJRxW8NFkBtJcZM7O8kJEXwRHdNhiJoyLQqNAUn-SM99Ed9M5FpCPwS51B4a2jyOH6H_0p8RjmLG7u3h2Gn8bUKvrOsPL7pjjcge1SBFvbc21D13HONaWMcEgAhtBESM/s1792/IMG_9227.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjncgN_LUplNMpZBH58CtR8ETmX4-bldRGyzvrrvuMrE77ae9AnrK4YNm3ejHsKJRxW8NFkBtJcZM7O8kJEXwRHdNhiJoyLQqNAUn-SM99Ed9M5FpCPwS51B4a2jyOH6H_0p8RjmLG7u3h2Gn8bUKvrOsPL7pjjcge1SBFvbc21D13HONaWMcEgAhtBESM/s320/IMG_9227.PNG"/></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6ryCkixcSvJw-7FkvsJnNEOItF92gniULrvAsyBG7_sz9KkajEtVb990WPbuRKFZ7Yzxwl4eZ1w66v-hsXF7nENK83Ey7O1SVttT4qwDvoqtA8Wz5fNP6BKkyspXFdVYXQXvnXB4iW9PFjHhD49YDbbAmFJ96FsKs3tVv8Lp2NDAJm6dyQ5teP78rt-g/s1792/IMG_9230.PNG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="320" data-original-height="828" data-original-width="1792" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6ryCkixcSvJw-7FkvsJnNEOItF92gniULrvAsyBG7_sz9KkajEtVb990WPbuRKFZ7Yzxwl4eZ1w66v-hsXF7nENK83Ey7O1SVttT4qwDvoqtA8Wz5fNP6BKkyspXFdVYXQXvnXB4iW9PFjHhD49YDbbAmFJ96FsKs3tVv8Lp2NDAJm6dyQ5teP78rt-g/s320/IMG_9230.PNG"/></a></div>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-2548112166536364322023-06-05T02:23:00.011-07:002023-06-05T02:43:53.309-07:00De vilsnas förening<p>Konvalescensen är genomförd. Handen mår rätt så bra, men än gör jag det mesta med vänsterhanden. Jag märker att jag till och med går annorlunda, har blivit lite vänstervriden! Vänster axel liksom lite före. Som sagt, ska vara nyttigt för hjärnan att göra saker på nytt sätt, använda den ickedominanta handen, sätta sig på andra stolar, nya perspektiv etc. </p><p> Träffade min smålandsbästis, M, vi fikade i Vissefjärda café och gick sedan en promenad till Hallarna. Badstranden heter så. Det är en camping också, ännu ödsligt och tomt. </p><p>- Jag har knappt något lokalsinne alls, sa M. - Om jag ska gissa riktning så är den rätta riktningen med all sannolikhet just den motsatta. </p><p>Hög igenkänning! Och Bosse är likadan! Det har varit många - och långa - omvägar och irrfärder i våra liv. Så GPS är vår allra bästa vän och ständig kumpan. </p><p>Vi borde starta en förening, De vilsnas förening kunde den heta. </p><p>En bilfärd från Vissefjärda till Stockholm och tillbaka. Väl i Stockholm var vi mycket effektiva, gjorde allt vi skulle, stygnen från min hand avlägsnades och läkningen går bra. Påsken firades i Vissefjärda.
Därefter packade jag ihop och flyttade ut till skärgården. Ska vara här över sommaren. Resan till arbetet tar ca en kvart längre tid, det är försumbart. </p><p>Miljöombytet gör mig gott. Jag älskar stadspulsen, men härute finns ett lugn som känns välgörande.
Det har varit ett stressigt år, jag känner stort behov av att landa. </p><p> Lite märkligt är att även min Mac verkar vara vilsen i tillvaron, enligt en kartbild som ska visa var vi håller hus, är vi just nu någonstans i Papua Nya Guinea..! Jag har visserligen flyttat till ett tillfälligt sommarviste, men den är inte längre bort än i Stockholms innerskärgård.. </p><p>Det är något märkligt befriande att vara "olokaliserbar". Inte för att jag behöver gömma mig på något sätt, men min inre vagabond sätter sig på bryggan och blickar ut mot havet och fullmånen och känner stor frid. </p><p> Så en sida av att vara vilse är att vara onåbar. Du vet inte var du är och inte någon annan heller.</p>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-89744673207642988752023-04-02T04:29:00.003-07:002023-06-05T02:41:14.054-07:00Var sover fåglarna?Stilla dagar i Vissefjärda, återhämtning deluxe. Solen skiner och Stockholms snöslaskiga gator är ett minne blott. Här är det vår! Jag läser, skriver, funderar. Bosse förbereder Påskens gudstjänster. Jag hör honom sjunga litanian, knappa på tangenter, han funderar och mumlar lite för sig själv. <div><br /></div><div>Lugnet omsluter mig på alla sidor.
Vi lagar mat, fikar, löser korsord, vilar.
En stund på altanen i månskenet, luften är klar och kylig, det är tyst på ett sätt som det bara är på landet. Inga bilar, inga tåg som skramlar förbi, inga fåglar hörs heller, de sover, de också. </div><div><br /></div><div> - Jag undrar verkligen var och hur fåglarna sover säger Bosse. Kurar dom ihop sig tillsammans? De kanske har något system precis som när dom flyger, någon är ytterst på grenen där det är kallast, sen byter dom plats på någott sätt? - Nja, de kanske söker sig till någon tätare skugsdunge, typ granskog där det är varmare än på kala björkgrenar, funderar jag. </div><div><br /></div><div> Jag tror att vi har rätt, båda två. Det beror på vad det är för fåglar. </div><div><br /></div><div> Änder och svanar och gäss ligger ju med huvudet under vingen. En gång såg jag två svanar sova i Årstaviken, det hade blivit kallare under natten, det såg ut som att dom hade frusit fast i isen. En man närmade sig svanarna, gående försiktigt på isen, då kom fåglarna loss och lyfte med stela, knakande vingar från sin isvak. </div><div>Kom att tänka på en story som berättades av någon i Stekta gröna tomater (eller var det i Räddaren i nöden?), om en fågelflock som landade i en sjö. Fåglarna frös fast under den kalla natten, och när de sedan flög i väg på morgonen, tog dom sjön med sig. </div><div><br /></div><div> Efter en lång tids läspaus -i betydelsen att jag har lyssnat på böcker istället för att läsa pappers-sådana - har jag nu botaniserat i våra bokhyllor och hittat en massa spännande läsning. Har bläddrat lite förstrött i olika. Läst här och där. Hittade ett exemplar av Willy Kyrklunds 8 variationer. </div><div>Willy Kyrklund, vem var det, egentligen? Google informerar mig om att han föddes 1921 i Helsingfors, flyttade till Sverige 1944, erhöll svenskt medborgarskap 1950. </div><div>Om hans skrivande står det "Kyrklunds skrivande präglades, redan från de första verken, av filosofiska spekulationer, av ironi och en genstörtig ovilja att inordna sig i fasta genremönster" och "Texterna ger ofta uttryck för ett slags pessimism i det att språket aldrig räcker till som uttrycksmedel och förnuftet inte förmår att restlöst förklara tillvaron". </div><div>Ja, jag håller ju med, nja, kanske inte det pessimistiska i att språket inte räcker till som uttrycksmedel... men det stämmer överens med mina tankar om hur konsten och skapandet öppnar andra dimensioner i psyket än orden. När man väl fått tillgång till dessa dimensioner kan man prata om det och bearbeta. Konstterapi, det är verkningsfullt. </div><div> Spännande fynd i bokhyllan!</div><div> Apropå Finland och medborgarskap. Det är val där idag. Jag har faktiskt röstat! För första gången i mitt liv har jag röstat i finska val. Jag har bott hela mitt vuxna liv i Sverige, och ansett att man röstar där man bor, i det landet. Som finsk medborgare kan jag inte rösta i svenska riksdagsval, så min påverkan har begränsats till landstings- och kommunalval.
Det är otroligt jämnt mellan partierna i det finska valet så det kändes viktigt att rösta. </div><div>Utvecklingen är oroväckande, i Finland så som i hela Europa. Hårda vindar blåser från alla håll egentligen. "Och vad tror du att din röst gör för skillnad?" muttrar min Vän af Ordnung. Jomen det är precis det det gör! Både i det stora hela och särskilt för mig själv. Vem blir man om man inte bryr sig, inte agerar, inte gör någonting? </div><div>Vad är det som skrivs om den här tiden, vad skriver sociologer och samhällsvetare, tolkare av tidsandan? Eller ser man det först efteråt vartåt det bar vägen, när dimmorna lättat och krutröken lagt sig?
Ja, det är inte mycket man har full koll på, suckar jag tankfullt och bekymrat. </div><div> - Det lilla du förstår det missförstår du" kommenterar Min Vän af Ordnung.</div><div> -Jag citerar bara Willy Kyrklund, säger hen skyndsamt när jag blänger ogillande.</div>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-65353032651972080672023-03-29T09:07:00.001-07:002023-06-05T04:41:23.847-07:00Tranor i Vissefjärda<p> Jag tänker faktiskt inte förklara några års frånvaro från den här bloggen på något sätt. Sånt händer. Livet händer. Och vänder. Och bloggare återuppstår.</p><p>Här sitter jag nu i Vissefjärda. Jag är konvalescent. Handen i paket. Eller bandagerad, låter lite mindre dramatiskt. Operationen gick bra, det var en liten nerv som låg i kläm och behövde flyttas på en aning, det heter Karpaltunnelsyndrom. Så här är jag och kurerar mig. </p><p>Vi gick nyss en promenad vid golfbanan. Plötsligt hoppade vi till: ett högt trumpetande bakom ryggen på oss. Två tranor dansade framför ett gäng kanadagäss som såg förstummade på skådespelet. Dom är mäktiga, tranor! Långa ben och stora, vida vingar. Ett vårtecken, inte helt vanligt här i dessa trakter. </p><p>Nästa vecka är det Påsk, denna drama på liv och död. En tidsmarkör det också. </p><p>Nu kanske du undrar hur det kommer sig att jag markerar att jag är i Vissefjärda? Det hör faktiskt inte till vardagligheter numera, vardagen tillbringas i Stockholm, där jag bor och arbetar nuförtiden. Så vi har blivit särbos, Bosse och jag. Just nu. Saker och ting kan ändras, antingen flyttar han eller jag eller så fortsätter vi såhär. Det funkar faktiskt väldigt bra. Det finns telefoner och facetime. Och tåg. </p><p>Just nu sitter Bosse och skriver predikan för Skärtorsdagen och Långfredagen. Det hedrar honom att han inte bara dammar av en gammal text från förr, nej, han skriver alltid nytt. </p><p>Jag har faktiskt blivit rätt duktig på att hantera saker vänsterhänt. Är säkert jättebra för hjärnan, man ska faktiskt göra så även om det inte är av nöd tvunget, använda den icke dominerande handen, byta sittplats, få nya perspektiv. Så det är också hjärnjympa jag håller på med! </p><p>Det får räcka för den här gången. Men vi ses! Förhoppningsvis dröjer det inte alltför många år till nästa gång :-) </p><p><br /></p><p><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfTNTCQI5hD3vQR-IBg30ap2MD7yxhZAeukH5dtVU0Nd4rpCNfmEaawFByM27xaTPbef5Mpm0KIZ2XGwAGAVwWt9OLf_qcS9L2Oi254KvdiqRWe0L1PJutVCpmfMiBnQ3S_4jFQelfj9KxQTsO-Ad9Vs1PwjCwi0lMDuU5Hp7eJZH8kK0Tfa_B1VoP/s4032/Recovery.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfTNTCQI5hD3vQR-IBg30ap2MD7yxhZAeukH5dtVU0Nd4rpCNfmEaawFByM27xaTPbef5Mpm0KIZ2XGwAGAVwWt9OLf_qcS9L2Oi254KvdiqRWe0L1PJutVCpmfMiBnQ3S_4jFQelfj9KxQTsO-Ad9Vs1PwjCwi0lMDuU5Hp7eJZH8kK0Tfa_B1VoP/s320/Recovery.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Recovery</td></tr></tbody></table><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-87959341692463562752021-11-20T22:33:00.001-08:002021-11-20T22:37:23.253-08:00Julens ljus och planeternas lägen<div>Eftersom jag inte skrivit något på länge så dammar jag av det här utkastet som inte blivit publicerat förrän..nu! Julen närmar sig återigen, åren har gått, saker och ting är annorlunda nu, men rätt kul att se tillbaka på julen anno...2018? </div><div><br /></div>Julefriden vilar över Vissefjärda. Och jag med den. Har släppt allt och kollapsat i sängen med feber, hackhosta och eld i halsen. Och på ett märkligt sätt landade en lugn julstämning hos mig. När man ingenting orkar göra, då är man tvungen att släppa alla måsten.<br />
Mycket befriande!<br />
Men behöver man bli sjuk för att fatta det?<br />
Ja, tydligen. Jag i alla fall.<br />
<br />
Hur går det med bastubygget, undrar du kanske?<br />
Jotack, det går...Alltså mycket är på plats, som kakel och klinkers och själva bastun är på plats - och har faktiskt testats också! Underbart! - men vattnet har inte kopplats på, och därmed inte tvättmaskinen heller. Bada bastu går att göra, och det är prio ett. Visserligen får vi ta oss upp till badrummet för att duscha, men det går. Men nu börjar tvätthögarna bli besvärande stora.<br />
Rörmokaren går inte att få tag på. Varken telefon, mejl eller sms verkar gå fram. Vilket föranleder mig att reflektera över sakernas tillstånd i dagens läge. Förr i tiden var det kunden som skulle tillfredsställas när det gällde bygg. Nuförtiden får man känna stor tacksamhet om byggarbetarna kommer när dom sagt. Vilket förresten brukar vara väldigt flexibelt, typ mellan denna vecka eller nästa, senast nästa månad. Eller när solen och månen och planeterna ligger rätt...<br />
Du kanske anar en viss frustation mellan raderna här, och då anar du rätt.<br />
Men men, idag skiner solen som oss förlät: den är tillbaka! Den mörkaste natten är bakom oss och det vilar ljuvlig julkaffedoft över huset.<br />
Det är märkligt med doften av julens kryddor, de inger mig en stor känsla av trygghet. Allt är bra, allt är lugnt. Ingenting ont kan hända när man är omgiven av kanel nejlikor och kardemumma. Kanske lite pepparmynta i bakgrunden. Allt är gott. Lugnt. Tryggt.<br />
Låt oss då njuta av det en stund.<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-64081241451713195442020-06-01T01:40:00.001-07:002020-06-01T07:06:31.303-07:00Plan c d e f g a b cSå snabbt allting kan förändras! Världen är upp och ner och gungar. I och för sig är jag inte "flat earther" utan tror på det runda klotet som färdas i en väldig hastighet genom rymden, men det är ju lika fantasifull tanke, egentligen, som att jorden är platt och upp och ner. De flesta av oss har i alla fall accepterat den tanken, alltså om det runda jordklotet. Det tog visserligen tid och krävde sina offer. Men det vetenskapligt bevisbara vann. Finns dock dom som ser konspirationer där också. Men gungar gör det, det kan nog alla hålla med om. Det som vi kallar "som vanligt" är verkligen i gungning. Fast, egentligen, ingenting har någonsin varit "som vanligt", det är bara så att vi har ett kort minne.<br />
<br />
Men konstaterar dock med B Dylan: "Times they are a´changing", förändringen är pågående. Alltid. Det är en sak som är säker, och det är väl himla tur det. För då kan vi räkna ut att det här också blåser över.<br />
<br />
Jag har inte varit i karantän utan tuffat på fram och tillbaka mellan Vissefjärda och Växjö. Förändringens vindar blåser dock i Vissefjärda också! Det är så att jag har sökt och fått en tjänst i Stockholm! I augusti ska jag börja. Och boendet har ordnat sig också, jag ska bo på Ersta! Nu skriver jag jag, fast vi är vi, men min käre make är ju friherre nuförtiden eller statsanställd, hur man nu vill se det, och kan fritt välja mellan hufvudstaden och Vissefjärda, och eftersom jag är en van pendlare sedan 30 år tillbaka så kommer vi nog att hitta en bra, gemensam livsrytm och -rymd.<br />
Vi lever dock på som om ingenting skulle komma att hända, vi planerar och planterar och målar och snickrar som vanligt. Mest B, och T. Som landade här när coronastormen var i antågande, och blev fast här. Det är vi glada för! Inte att hans planer omkullkastades, men att han är här och förgyller vår vardag! Och det blir otroligt mycket gjort härhemma, han är nämligen mycket energisk och sitter inte många stunder stilla utan pysslar med det ena och det andra. Vips har han ansat och rensat och klippt hela trädgården i en elegant stil. Vips har har lagat en gourmetmiddag! Vips har han byggt på vinden och källaren är iordninggjord! Källaren har annars varit vårt ständiga sommarprojekt; vi flyttar på saker från ett hörn till ett annat och efter två veckor har allt hamnat hullerombuller på sina gamla platser och livet går vidare med det ständiga dåliga källarsamvetet. Men icke nu längre! Times, they have a´changed, minsann!<br />
<br />
Jaha och vad menar jag med rubriken egentligen?<br />
Det var en finstämd tanke om hur planer kan och kanske bör finnas i beredskap, inte bara a och b utan en hel radda. Och så är det faktiskt en hel oktav. Har jag nu lärt mig, och håller på att lära mig mer om musikteori och praktik. Jag fick ju ett elpiano i födelsedagspresent, och håller på att lära mig att spela det. Det går väl lite långsamt, men jag har inte bråttom heller.<br />
Och mycket glädje, det ger det mig!<br />
<br />
Någonting ytterligare som är nytt: jag har lagt mig till med namnet Teresa. Det kommer från samma "rot" som Terttu, så namnsdagen har inte ändrats heller. Teresa. Jag verkligen gillar det.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-19660339052725576732020-01-01T13:33:00.001-08:002020-01-03T08:01:14.846-08:00Summa summarumÅrets och decenniets första dag. För första gången skriver man 2020. 2020-01-01.<br />
Numerologen i mig ser redan några vackra datum i almanackan, t ex andra och tjugonde februari i år.<br />
<br />
Men vad vore årets första dag utan en sammanfattning, en summering; här ett litet axplock helt ur mitt eget navelperspektiv. 2019? Vad hände?<br />
<br />
En liten baby-flicka föds, välkommen till världen Ellie!<br />
<br />
Byte av jobb, från Skogslyckan till Universitetskyrkan och Teleborg! Ett beslut som var svårt på ett sätt, och ändå alldeles självklart när jag gett tanken tid.<br />
<br />
Nya sammanhanget har gett nya kollegor och vänner. Det är både oerhört givande, men också krävande att arbeta med unga människor. Det är en hård värld de lever i! Det finns så många valmöjligheter. Många krav att leva upp till - inte mins de egna kraven. Så många svåra omständigheter och relationer som tar kraft. Och ändå finns hoppet och den obändiga växtkraften där, viljan att förändra! Kreativitet och glädje! Jag är glad och tacksam om jag kan spela en roll i någons liv; som ett öra, en axel, ett hjärta, en vägvisare, en förebedjare. En diakon. En medmänniska.<br />
<br />
Det har varit träffar med släktingar och vänner. En värdig och fin begravning av den sista av de sju bröderna Ventilä, farbror Martti. Detta föranledde en resa till Österbotten där mina rötter än står fast i myllan under den stora himlen, där horisonten är långt borta åt alla håll och höladorna hukar som grå monument över en svunnen tid på de vidsträckta åkrarna.<br />
<br />
Den andra släktträffen var födelsedagsfirande - av undertecknad! Det firades i dagarna tre, och det berodde mest på att min kära dotter inte kunde delta i firandet på böljan blå eftersom hon inte fick ledigt, och därför satte upp ett eget kalas för mig med ballonger skumpa presenter matlagning tårta skönsång you name it. Allt mycket trevligt! Firandet på "böljan blå" skedde på en finlandsfärja, svenska sidan klev på på fredagkvällen och jag blev bjuden på god mat och dryck och trivsamheter av sönerna m fl. Morgonen därpå klev den finska sidan ombord, och vi fortsatte med gemensam frukost och hade hyrt ett konferensrum där det skålades och talades och hurrades och det var så fint så fint!<br />
<br />
Jag är inte så mycket för att fira mina egna födelsedagar - kaffe på sängen med sång är uppskattat ja bra och fint och gott och nog. Denna gången blev det mer.<br />
<br />
Jag är så tacksam och rörd! Så oerhört glad av alla möten, att mina närmaste på båda sidorna om Bottenviken träffades - och det under glada förtecken!<br />
<br />
Året har inneburit många resor fram och tillbaka över landsgränsen mellan mina hemländer. Jag går ju en evighetsutbildning (ehh...i teorin är den på 4,5 år) i Åbo. Fortsätter detta året också, ända fram till juni: då är jag färdig, och kan titulera mig Logoterapeutti LIF®/ Logotherapeut FLP-EU® Kan man tro att det besannas?<br />
Jag började utbildningen förra millenniet, i slutet av 1990-talet! Snacka om långsam studietakt!<br />
<br />
En fin sak var också att jag fick en gåva av min allra bästa vän, barndomskompisen Suppe.<br />
Hon är ikonmålare, och har målat en underbar och unik ikon till mig. Ikonen föreställer Kristus sittande i mor Marias famn, med två änglar på var sin sida. Kristus håller en tråd i sina händer. Livstråd. På ena sidan har tråden knutar, men på den andra sidan har knutarna lösts upp. Symboliskt handlar det om hur vi kan lämna våra livsknutar i Kristi händer, han hjälper oss att lösa dom.<br />
<span style="background-position: 0px 0px; border: 0px; font-family: "georgia" , "palatino" , "book antiqua" , "palatino linotype" , serif; font-size: 16px; font-style: italic; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; text-align: justify; vertical-align: baseline;">"Ikonen</span><span style="color: #2f2e2e; font-family: "georgia" , "palatino" , "book antiqua" , "palatino linotype" , serif; font-size: 16px; text-align: justify;"><i> är som en stege som leder oss till Himmelen, men som också tar ner Himmelen till jorden." </i>Den vackra ikonen lyser upp rummet. Den är ett fönster mot himlen. </span><br />
<br />
Ikonen ska helst välsignas i en ceremoni som innefattar vigvatten från Trettondedagen, örter och en ortodox präst. Vad skulle då vara finare än att göra det just på Trettondedagen, i en ortodox kyrka? Det har vi nu förberett och planerat, ceremonin ska ske den 6.1 i Malmö... MEN kommer det att bli av? Vi har nämligen drabbats av märkliga virusattacker och då talar jag inte om datorvirus utan mänskliga sådana, som verkligen inte vill släppa taget om oss! Virus eller bakterier eller vad det nu är för sorter. Hela december har vi hostat i olika tonhöjder och breddgrader, från torrhalshosta till djupaste källarrosslingar, och tillbringat hela julen - när så var socialt möjligt - i liggläge under tjocktäcken.<br />
<br />
Måtte det vända nu!<br />
<br />
Vill härmed önska en god och fin och välsignad början på året 2020!<br />
Måtte dina önskningar slå in och drömmar besannas, planer bli smidda och omsatta i handling, måtte änglarna vaka över dig och breda sina vida vingar över dig, solen gå upp och gå ner och regnen komma i sinom tid.<br />
<i><span style="color: #38761d;"><b>Vill också sända en bön för den här världen, för alla oroshärdarna och krigsdrabbade områden. Alla människor och djur som lider. För våra skogar och hav, för luften och för alla som bekämpar bränderna. Det finns så mycket som har blivit fruktansvärt fel. Mycket finns också som ger hopp och mod att gå vidare. Det väcker tacksamhet. </b></span></i><br />
<br />
Hoppas att det här året blir ett gott år för oss alla, när och fjärran.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-28692793864843223442019-09-29T09:06:00.000-07:002020-01-01T03:59:06.409-08:005:an söderutDen här gången har jag varken haft drömmar eller låtar på repeat. Det brukar annars vara sådant som ackompanjerar förändringar i mitt liv. Drömmar om missade tåg eller tåg åt fel håll när jag hade "lämnat" kyrkan och Bowies Station to station som jag hade snurrande i huvudet och i hörlurarna när jag fattade att jag skulle till Växjö, till Växjö pastorat. Nu har jag haft varken det ena eller det andra, varken drömmar eller låtar. Men en förändring är nära förestående, ja den är faktiskt redan här:<br />
Jag ska sluta i Skogslyckan och börja i Universitetskyrkan! Tjänsten ser ut som så: 75 % i Universitetskyrkan och 25 % i Teleborg. Med bas och arbetsrum i Teleborgs kyrka/församlingshem! I fredags gick flyttlasset! Dvs jag körde ett par kartonger från Skogslyckan till Teleborg.<br />
<br />
Byte av arbetsplats är på ett sätt oproblematiskt eftersom det är inom samma pastorat. Geografiskt är ingen stor och lång flytt heller: man tar 5ans buss från Stortorget söderut istället för norrut, ett par hållplatser.<br />
Känslomässigt är det en process som har pågått en tid.<br />
<br />
Jag känner tacksamhet över det som varit: jag har lärt mig mycket, och lärt känna härliga människor!<br />
<br />
Nu har processen fört mig till den punkt då jag ser oerhört mycket fram emot det nya!<br />
<br />
Klockan 15 i fredags var det dags för Fridays for future-manifestation. Vi var ett rätt så stort gäng som gick från kommunhuset till Speakers corner. Regnet öste ner, men vad gjorde väl det. "What do we want? -Climate justice! When do we want it? -Now!"<br />
<br />
Jag är inte perfekt och felfri, inte 100 % miljöaktivist, men det faktum ska inte stoppa mig från att delta och visa mitt stöd! Det är viktigare att finnas med och vara en del av rörelsen än att låta mig stoppas av skammen att jag inte gör allt jag kan, utan både fegar och är bekväm ibland.<br />
<br />
Så går vi från en dag till en annan. September ska bli oktober. Månens faser skiftar, jorden roterar, solen går upp och ner och vindarna blåser molnen framför sig. Årstiderna växlar; just nu är de glödande färgernas tid.<br />
<br />
På nätterna hörs det tunga vingslag och kommandorop genom mörkret. Stjärnhimlen bakom molnen guidar nattflygarna.<br />
<br />
Det är höst.<br />
<br />
Jag uppdaterar appar medan jag skriver det här. Bosse lyssnar på musik, och finslipar ljudinställningar. Vad är det han lyssnar på? Texten är väldigt fin, nu hör jag; den handlar om nån som står i regnet med tårar i ögonen, men han tror på att de molniga dagarna ska ta slut, han tror på nya möjligheter och änglar som går med oss och visar ny riktning åt oss lite då och då.<br />
<br />
Japp, det får bli soundtracket för det som är nu. Ny riktning och änglar. Det blir bra.<br />
I det stora och det lilla.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-86204920141946571422019-07-10T11:38:00.001-07:002019-07-10T11:38:22.642-07:00Semestern så här långt! Lugna dagar med pyssel och kånk i lite lagom mängd. Omflyttning av möbler (jag och Bosse), lite målning (Bosse) trädgårdsfix (jag och Bosse), munspelsövningar (jag; Bosse höll för öronen) bad och mat och sova på maten, fotbollsmatch (Kalmar-AIK, heja och grattis AIK!) och en alldeles ljuvlig konsert med Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco! Ja, i egen person (M S) sjöng han också Himlen runt hörnet, som man annars förknippar helt och hållet med Lisa Nilsson, ja han har ju skrivit låten det visste jag förstås. Och dom var så trevliga (mest Tomas AW, men ok Scocco också, på sitt lite kärva sätt).<br />
<br />
Vi har haft barn och barnbarn på besök, och på fredag landar ett gäng från Stockholm!!! Och på söndag kommer långväga gäst: min kära dotter! Sedan blir det en liten tur till Stockholm! Och där får jag träffa en speciell person... Speciell för min dotter, kan jag viska lite diskret. Ojojoj, det blir så roligt och så spännande och jag är väldigt, väldigt GLAD!<br />
<br />
Jag har trivts så alldeles utmärkt med dessa loja hemmadagar. "Det är lagom kallt att andas, det är lagom varmt att leva..." sjunger jag med Tomas Andersson Wij (jag vet att det faktiskt är Sven-Erik Magnusson som skrivit låten, och texten är skriven av värmlandspoeten Torleif Styffe).<br />
<br />
Undrar om man kan lära sig spela den på munspel?<br />
Just nu fokuserar jag på att försöka böja toner. Det GÅR inte! Dom är spikraka, mina toner!<br />
<br />
Men det ska gå!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbasEsXv9T0vR4mYlphmnh8ZOCc9ALWbOY22dHC3w6oAOxqpZ4kHZ2IEfbtcf_Vov-d1IhveVUYws6A9AlZ3yYZcegR3Dr_T2lhd2BCP1bGurbS9T1S85Pq3oVdEes-_c9__Miwf-o2D8/s1600/Jag+med+munspel.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbasEsXv9T0vR4mYlphmnh8ZOCc9ALWbOY22dHC3w6oAOxqpZ4kHZ2IEfbtcf_Vov-d1IhveVUYws6A9AlZ3yYZcegR3Dr_T2lhd2BCP1bGurbS9T1S85Pq3oVdEes-_c9__Miwf-o2D8/s320/Jag+med+munspel.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
God fortsättning på sommaren önskar jag er alla!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-14534530292665395052019-07-09T23:53:00.002-07:002022-02-13T21:48:38.615-08:00Gud som en tatuererska, en text inför DomsöndagenPÅ SVENSKA<br />
<br />
Det är så mörkt det kan bli. November.<br />
Jag far genom skogarna till staden Växjö, allt omsvept i dimma. Träden släcker sina lyktor; släpper suckande de sista gula löven, byter om till tunna frostskimrande svepningar.<br />
<br />
I går en mäktig upplevelse: Mozarts Requiem i Madesjö kyrka, med Nybro kammarkör, Camerata Nordica och solister. Fantastiska musiker, solister. Och kören! Kören var helt fantastisk!<br />
<br />
Vi har levt med verket i månader nu; vi har sett filmen Amadeus och jag har hört basstämman eka här hemma kväll efter kväll: Bo sjunger ju i kammarkören.<br />
En upplevelse att bära med sig, en skimrande juvel!<br />
<br />
I dag är det Domsöndagen, men det mörka locket har lyfts från himlen och solen skiner.<br />
Och så är ju Domen; att bli insvept i nåden, i ljuset. När alla våra tillkortakommanden blir ömsint omfamnade av nåden och kärleken.<br />
<br />
I det vardagliga tar man sig från ena dagen till det andra, lagar gröt och far till jobbet och hem, eldar brasor och spelar musik. Sover. Drömmer. Äter. Umgås med människor i närområdet, och med dom närstående som finns långt borta via messenger och whatsapp. Ser filmer och serier, nu senast Springfloden och Stockholm Rekviem.<br />
Det händer att vi fryser bilden vid stockholmsvyer och sitter stilla en stund.<br />
<br />
Fast Staden i mitt hjärta är nog Växjö nuförtiden.<br />
Det blir så. När man vistas i den staden största delen av sin vakna tid. Man upptäcker nya sidor, nya platser. Det händer någonting hela tiden. En dynamisk stad som växer så det knakar! Det hörs ju på namnet: VÄXjö!<br />
(Hmmm... jag bor i VISSEfjärda... men nomen est omen stämmer inte alltid! Jaja, jag vet att visse inte är detsamma som vissen)<br />
<br />
Det finns saker man skulle behöva göra: lövhögarna ligger under träden. Men sånt kan man inte hålla på med en söndag. Särskilt inte Domsöndagen.<br />
<br />
Jag behöver återkomma till domen lite. Jag är inte särskilt teologiskt bevandrad på någon hög nivå, mina förklaringar och tankar är nog mer jordnära och vardagliga. Jag såg ett Youtube-klipp för en tid sedan, det handlade om en tatuerare, eller tatuererska, hon erbjöd sig att gratis tatuera över ärr efter skärskador, alltså skador som människor hade åsamkat sig själva i sin ångest och förtvivlan. Det var oerhört gripande att se dessa möten, höra berättelserna. Hennes förståelse var så genuin och varm. Hon omvandlade fula ärr till vackra bilder.<br />
<br />
För mig är det bilden av Gud, så som jag uppfattar Gud. En högre kraft som tar oss i sin famn, och omvandlar det som är trasigt och sårigt i oss till någonting vackert.<br />
<br />
Här kommer ja in på det teologiska. För mig är tatuererskan en bild av Gud, sådan jag uppfattar Gud. En högre makt, som tar oss i famnen och läker det som är trasigt och sårigt, av skadorna som vi har åsamkat oss själva gör Han/Hon någonting vackert. Gud tar inte bort dåliga och skadliga erfarenheter av oss, men han kan omvandla dem och låta oss se våra erfarenheter i nya perspektiv och sammanhang.<br />
<br />
Det finns ett begrepp på japanska, kintsugoi/kintsuguroi som betyder att man lagar ett föremål som gått sönder och dekorerar det med guld. En bild och länk finns efter den finska texten.<br />
Någonting har gått sönder, istället för att kasta det fogar man ihop delarna och dekorerar sprickorna med guld.<br />
Underbar symbolik!<br />
<br />
I min världsbild är Domen ett skeende där våra djupaste sår, ömmaste punkterna får sin förklaring och förståelse; det skeva och skavande stryks med ömsinta penseldrag.<br />
<br />
Eller en tatuerarnål... inte så ömsint kanske, men bilden kan bli en snygg ros eller örn eller annat fint!<br />
<br />
SUOMEKSI:<br />
<br />
On niin pimeää kuin voi olla. Marraskuu.<br />
Matkaan metsien läpi Växjöön kaupunkiin, maailma on sumun peitossa. Puut sammuttelevat lyhtyjään; varistelevat huokaisten viimeisetkin keltaiset lehtensä, vaihtavat huurteisiin käärinliinoihin.<br />
<br />
Arjessa mennään päivästä toiseen, keitetään puuroa ja kuljetaan töiden ja kodin väliä, tehdään takkatulia ja soitetaan musiikkia. Nukutaan. Nähdään unia. Syödään. Jutellaan lähellä asuvien kanssa, ja kaukana olevien läheisten kanssa skypen ja whatsapin välityksellä. Katsotaan elokuvia ja sarjoja, nyt viimeksi Springfloden ja Stockholm Reqviem. Joskus saatamme jäädyttää kuvan tukholman-maisemiin ja istua hetken hiljaa.<br />
<br />
Tosin sydämeni kaupunki saattaa olla Växjö tätänykyä. Niin siinä käy. Kun on siellä pitkät päivät, suurimman osan valveillaoloaikaa. Sitä löytää uusia puolia, uusia paikkoja. Koko ajan tapahtuu jotain. Dynaaminen kaupunki, joka kasvaa että kohisee. Kuuluuhan se jo nimestäkin: VÄXjö (växa = kasvaa).<br />
<br />
Olisi kyllä tehtävää: lehtikasat kasvavat puiden juurilla. Vaan eihän sunnuntaina voi haravoida. Varsinkaan ei Tuomiosunnuntaina.<br />
<br />
Minun on palattava tuohon tuomioon. En ole teologisesti korkealla tasolla, ajatukseni ja selitykseni ovat lähellä maata ja arkea. Eräässä YouTube-filminpätkässä, jonka näin vähän aikaa sitten, kerrottiin tatuoijasta, naispuolisesta, joka tarjosi ilmaisia tatuointeja ihmisille, joilla oli itse aiheutettuja arpia. Siis sellaisten haavojen jälkiä, mitä ihmiset olivat suruissaan ja tuskissaan itselleen aiheuttaneet. Oli todella koskettavaa nähdä näitä kohtaamisia, kuulla ihmisten kertomuksia. Hänen ymmärtävä kuuntelemisensa oli lämmintä ja aitoa. Hän muutti rumat arvet kauniiksi kuviksi.<br />
<br />
Tässä tulee minun teologinen juttuni: minulle tuo tatuoija on kuin kuva Jumalasta, sellaisena kuin minä Hänet ymmärrän. Korkea voima, joka ottaa meidät syliinsä ja tekee rikkonaisesta ja repaleisesta jotain ehjää ja kaunista. Se mikä on mennyt vikaan, haavat ja arvet, joita olemme itsellemme aiheuttaneet, muuttaa hän kauniiksi. Hän ei ota pois meiltä pahoja ja haavoittavia kokemuksia, vaan antaa meille ymmärrystä ajan myötä nähdä tapahtumia uudesta kuvakulmasta, antaa uusia tulkinnanmahdollisuuksia. Ja eheyttää meitä varovaisesti.<br />
<br />
Japanissa - kielessä ja kulttuurissa - on olemassa sana, käsite kintsugoi/kintsuguroi. Se tarkoittaa rikkonaisen astian korjaamista kultakoristein. Kun esimerkiksi jokin kulho on mennyt rikki, sen sijaan että heittäisi sen menemään, liimataan se ehjäksi ja koristellaan naarmun jälki kultavärillä.<br />
<br />
Mahtavaa symboliikkaa!<br />
<br />
Minä siis näen synkän Tuomion tapahtumana, jolloin meidän syvimmät haavamme, kipeimmät kohtamme saavat selityksen ja ymmärryksen kultauksen.<br />
Tai vaikkapa ruusu-tatuoinnin!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAqN5AVWvRZK45eTj8vdiYLtLTWBBeLs_OOO-FGdS0naof3w-Al9dnZ-1HQjZghZoIpQ9CC6dU7s47PfhJ_II4w6WxUrFdaJ7V3nBBPGCKztxeYgppWEUxDEbWS2-NUovGmr11JMSLL0U/s1600/kintsugi-piatto-blu1.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="800" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAqN5AVWvRZK45eTj8vdiYLtLTWBBeLs_OOO-FGdS0naof3w-Al9dnZ-1HQjZghZoIpQ9CC6dU7s47PfhJ_II4w6WxUrFdaJ7V3nBBPGCKztxeYgppWEUxDEbWS2-NUovGmr11JMSLL0U/s320/kintsugi-piatto-blu1.jpg" width="320" /></a></div>
Kuva sivulta <a href="https://www.google.com/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&ved=2ahUKEwjHur3z2qnjAhVhwosKHeu9A7cQjhx6BAgBEAI&url=https%3A%2F%2Fwww.lifegate.com%2Fpeople%2Flifestyle%2Fkintsugi&psig=AOvVaw1FsNAYxgVO-7p2Zfr1_zlP&ust=1562826060025756">Kintsugi: the art of precious scars | LifeGate</a>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-71657710039764363052019-03-21T13:20:00.000-07:002019-03-21T21:43:28.351-07:00PsalmterapiI Skogslyckan har vi träffar, Psalm och samtal, en gång i månaden. Wibe Holmén sammanställer ett antal psalmer med ett tema. Jonas, vår kyrkomusiker spelar, och vi församlade sjunger av hjärtats lust. Fikar gör vi också, som sig bör i kyrkliga sammanhang. Wibe berättar om psalmerna, om texterna och textförfattarna och annat intressant. Det är väldigt roligt och man lär sig mycket!<br />
<br />
Förra söndagen följde jag med Bo till Karlslunda kyrka (ligger i Påryd). Vi var där i god tid, och jag började bläddra i psalmboken, kollade vad det var för psalmer vi skulle sjunga. Så här såg listan ut:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjV3uT9YKUiSkGbzGPlAJPJwMHoFgwq9Rdoj9aQjpg0JVc9UQG8GIAd2wCbnPFa1YIRpnlywORN2WboHehdzlYotkWdaI4LBaUCKl_qNAbn2k-of-1YfTtJHUrx8DEkV5C4TZZPBCSQwZk/s1600/IMG_0441.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjV3uT9YKUiSkGbzGPlAJPJwMHoFgwq9Rdoj9aQjpg0JVc9UQG8GIAd2wCbnPFa1YIRpnlywORN2WboHehdzlYotkWdaI4LBaUCKl_qNAbn2k-of-1YfTtJHUrx8DEkV5C4TZZPBCSQwZk/s320/IMG_0441.JPG" width="240" /></a></div>
I kyrkoåret lever vi just nu i fastans tid, och psalmerna har texter som manar till eftertanke.<br />
438: Du som i alltets mitt<br />
443: Dig vi lovsjunger, ärar<br />
87: Våga vara den du i Kristus är<br />
<br />
Och så Litanian, kyrkans förbön. Prästen sjunger, och vi, församlingen är med och bär: Herre förbarma dig, sjunger vi. Herre, befria oss. Kristus, förbarma dig, mellan textavsnitten.<br />
<br />
<i><b>... du som har skapat världen och skapar den ständigt på nytt</b></i><br />
<i><b>skydda luften och vattnet och marken och det som växer på marken</b></i><br />
<i><b>Hjälp alla hungriga, övergivna och hemlösa.</b></i><br />
<i><b>Ge oss gemenskap och fred.</b></i><br />
<i><b>Läk såren som krigen slagit.</b></i><br />
<i><b>Låt inte människor bli förtryckta, utnyttjade eller föraktade.</b></i><br />
<i><b>Låt alla få arbete. Låt inte arbetet bli meningslöst.</b></i><br />
<i><b>Gör oss fria från feghet och lögn.</b></i><br />
<i><b>Håll fast vid oss när vi sviker eller blir svikna.</b></i><br />
<i><b>Hjälp oss att tro på ditt ord, och hjälp alla förnekare att finna dig.</b></i><br />
<i><b>Fyll din kyrka med lovsång och trohet och kraft.</b></i><br />
<i><b>Låt alla dagar fyllas av dig, och hjälp oss när tiden är ute.</b></i><br />
<i><b>Böj dig emot oss och stilla vår oro och tag oss till dig. </b></i><br />
<i><b>Förbarma dig över oss alla när världens tid är förgången.</b></i><br />
<i><b>Fader, som skapade oss och bevarar din skapelse.</b></i><br />
<i><b>Kristus Guds son, som har gett ditt liv för oss ....</b></i><br />
<br />
Och den sista psalmen, 785: Ge oss mod att våga leva.<br />
<br />
Det var väl valda psalmer.<br />
<br />
Det finns många, väldigt fina i Psalmboken.<br />
Det finns psalmer för alla tillfällen, för glädje och sorg och uppmaningar till att bry sig om sina medmänniskor och naturen och var någonstans får egentligen hela det mänskliga livet plats på ett sådant sätt som i dessa texter? Och texterna är verkligen terapeutiska! Så mänskliga. Vi är både fega och sviker och förnekar. Världen är snedvriden: en del jobbar nästan ihjäl sig, medan andra får gå arbetslösa, med allt vad det innebär. Och all den oron - likaväl som glädjen över allt fantastiskt i skapelsen och i livet! - kan vi lyfta upp till Gud som skapat allt. Som låter våra insikter djupna och bli till livsvisdom, som väcker modet och handlingskraften i oss.<br />
Orden befriar; när vi benämner vår oro får vi insikter som hjälper oss framåt, får oss att agera, ger oss tröst och väcker vår glädje!<br />
Psalmterapi kan man kalla det! Ja, det vill jag gärna hålla på med. Och jag kan inte ens sjunga! Men när vi sjunger tillsammans, som man nu gör i kyrkan, blir våra röster tillsammans starka och vi får bära varandra på det sättet.<br />
Det är nyttigt att sjunga, det säger experterna. Googla, så får du se vad allt som händer i kroppen och i psyket när du sjunger! Men ännu nyttigare, tror jag, är att vi faktiskt öppnar upp vår andliga dimension när vi sjunger psalmer. Den dimensionen där våra drömmar finns, våra goda intentioner; det som är äkta, sant och vackert i oss. Vår alldeles egen mening med livet finns där, i den dimensionen.<br />
Väl värt att upptäcka. Livet blir rätt platt annars.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-56446805492391456012019-02-24T08:04:00.001-08:002019-02-24T08:13:32.591-08:00Ordningen återställdJag är ju en van pendlade, och gillar att åka tåg/buss/köra bil. Långa arbetsresor känns dock inte alltid så kul, ibland hinner man bara hem och vända, känns det. I början av vintern, när det var som mörkast och slaskigast och värst fick jag plötsligt möjligheten att låna en lägenhet i Växjö, vilket jag jublande tog emot. Det var hur skönt som helst att kunna promenera till jobbet! Och kunna sova över en eller två nätter i veckan.<br />
Men det har sina sidor...<br />
"Vi har ju blivit särbos" konstaterade Bosse, och den tanken var inte alls tilltalande.<br />
Plus att det händer konstiga saker härhemma när jag är borta. Tror jag. Konstiga influenser börjar smyga in i huset när jag inte är på plats och bevakar. Häromkvällen satte Bosse på Spotify. Vi har gemensamt konto, och upp poppade Volbeat som nummer ett - det är dom jag lyssnar på i bilen. "Volbeat!" fnyste Bosse, "det här ju musik från typ 1985" Och så satte han på sin spellista, och den hette någonting i stil med Hits just nu.<br />
"1985 var Michael Poulsen (sångaren och låtskrivaren i Volbeat) 10 år gammal och hade knappast hunnit bilda något band..." började jag lite förnärmat, men Bosse bara gnolade med i någon totalt menlös låt.<br />
Men en stund senare kom han hållandes någonting i handen, någonting som fick mig att lugna ner mig och sucka av lättnad: två biljetter till Sweden Rock!<br />
Ordningen återställd.<br />
Puuuh.<br />
Och så bjuder jag på lite Volbeat på det. + Johan Olsen, det är han som sjunger på danska.<br />
Var så god!<br />
<br />
<a href="https://youtu.be/ssFkvwCN_RY" target="_blank">https://youtu.be/ssFkvwCN_RY</a>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-78709371779425254752019-02-23T02:42:00.000-08:002019-02-23T02:42:08.299-08:00I min värld?En ny dag, en ny lördag. Solen skiner genom vardagsrumsfönstret och jag sitter i min favoritsoffa, min favoritplats i den här världen. Fönstren är faktiskt oklanderligt rena, och det gläder mig stort! Förra helgen var det nämligen fönstertvättarväder och jag la ner en hel del möda i att putsa dessa.<br />
<br />
Mitt absolut bästa städtips: putsa fönstren! Ingenting gör så mycket för ett rum som klara fönster.<br />
<br />
Utanför har vintern dekorerat jasminen med gnistrande iskristaller och snö. Så vackert! Var tvungen att öppna dörren och ta en bild. Då kom en liten vindpust, som fick de små isklockorna att pingla till, ett sprött ljud, på väg att klinga ut och försvinna bort med solens värmande strålar.<br />
<br />
Det här med min värld, uttrycket "i min värld" väcker lite tankar. Vad menar man egentligen?<br />
Menar man kanske "det sättet som jag anser är rätt och riktigt och lite bättre än alternativa sätt", eller? Jag hör det lite då och då, och ofta i sammanhang där man ställer sig kritiskt till sakernas tillstånd. Någonting har gjorts på ett sätt som inte riktigt stämmer överens med talarens sinne för rätt ordning. "Och vad vill du nu ha sagt med det, har inte alla sitt sätt att se på världen, kanske? Och vem är det som vistas i sin egen värld rätt så mycket, glömsk och disträ..." muttrar min Vän af Ordnung. Jojo, förstås, men det finns alltid ett stråk av kritik i sättet att säga det, som får en att känna sig lite dålig, som om man befann sig i någon annan sorts världsordning som inte är riktigt lika bra, lite slarvigare och fel på något sätt. Det menar man kanske inte. Men det låter så, onekligen.<br />
<br />
Ett annat ord, eller företeelse som väcker mina tankar är "influenser", alltså en person som är sådan. Influenser, påverkare? Ofta verkar det handla om mode och skönhetstips och en lista produkter man absolut bör skaffa. För att vara "inne". Inne i influensers värld, annars är man hopplöst ute. När jag googlade på ordet, kom det upp: "Vad är en influenser? Allt om det nya jobbet! - Influenser - nya heta jobbet som kan göra dig rik" (Expressen). Det handlar alltså om reklam som man sprider via sin blogg och andra sociala kanaler. T ex ett klädmärkesföretag bjöd fem bloggare någonstans utomlands och lät dem göra en massa roliga saker (iklädda det aktuella märkets kläder, antar jag) och sedan bloggade och fotade de för glatta livet. Och vi läser och ser och påverkas. Visst.<br />
<br />
Men det finns förstås andra influensers som vill påverka den här världen, oss, till att ta ansvar och inse att saker och ting behöver förändras. Ni kommer säkert att tänka på vissa personer som har utmärkt sig som sådana influensers; människor som agerar utifrån sin övertygelse, som inte har kamerafokusen riktad mot sig själva utan utåt. Som vill väcka vårt engagemang.<br />
I vår gemensamma, enda värld.<br />
<br />
Jag vill så gärna lägga ut bilden på jasminen! Men jag lyckas aldrig förmedla det jag ser med mina bilder. Är det kameran? (I mobilen), eller fototekniken? Fast det kanske är bäst att helt enkelt bege sig ut och njuta av allt det vackra IRL, In Real Life. Nu, medan det varar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzi0_Bgj0LAgo6HZ4xxFxeDrYOUsAhD7B6RPhIBqb1n9bTwvEJuqehf7FJ5HVGD5UO6nu2GmNw1EUOP05fWwy55ho3yJ5rEQrMx0dEX6qXDgDSoeTkGlvrgoN9A6V_vm0NMWXWrCw9FSw/s1600/IMG_2099.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzi0_Bgj0LAgo6HZ4xxFxeDrYOUsAhD7B6RPhIBqb1n9bTwvEJuqehf7FJ5HVGD5UO6nu2GmNw1EUOP05fWwy55ho3yJ5rEQrMx0dEX6qXDgDSoeTkGlvrgoN9A6V_vm0NMWXWrCw9FSw/s320/IMG_2099.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-89190484551335503952019-02-05T00:01:00.000-08:002019-02-05T23:38:43.371-08:00Jag svävar mellan världarnaPÅ SVENSKA, puolesta välistä suomeksi.<br />
<br />
Ohoj! Jag lever!<br />
Detta utrop syftar på två saker: a) jag har inte skrivit på länge, och du har kanske undrat om jag har försvunnit från jordens yta, vilket jag vill försäkra dig om att jag inte har, medelst ett utrop! och b) jag är vid liv: still alive´n kickin´! Helt enkelt. Jag har tagit mig igenom en lååång grå korridor, men nu är jag på andra sidan! Alltså, inte På Andra Sidan på det sättet, som sagt, men andra sidan, den sidan där ljuset nu blir starkare och dagarna längre och det finns hopp om livet.<br />
<br />
Det finns mycket att catcha upp som min dotter brukar säga.<br />
<br />
Jag är kvar i Vissefjärda och Växjö. Jag bor faktiskt på båda ställen! Kände mig trött och sliten på pendlandet, och plötsligt seglar det ner en ljuvlig liten tvåa från himlen och placerar sig relativt centralt i staden Växjö. En övernattningslägenhet! Från himlen!<br />
Tack alla inblandade!<br />
Enda - och väldigt stora, förvisso! - nackdelen är att min kära make finns i Vissefjärda.<br />
Så vi har blivit delvis särbo! Jag pendlar fortfarande, men inte dagligdags, och det finns en möjlighet för honom att pendla hitåt också.<br />
<br />
Det är inte helt fel att få sakna varandra lite.<br />
<br />
Det här med andra sidan och ena sidan. Jag läste en väldigt intressant sak häromdagen. Mycket tankeväckande. Det läste jag i min husgud Viktor E. Frankls bok "Itsensä löytäminen", jag kan kolla sedan vad den heter på svenska*. Ja, så här: Frankl är stark motståndare till <i>reduktionismen</i>, dvs att man ska kunna förklara saker, t ex människan, med att rada upp beståndsdelarna. Han skriver: "Det är förstås sant att Kants och Goethes böcker består av samma 26 (29 i svenskan) bokstäver som Courths-Mahlers och Marlitts romaner. Det här är inte så väsentligt. Det viktiga är att kullkasta påståendet att "Det rena förståndets kritik" och "Den gamla möns hemlighet" bara är hopsamlingar av dessa bokstäver."<br />
Ok, det är väl tydligt vad han vill ha sagt? Men sedan blir det mera att tänka på, han fortsätter (ber om ursäkt för min usla översättning..) "Reduktionismen har rätt i <i>sin</i> egen dimension, men enbart där...Endimensionellt tänkande gör det omöjligt att finna meningen. Om någon konstruktions mening finns ovanför dess beståndsdelar, då finns meningen inte i samma dimension som beståndsdelarna <i>Det är alltså möjligt att en händelsekedjas mening inte syns i den dimensionen där händelserna sker.</i> Det finns en teckning i boken för att illustrera detta.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSd9vDjdfPkZYs7VkolXFDB5LgJvgTqO8AeB4QzIRKhVh41QP3twl_9HlQhYM1pKgls0FSLrUV99HCbMW1SmJE4iGXszDz7Zp62cDa-myIZqNBlDjtVDm_bxx5-0Rq4O5e03MrrLdDg2c/s1600/IMG_2021+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSd9vDjdfPkZYs7VkolXFDB5LgJvgTqO8AeB4QzIRKhVh41QP3twl_9HlQhYM1pKgls0FSLrUV99HCbMW1SmJE4iGXszDz7Zp62cDa-myIZqNBlDjtVDm_bxx5-0Rq4O5e03MrrLdDg2c/s320/IMG_2021+%25281%2529.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
Om man skär av den vågiga linjen på mitten, som på bilden och flyttar över till det lodräta planet, finns det endast fem kontaktpunkter kvar, och man har ingen aning om det ursprungliga sammanhanget (min förklaring). Man ser bara fem random punkter.<br />
<br />
Det kan vi ju fatta. Det finns ju alltid långa orsakskedjor varför någon gör si eller så, och vi kan ju inte fatta varför, om vi inte lyssnar på personens berättelse. MEN Frankl talar ju om <i>meningen </i>med stort M. Han menar på att varje människa har sin egen specifika mening här i världen och i livet. Sedan talar han om de små meningarna i livet, alltså hur vi varje dag och stund väljer att antingen leva och fatta besluten enligt vårt innersta värdesystem, eller så gör vi det inte, utan fegar ut eller är bekväma, eller bryr oss inte riktigt om att fördjupa oss i saker och ting eller är upptagna med annat.<br />
Men mönstret finns där, meningen finns där, och den är just bara din egen krumelur, och nog kan man fatta vad det handlar om, för även om vi bara ser fem punkter så är det som med blindskriften: vi känner på tecknen och plötsligt fattar vi att bokstäverna/tecknen bär ett innehåll, de står för någonting. De står för begrepp som bär en viktig mening för oss. Och under och över oss går linjen som är liksom vår livslinje, vi ser inte den, men vi ser och kan känna de små tecknen och nån gång kommer mönstret att åter flyttas så att vi kan se det i sin helhet och det är väl i den berömda tunneln och i det specifika ljuset som gör att den tunna hinnan mellan världarna lyfts.<br />
Wow!<br />
<br />
Jag kanske har lite feber fortfarande...<br />
<br />
Hur som helst. Det är så vansinnigt vackert i den här lilla delen av världen som jag ser genom mitt fönster på Öster och snart, kanske redan i morgon eller i övermorgon kliver jag ut i den vita sagovärlden och så gör jag nog mig en snölykta.<br />
<br />
Puss från mig<br />
<br />
* på tyska heter boken: <i>Psychoterapie für den Laien</i><br />
<br />
<b>SUOMEKSI</b><br />
<br />
LEIJAILEN MAAILMOJEN VÄLILLÄ<br />
<br />
Huhuu! Olen elossa!<br />
Tällä huudahduksella on kaksi tarkoitusta: a) en ole kirjoittanut aikoihin, ja ehkäpä jo luulit minun kokonaan kadonneen maanpäältä, ja siksi vakuuttelenkin huikkaamalla, että näin ei ole asianlaita! Ja b) olen siis elossa ja potkin, still alive´n kickin! Yksinkertaisesti, ihan vaan elämänilosta huikkailen.<br />
Olen kulkenut pitkän ja hyisenharmaan tunnelin läpi ja nyt olen toisella puolella! Ei siis missään toispuolisessa, vaan toisella puolen, sillä puolen missä valo nyt voimistuu, päivät pitenevät ja on toivoa elämästä.<br />
<br />
On paljon catchattavaa, kuten tyttäreni sanoo,<br />
<br />
Olen yhä Vissefjärdassa ja Växjössä. Itse asiassa asun molemmissa paikoissa! Olin todella väsynyt edestakaisinreissaamiseen ja yhtäkkiä taivaasta leijailee ihana kaksio ja laskeutuu kohtalaisen keskustaan Växjössä. Yöpymisasunto! Taivaan lahjana!<br />
Kiitos kaikille asianosaisille!<br />
Ainoa -tosin todella suuri!- haittapuoli on, että rakas aviosiippani on ja pysyy Vissefjärdassa. Eli meistä on tullut särboja (hmm osittain eripaikoissa asuvia?) Pandlaan yhä, mutta en päivittäin. Ja on hänenkin mahdollista pendlata tähän suuntaan.<br />
<br />
Eikä ole ollenkaan huono asia, saada vähän kaivata toinen toistaan.<br />
<br />
Siis tästä puolella tai toisella olemisesta. Luin erään kiinostavan jutun tässä yhtenä päivänä. Todella ajatuksia herättävää. Viktor E. Frankl kirjoittaa kirjassaan "Itsensä löytäminen" reduktionismista, jonka vastustaja hän oli, näin: "En halua että minut käsitetään väärin. Teoksessa <i>The Modes and Morals of Psychotherapy </i>esiintyy seuraava määritelmä: "Ihminen ei ole mitään muuta kuin biokemiallinen mekanismi, joka saa käyttövoimansa tietokoneitten rakennetta muistutavasta järjestelmästä." Neurologina pidän luvallisena verrata tietokoneeseen vaikkapa ihmisen keskushermostoa, mutta en hyväksy sanontaa "ei muuta kuin", väitettä, että ihminen ei olisi <i>mitään muuta kuin tietokone</i>. Ihminen <i>on</i> kuin tietokone, mutta hän on samalla suunnattomasti enemmän. Tietenkin on totta, että Kantin ja Goethen teokset koostuvat samoista 26 (29) kirjaimesta kuin Courts-Mahlerin ja Marlittin romaanit. Tämä ei kuitenkaan ole olennaisesti tärkeää. Tärkeintä on kumota väite, että <i>Puhtaan järjen kritiikki</i> ja <i>Vanhan neidin salaisuus</i> eivät ole muuta kuin samojen kirjaimien kasaumia.... ja: "Jos jonkin rakennelman tarkoitus on jossain sen rakennusosien yläpuolella, tarkoitus sijaitsee silloin korkeammissa ulottuvuuksissa kuin sen ainesosat. <i>On siis mahdollista, että jonkin tapahtumasarjan tarkoitus ei näykään siinä ulottuvuudessa, jossa tapahtumat tapahtuvat.</i>" s 19, kursivointi minun. Sitten hän jatkaa selittämällä kuviota, joka on tuossa ruotsinkielisessä osassa: "Tätä valaisee oheinen piirros. Jos tasolla oleva aaltoviiva leikataan piirroksen osoittamalla tavalla ja siirretään pystysuoralle tasolle, leikkauspintaan jää vain viisi toisistaan eristettyä pistettä, jotka nyt ovat menettäneet aikaisemmat yhteytensä. Katsoja ei näe mielekästä yhteyttä, tapahtuman korkeinta ja syvintä merkitystä, koska hän ei havaitse samanaikaisesti leikkauspinnan ylä- ja alapuolella olevia aaltoviivan kaaria."<br />
<br />
No tuon voi ymmärtää. On aina olemassa pitkiä selitysketjuja miksi joku tekee niin tai näin, eikä niitä voi tuosta vaan ymmärtää, on puhuttava henkilön kanssa ja kuunneltava hänen kertomuksensa. Mutta Frankl puhuu myös tarkoituksesta suurella T:llä. Hän tarkoittaa sitä, että jokaisella ihmisellä on oma, erityinen ja yksilöllinen tarkoituksensa elämässä. Ja puhuu myös hetken tarkoituksista, kuinka me joka hetki teemme päätöksiä ja ratkaisemme asioita, joko oman arvojärjestelmämme mukaisesti tai sitten ei; saatamme olla pelkurimaisia, tai mukavuudenhaluisia tai muuten vaan muissa maailmoissa. Mutta kuvio on olemassa, tarkoitus on olemassa ja se koukero, joka on sinun on vain sinun, ja sen voi kyllä ymmärtää, vaikka näkisikin vain viisi pistettä, nämä viisi pistettä ovat kuin sokeainkirjoitus, täynnä merkitystä. Ne edustavat käsitteitä, jotka ovat meille tärkeitä. Ja ylä- ja alapuolellamme kulkee linja, joka on elämänlankamme, emme näe sitä, näemme vain merkkejä siitä ja eräänä päivänä kuvio siirtyy, se siirretään, ja näemme kuvion kokonaisuudessaan ja se ehkä tapahtuu siellä kuuluisassa tunnelissa ja siinä tietyssä valossa, joka saa maailmojen välillä olevan hunnun katoamaan.<br />
Vau!<br />
<br />
Minulla saattaa olla vielä vähän kuumetta...<br />
<br />
Oli miten oli. Tuolla ulkona on tosi mahtavan näköinen ilma, mitä nyt ikkunasta katsoen voi päätellä. Ja pian, ehkä jo huomenna, astun ulos valkoiseen satumaailmaan ja mitäpä jos tekisin vaikka lumilyhdyn.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-82677690609640714212018-10-03T07:22:00.001-07:002018-10-06T00:58:18.168-07:00"Varje promenad på Istanbuls gator är lika underhållande och uppfriskande som en resa till evigheten"<div>
Citat: Orhan Pamuk. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div>
Jag kan bara konstatera att jag blir sämre och sämre på att uppdatera. Sorry.<br />
<div>
Här kommer dock en liten sammanfattning av de senaste veckornas händelser. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Exakt för två veckor sedan satt jag i ett flygplan på väg till Istanbul. Där möttes jag av min dotter, som flugit dit från sin hemort, Dubai. Vilket kärt återseende! Mor och dotter-kvalitetstid i tio dagar! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Istanbul...bara namnet är ju så exotiskt. Och så är staden. Gammalt och supermodernt i en salig blandning. Vackra, gamla byggnader, fantastiska mosaik, läget mellan öst och väst, de regelbundna böneutropen från minareten. Grilloset som ligger som smog över staden, äppelté som man blir bjuden på i butikerna. Det turkiska underbara kaffet, starkt och svart som orientens natt. Hundarna som vant kryssar mellan bilarna, katterna som sover på stolar och i skyltfönster och när mörkret lägger sig gör upp rangordningen i stelbent cowboy-stil, med stirrande blickar och avgrundsskrin i dramaturgin.<br />
<br />
Många goda måltider, mycket fikande och mycket, mycket prat! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Naturligtvis besökte vi stadens sevärdheter som Blå Moskén, Hagia Sofia (Ayasofia), Topkapi och Grand Bazar. </div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgw6OmdY_WPvikExzLC5aDKN0E0uny9SXU9nQpTPnfbUUxzvQDeu2YKJV4E3wj4XslgnzyRusxffBSuLUWy4humQ-kcVtnxJr8v0_zX6UIQwzQl4k9NcbgKb34ov87o2X6Sn0zcdpeZPV0/s1600/279f8914-05ce-40fc-b431-2d892d5991d0.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgw6OmdY_WPvikExzLC5aDKN0E0uny9SXU9nQpTPnfbUUxzvQDeu2YKJV4E3wj4XslgnzyRusxffBSuLUWy4humQ-kcVtnxJr8v0_zX6UIQwzQl4k9NcbgKb34ov87o2X6Sn0zcdpeZPV0/s320/279f8914-05ce-40fc-b431-2d892d5991d0.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En islatte med med utsikt över Marmarasjön</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSzWq4L6GPzfPT1Whyphenhyphen45hQzwIQjf6I48By5VWCgyAMNiGHrxU4qKx36xNv_DNot85BgfhO0KCBBVblNeY-HmRWrOL945H6Ws2Hv4BzdCWW1j99ejrIiNYJNlJfVe839tHFiGWmQIriEl4/s1600/e7ae4c3a-ce87-4a41-8638-c69fd4e8f87c.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSzWq4L6GPzfPT1Whyphenhyphen45hQzwIQjf6I48By5VWCgyAMNiGHrxU4qKx36xNv_DNot85BgfhO0KCBBVblNeY-HmRWrOL945H6Ws2Hv4BzdCWW1j99ejrIiNYJNlJfVe839tHFiGWmQIriEl4/s320/e7ae4c3a-ce87-4a41-8638-c69fd4e8f87c.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag har en synlig kontakt uppåt...(eller så är håret lite okammat)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLKawhMB4CI8cRgxbPT0ZmQOknL3fHl2O4nm1rKmVtUoFEynHd5co-TAE-9WdZEHe-OMbE5Ka-WJnrC7qICHikS0LhQTLjfB4hf8qlKQIIew_zmBl0Nz0FkwZMu5Pteso023AVl9lbwOU/s1600/e776e612-d9d7-4ca1-87d4-13d801b3bb8d.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLKawhMB4CI8cRgxbPT0ZmQOknL3fHl2O4nm1rKmVtUoFEynHd5co-TAE-9WdZEHe-OMbE5Ka-WJnrC7qICHikS0LhQTLjfB4hf8qlKQIIew_zmBl0Nz0FkwZMu5Pteso023AVl9lbwOU/s320/e776e612-d9d7-4ca1-87d4-13d801b3bb8d.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">oh dessa delikatesser!</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMTws5uLNUY7FICwaIJ0oh0CMgJtf3Wdmf5LXChFSchBfsZMhjABhgZAi2DPrcNv0WgmmlCejlJvuucVYXTX0t4Nuy_0UDWenV_RRK8CA6nK8sJHNdea66N-QcBJIiW8q0M_2TGMZO_v8/s1600/IMG_1371.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMTws5uLNUY7FICwaIJ0oh0CMgJtf3Wdmf5LXChFSchBfsZMhjABhgZAi2DPrcNv0WgmmlCejlJvuucVYXTX0t4Nuy_0UDWenV_RRK8CA6nK8sJHNdea66N-QcBJIiW8q0M_2TGMZO_v8/s320/IMG_1371.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av många gamla moskéer</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVci93jm3jHALQXmEPVeYMI5inWJcmz8pna07F9Wr45d6ehzt8wCylyXo8GPS2goU8FrgS4sFuWNzm421bp05CPPIg7UDDvkJGj5UjJNrSHOJJCGBuWbRA_dyvR6xkQjT5upKHHvQVLxk/s1600/IMG_1377.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVci93jm3jHALQXmEPVeYMI5inWJcmz8pna07F9Wr45d6ehzt8wCylyXo8GPS2goU8FrgS4sFuWNzm421bp05CPPIg7UDDvkJGj5UjJNrSHOJJCGBuWbRA_dyvR6xkQjT5upKHHvQVLxk/s320/IMG_1377.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fickparkering tagen till en ny nivå!<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkvV-AcoDC7ZGPmW73oSWL-Z4O7yuuNVEy3aWU71eu91bkM3mW0HQqhmB8tOZTWG8_5K_KVmXjVCTG6vkOGhGgKgYq-w01ahrwz8I9ZP3le7X1AjMX1JVv7p2X38kQKW0c8dBinXd8bpk/s1600/IMG_1392.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkvV-AcoDC7ZGPmW73oSWL-Z4O7yuuNVEy3aWU71eu91bkM3mW0HQqhmB8tOZTWG8_5K_KVmXjVCTG6vkOGhGgKgYq-w01ahrwz8I9ZP3le7X1AjMX1JVv7p2X38kQKW0c8dBinXd8bpk/s320/IMG_1392.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Utsikt från Galatabron</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCbceVBMJdnF0Th5jScGO80nXLkXEKxRTxbAQeFyeZC07lYTR97cH-jiswi0ygLyxG7MiUSZCKwjBbSa8t3U4JSDaeDqVEZG2688X8NOkSZqXmpvsd-E75fNEpwA2jOfI45FkS7VSj394/s1600/IMG_1433.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCbceVBMJdnF0Th5jScGO80nXLkXEKxRTxbAQeFyeZC07lYTR97cH-jiswi0ygLyxG7MiUSZCKwjBbSa8t3U4JSDaeDqVEZG2688X8NOkSZqXmpvsd-E75fNEpwA2jOfI45FkS7VSj394/s320/IMG_1433.jpg" width="240" /></a></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO1KhcEiF22MhuF_JfmY3xtPAajtUQf-9oxsYC4T-mL38i1rXHqzZaS-5WUROMMKtz4ROfDkLWmcFZ4pFAJoyzjhieETwaut2FCLLWol1b3VzlgUfVFA49msk67_gILKp3mB3e7OwfRKk/s1600/IMG_1460.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO1KhcEiF22MhuF_JfmY3xtPAajtUQf-9oxsYC4T-mL38i1rXHqzZaS-5WUROMMKtz4ROfDkLWmcFZ4pFAJoyzjhieETwaut2FCLLWol1b3VzlgUfVFA49msk67_gILKp3mB3e7OwfRKk/s320/IMG_1460.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<i>Topkapipalatset ligger mitt i staden på Seraljudden mellan Gyllene hornet och Marmarasjön. Palatset var de osmanska sultanernas residens och deras rikes administrativa centrum från 1465 till 1853. Palatset är ett omfattande komplex av byggnader med flera sammanlänkade gårdsplaner. Palatset fungerade som en stad i staden med upp till 4 000 personer och innehöll moské, bageri, sjukhus, myntverk, trädgårdar och ett stort harem. Dess sammanlagda areal var runt 700 000 m².</i><br />
<i><br /></i>
<i>Topkapipalatset förvandlades 1924 till ett museum på order av president Kemal Atatürk. Inne i relikrummet i palatset förvaras ett flertal reliker som sägs komma från profeten Muhammed. Bland dessa kan nämnas en kappa, ett svärd, delar av profetens skägg, en tand och ett avtryck från hans fot. Värt att besöka är även Topkapipalatsets harem som sedan början av 2000-talet genomgår en upprustning.</i><br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipEL1I6YmYMGKiEDLrViEfgZorg5C9L4xR_V_a5qE9Poq_Wv3tenXChYxyrKK4wyJt3Z7PcMRsEg_QxyTy0-o1hOWspr7tk6Rv0-Y6kkrLpR2gYhV4dc7RdaYcmzcLRcUOqt521bH2d7g/s1600/IMG_1433.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipEL1I6YmYMGKiEDLrViEfgZorg5C9L4xR_V_a5qE9Poq_Wv3tenXChYxyrKK4wyJt3Z7PcMRsEg_QxyTy0-o1hOWspr7tk6Rv0-Y6kkrLpR2gYhV4dc7RdaYcmzcLRcUOqt521bH2d7g/s320/IMG_1433.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Topkapi</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNDdCUNeYUPIYCupWBJSzKEBC5UqWn8evgaKMMSOeDp7iIwfnlZP8BMnlxE5U2SIOrp-XiNQGtetD70kREarak0-anxwcixxrMIqnZ5snP3eJXcQq5z0rjqYDMCKBzkxKjMchz6FKPAN8/s1600/IMG_1462.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNDdCUNeYUPIYCupWBJSzKEBC5UqWn8evgaKMMSOeDp7iIwfnlZP8BMnlxE5U2SIOrp-XiNQGtetD70kREarak0-anxwcixxrMIqnZ5snP3eJXcQq5z0rjqYDMCKBzkxKjMchz6FKPAN8/s320/IMG_1462.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fantastiska mosaik i Topkapi</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Hagia Sofia var en annan fantastik sevärdhet. Den har varit med om mycket: från tempel till kyrka till moské till museum. Det var mycket märkligt att se ikonbilder bredvid stora tavlor med arabisk kalligrafi.<br />
<br />
Och så Grand Bazar med allt myller, stora kvarter med butiker med Chanel och Dior och Yves Saint Laurent mm mm made in Turkey, men också vackra lampor, glittrande smycken, glas, skinnjackor och mängder med äppelté!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div>
Ja, det var ett äventyr! Badade hamam också, och blev skrubbad, tvagad och knådad efter konstens alla regel.<br />
<br /></div>
<div>
Väl hemkommen kokade min kropp ihop en feber med inslag av hosta och att näsan kallas för kranen förstår jag fullt ut vid det här laget. </div>
<div>
Nåja, det går över. Och så fick jag ju det här skrivet mellan hostanfallen. </div>
<div>
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS10DOJvdtxHOq4lJTLLhqadx-2Cd7-_s_Byl95wT7hisIlW1wm84q-Xbe4LiFtTZdWMTv5G9_wefJCyWMaLT9_hHDgRuY4UyGAISthcrJxzKtM0sI4VJNX3ejWyJ1rTSYenKaCcRQMGs/s1600/112dfaf0-5e8c-4734-913f-8326e80a3ddf.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgS10DOJvdtxHOq4lJTLLhqadx-2Cd7-_s_Byl95wT7hisIlW1wm84q-Xbe4LiFtTZdWMTv5G9_wefJCyWMaLT9_hHDgRuY4UyGAISthcrJxzKtM0sI4VJNX3ejWyJ1rTSYenKaCcRQMGs/s320/112dfaf0-5e8c-4734-913f-8326e80a3ddf.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mor och dotter -kvalitetstid, det var det bästa med hela resan!</td></tr>
</tbody></table>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: right;">
</div>
</div>
Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-75259713242507706622018-08-31T06:28:00.001-07:002018-10-03T23:36:39.121-07:00Förändringsobenägen?Det här inlägget ska egentligen ligga innan "Så har det gått". Det är tidsmässigt rätt ordning.<br />
<br />
<br />
Såja, dags för livstecken här i bloggen...<br />
<br />
Vad har hänt sen sist?<br />
Rätt mycket! Åtminstone väderleksmässigt. Var inte det två meter snö framför min dörr sist jag skrev? Nu är sånt ett minne blott, knappt det ens, vintern och den extremt korta våren känns som väldigt länge sen. Nu: Allt blommar! På en gång! Man blir nästan yr av alla ljuva dofter som den sköna sommaren sprayat över sig. Jag satt en stund under vår blommande jasmin (som har en väldigt svag doft) och såg upp till himlen mellan de tunga grenarna, och oj vad många små flygare det var; de surrade och jobbade flitigt som ... just det! Bin. Och humlor. Det absolut goaste sommarljudet! Eller är det vågskvalp? Måsar som skriar - om man är vid en havsstrand. Är man på Skansen eller vid någon korvkiosk är det lite läskigt...<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6MG0HZMm0CvRGUbNZKsv_7wOvmNbK8RnFy7z83hVAYAfFS7MaFNXcH5K1ga0fn_7boKb5UuZhMPfxzvYmRG2Iw9KJvp7RkwyAwRKmWRdyquq8MiHsrBesR0cHWw7JBKAeaAAsO6dU7qk/s1600/IMG_0690.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6MG0HZMm0CvRGUbNZKsv_7wOvmNbK8RnFy7z83hVAYAfFS7MaFNXcH5K1ga0fn_7boKb5UuZhMPfxzvYmRG2Iw9KJvp7RkwyAwRKmWRdyquq8MiHsrBesR0cHWw7JBKAeaAAsO6dU7qk/s320/IMG_0690.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Rätt skön sittplats</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Den här våren/början av sommaren har inneburit ovanligt många avslut och avtackningar. Bosses, till exempel, som firades med pompa och ståt och i flera olika sammanhang. Just det! Tack för alla presenterna! Får jag också säga. Det mesta kommer mig också till gagn och glädje. Tusen tack!<br />
<br />
Sedan har flera av mina kollegor packat ihop och tackat för sig, avtackats och försvunnit från vardagen. Vardagen, som plötsligt blev flera grader gråare. Jag skulle inte vilja kalla mig förändringsobenägen, men ibland är det jobbigt. och det är bara att ta några djupa andetag och blinka bort tårarna. Och så går ju livet vidare. Finns nya möjligheter, nya uppdrag, eller uppdrag som förändrats som kräver att man tänker om.<br />
Och vara tacksam över det som varit.<br />
Tack alla ni som funnits i mitt liv fram till nu, tack för allt vad ni har betytt!<br />
<br />
Och ni är ju aldrig längre bort än den närmaste internetuppkopplingen, och den har man ju överallt. Faktiskt chattar jag med en av dessa flyttfåglar just nu!<br />
<br />
Jaha, och planer framåt, finns det? Nja, njo, bara lite vaga konturer av en semester som närmar sig, om två veckor, och nu ser ju Bosse en låååång semester framför sig, men för min del är det tre veckor, till att börja med, och jag lyssnar överhuvudtaget inte om någon pratar om nån källarröjning.<br />
<br />
Nej!<br />
<br />
Kommer att finnas fotboll dygnet runt framöver, det räcker med det.<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-18051344013090043482018-08-31T06:07:00.000-07:002018-08-31T10:28:11.231-07:00Så har det gåttVaknade extra tidigt i dag, det gör jag på mina lediga dagar...Inte en tanke på att försöka somna om, nä, lediga dagar är till för att alla tankar och idéer och annat som inte har med jobbet att göra ska få sitt utrymme!<br />
Regnet öste ner! Som vi har bett om regn den här sommaren, och nu kom den med all kraft! En grå östfront drog fram längs gatan trummande på högsta volym och träden skakade förskräckta sina grenar och piskade i luften. Sista augustidagen. Hösten är i antågande. Sommaren vilar nånstans och pustar ut; den gav allt solsken den bara kunde, och länge dessutom.<br />
<br />
Nå, man behövde inte klippa gräset nån gång, och inga mygg blev det heller, de torkade väl bort.<br />
<br />
Jaaa, vi har inte setts eller hörts på länge!<br />
Jag har haft fullt upp med allting så det har inte funnits en droppe energi till skrivande.<br />
<br />
Jasså, du vill ändå höra lite om sommaren?<br />
<br />
Nå så här har det varit: Min käre Bosse avgick med pension i början av sommaren. Han gick raka vägen in i en period av tillbakablickande reflektion vilket i praktiken innebar att han släpade hem alla sina kartonger med predikningar, griftetal och sånt. Som han sedan sorterade noggrant i pärmar, alternativt kastade/eldade upp/strimlade. Det tog tid. Och smittade av sig. Så att vi har faktiskt organiserat väldigt mycket under sommaren. Och det var ju ganska lämpligt att vistas under fläktande ac när det var som varmast och sortera papper och flytta omkring med möbler och saker.<br />
<br />
Vi gjorde två stockholmsresor och en resa till västkusten: Fjällbacka och Valön. Stockholmsresorna innebär besök hos närmaste släkten.<br />
Jag lever med ett hål i hjärtat som liksom fylls igen när jag umgås med barn och barnbarn. Det bör ske med jämna mellanrum. Ofta.<br />
<br />
Vi var på konsert också, på Friends arena: Roger Waters. Mäktigt! Förutom musiken och ljusshowen som fick en att gnugga ögonen, snacka om synintryck!, var det hans envisa budskap som stannade kvar. "Stay human!" Us + them. Inte vi och dom. Vi + dom= vi alla tillsammans! En enda mänsklighet. En konsert med stark betoning på medmänsklighet och solidaritet!<i> Ett korståg för empati, global medmänsklighet och vikten av att göra motstånd, </i>som recensenterna skrev. Innan konserten började och alla massorna kommit på plats, var det en bild på skärmen, alltså inte en stillbild, utan en filmad bild, fast personen satt stilla på en strand och blickade ut över havet. Var det en kvinna i slöja eller en ungdom med huvan dragen över huvudet, det kunde man inte riktigt urskilja från början. Hon satt stilla. Vågorna rullade in. Inget mer. Väldigt effektfullt. Stillhet. Väntan. Eller? Vad var det hon såg, vad var det hon väntade på? Satt hon och mediterade eller satt hon och sörjde det som fanns på andra sidan havet? Eller var hon en överlevande från en flyktingbåt som kapsejsat? En bild säger mer än väldigt många ord, en bild kan väcka väldigt många tankar.<br />
<br />
Vi bodde ett (visserligen rejält men ändå) stenkast ifrån Friends arena, och det är ju Bosses gamla kvarter. Vi gick förbi huset där han växte upp. På söndag deltog vi i gudstjänsten i Solna kyrka, och jag tog bild på honom vid dopfunten som han är döpt i (liksom Hagasessorna, berättade den mycket vänlige kyrkvärden!) Throwback för honom att vistas där i Solna, och liten inblick för mig i hans liv innan vår gemensamma historia. Just det! Det blev ett besök och varsin korv hos Korv-Ingvars! Ett absolut måste, enligt Bosse, när man är i dom trakterna!<br />
<br />
Jaha, här kan jag faktiskt inte sitta hela dagen! Vi har visserligen hunnit med en hel del redan; Bosse har förberett för målning i gästrummet i källaren, och jag har pysslat med allt möjligt som tvätt och sånt.<br />
Som avslut ska jag försöka klistra in någonting från konserten...få se nu...Ja, här kommer Speak to me & Breathe!<br />
<br />
<a href="https://youtu.be/xI9PN2jsu4E" target="_blank">https://youtu.be/xI9PN2jsu4E</a><br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-29665018818856786822018-04-08T00:08:00.001-07:002018-04-08T06:18:37.517-07:00Gemensamt språkIgår, Adolf Fredriks kyrka. Bosse och jag deltog i den gripande ceremonin via tv-skärmen. En vacker och värdig gudstjänst, ett deltagande i sorgen hos de drabbade, respekt till alla som hjälpte på olika sätt, när terrorattentatet vid Drottninggatan i Stockholm slog ner som en bomb i den svenska tryggheten för ett år sedan. Och en stark manifestation av att Sverige, som levt fredligt i flera hundra år, inte låter sig skrämmas till hat och hämnd! Nej, Sverige slår vakt om friheten, kärleken och toleransen. Aldrig har jag älskat det här landet mer än igår, aldrig har jag känt mig stoltare över att bo här! Kungen och drottningen var där, statsministern var där, representanter för olika politiska partier var där. Representanter för poliskåren, sjuksköterskor, räddningspersonal bar symboliskt ut ljuset ut till stadsdelen, staden, till hela Sverige, och även om man inte sa det: till hela världen!<br />
<br />
Förra året var påsken senare än i år: terrorhändelsen skedde innan påsk, innan Kristi lidandes historia hade genomlevts igen i kyrkans gudstjänster. I år var påsken tidigare, påsken är över och Kristus har sannerligen uppstått!<br />
<br />
I stunder av sorg och bestörtning, både i det egna livet och i världshändelser, visar sig trons styrka. Det finns tusenåriga ord att söka tröst i, det finns en skatt av mänsklig erfarenhet, symboler, berättelser och ritualer som vi bär med oss i vårt gemensamma medvetande. Jag är stolt och ödmjuk över att få vara en bärare av kyrkans berättelser, av kyrkans tro.<br />
<br />
Vi blev tagna av det stora, av allvaret och skönheten i gudstjänsten, de kloka orden av ärkebiskopen Antje Jackelen och Stockholms biskop Eva Brunne, de klara barnrösterna i körsången och det symboliska ljuständandet.<br />
<br />
Efter den vackra gudstjänsten var det bara att landa här och nu och hugga i och göra det som göras måste: städ och tvätt och strykning och tankarna flög hit och dit som vanligt. Jag lyssnar på radio en hel del, och spotify har jag, och det måste ha varit via spotify som jag plötsligt hamnade i en spellista och Genesarets sjö strömmade via hörlurarna in i öronen. Från att ha lyssnat lite slött blev jag plötsligt klarvaken som slagen av en blixt. Texten tog tag i mig! Det är ju en underbar låt!! En poetisk pärla! Jag minns den vagt från förr, men tänkte nog aldrig så mycket på texten då den spelades som mest. Kjell Höglund! Nej, namnet ringde ingen klocka. Han är lite svår att höra i originalversionen, men en tjej har nyligen gjort en tolkning av låten, Ellen Sundberg, och hennes röst ger texten en ny dimension. Efter att ha googlat lite hittar jag kuriosa info. Det fanns någonting som kallades Kjellsorterat på Storsjöyran 2016, Winnerbäck har sjungit honom och i Stockholm finns något som heter Kväll Höglund där man uteslutande spelar hans musik och äter körsbär i punch (eller dricker eller kanske tar man smultron och mjölk...) googla så får du se, finns en facebookgrupp. Och han lever och är road av uppmärksamheten. Han trodde att det var folk i hans ålder (72) på Kväll Höglund och blev stort förvånad att det mestadels var unga människor som samlades/samlas där; det är en något udda klubb. Hans texter tilltalar alla åldrar! De bär ett gemensamt språk, ett symbolspråk som talar till fantasin och hjärtat.<br />
<br />
Efter städ och fix satt vi på altanen invirade i filtar och ägnade oss åt ornitologiska observationer. Fåglarna flög och satt på grenar två och två, ibland kom en tredje och muckade lite, det uppstod ordväxling, eller kraxväxling och undrar om fåglarna förstår varandra, funderade jag, om alltså olika sorters fåglar förstår varandra? Det kanske finns olika dialekter där också, kråakiska och skatska, till exempel, trodde Bosse. Men gester och sånt fattar dom säkert, när nån flaxar med vingarna på ett visst sätt, och varningsläten och sånt. Jag menar, de kan ju tyda stjärnor och flyga rätt, över nattsvarta himlar, nog har dom kommunikationsförmågor utöver det uppenbara.<br />
<br />
Och då svepte de nattsvarta skyarna oss också i sin omfamning, och gäspningar är ett språk som hela mänskligheten förstår, det var dags att avrunda dagen.<br />
<br />
Men här, varsågod: Genesarets sjö med Eva Dahlgren, när hon gästade På spåret för fem år sedan!<br />
<br />
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=1qkO0TSHLzc" target="_blank">https://www.youtube.com/watch?v=1qkO0TSHLzc</a>Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-70024586093752635362018-04-02T12:48:00.001-07:002018-04-02T21:53:37.617-07:00MindlessnessPåsken har rundats av, Annandagen flödar av sol och smältvatten. Livet har återvänt!<br />
<div>
<br />
<div>
Vi har firat med virvelvindarna från södern, inte så många tysta stunder och det var väldigt roligt - huset blev så fullt av rörelse och röster och ljud och det är gott att vara många. Visst, det är väldigt mycket närvaro i nuet, för de små är här och nu hela tiden. Fullt upp med konkreta saker att fixa. </div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag har inte känt mig trött men förstår att jag varit det; har hela tiden, en lång tid, varit på väg någonstans. Därför var dessa dagar så välgörande. Det gick inte att tänka längre än till nästa måltid. Den lagrade tröttheten hann ikapp mig också, jag sov som en medvetslös så fort tillfälle gavs.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu befinner jag mig i ett tyst och tomt hus och ägnar mig åt medveten frånvaro. Dvs funderar på det som varit och skall komma. Inga planer, bara reflektioner och små tankeglimtar, kanske en och annan önskning.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Har lyssnat på Söndagsintervjun med Ulf Dageby, två gånger. Finns på P1s sida på nätet. En fantastisk intervju! Jag hade noll koll på Ulf Dageby och knappt nån koll på Nationalteatern heller, skam att erkänna... men så var det. Nu vet jag mer, mer om mannen som skrivit Avsked med långa skuggor - som jag inte heller hade hört förut men nu har lyssnat på repeat.<br />
<br /></div>
<div>
Vill du höra en inlevelsefull och lyhörd intervju med en spännande tänkare så har du precis fått ett bra tips! Så här står det: <i>Ulf Dageby - mellan politiken och poesin. </i> <i>Nu fyller Nationalteaterns klassiska album Barn av vår tid 40 år. Proggikonen, låtskrivaren och sångaren Ulf Dageby berättar om musiken, förlusten av sin pappa och om dagen då Nationalteatern dog. </i><br />
Ja, Ulf Dageby har en historia att berätta. Dels har han varit med om och medverkat i ett starkt kapitel svensk rockhistoria, men ca 25 minuter in i intervjun kommer beskrivning av en händelse som förändrade hans liv över en natt, och det berättar Avsked med långa skuggor om. Hur livet förändras för ett barn, över en natt.<br />
<br />
Men allra mest berörd blir jag av Martin Wicklins sätt att intervjua. Så fint, så lyhört!<br />
<br />
Och så slutet, Ulf Dageby sjunger sin Dylan-översättning Bara om min älskade väntar... oh, då blir man tårögd!<br />
<br />
Nu tänker jag fortsätta mitt mindless-tillstånd och försvinna in i drömmarnas värld.<br />
<br />
Önskar God Natt!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-77474257122135981002018-03-10T09:13:00.001-08:002018-03-10T09:41:40.558-08:00Snön (an)faller! Jag har varit själv ett par dagar, när Bosse nu är uppe i fjällen med sitt lejongäng på den årliga skidresan. Jag har pendlat fram och tillbaka till jobbet, som vanligt. Om kvällarna är det lite tomt i huset. Katterna sköter sitt och jag mitt, vi möts vid deras matskål och sedan sitter vi i soffan.<br />
Härom natten hördes det mystiskt mullrande ljud och någonting tungt som föll. Efter de första förvirrade spekulationerna om a. jordbävning b. att det flammat upp en eld i källaren, fattade jag att det var den allt tyngre snömassan på taket som gled ner som en tung våg. Så var det. På morgonen låg det en driva på trappan som jag lyckades ta mig över, men som var för hårt packad för att jag skulle kunnat skotta bort den, så jag lät den vara. Det går att ta sig över den och in och ut i huset. Den smälter väl bort så småningom.<br />
<br />
Igår kom E förbi, vi hämtade pizza och åt och uppdaterade oss i senaste händelserna. Han såg en film i bion, jag var trött och hade huvudvärk så gick och lade mig tidigt.<br />
I dag löste vi Melodikrysset, E och jag, sedan tog han tåget hem till Kalmar. Jag tog en promenad runt Kyrkön. Sedan har jag städat och donat som vanligt på lördagarna. Eldat i spisen. Läst klart en bok av Sara Kadefors. Nu sitter jag och funderar och skriver. Det är varmt och mysigt i huset. Katterna är nöjda, de spinner bredvid mig och jag skickar små mess till mina barn på olika håll i världen. Eller två av dom är på samma håll, tillsammans till och med. V åkte till Dubai med systern - faktiskt i samma flyg som hon tjänstgjorde i ! - för att fira sin födelsedag där! Hoppas dom får det fint!<br />
<br />
Jag sitter och kurar skymning. Det håller på att skifta från ljust gråblått till mörkare. Ännu ett snöras dundrade i marken precis! Jag kanske är insnöad nu? Det gör faktiskt inget, jag ska ingenstans. Och i morgon kommer Bosse hem. Han kanske får skotta sig fram till dörren, och hittar mig som en annan törnrosa här! Det blir fint, det.<br />
<br />
Önskar dig en god kväll, från törnrosesoffan!Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-75311152654657183962018-03-03T07:56:00.000-08:002018-03-03T08:00:47.611-08:00LördagsmusikVinterlandskapet ligger vitt och stilla utanför fönstret. Det är ljust! Talgoxen sjunger lite trevande, men man kan ana en jubel i tonen! Ja, våren kommer! Små fröerna vilar under det fluffiga vita täcket och jag tänker mig att små kryp och näbbmöss och andra knytt gör små rundor under det trygga och skyddande snölagret.<br />
Det är så vackert!<br />
<br />
Jag var ledig igår och ägnade dagen åt mindre glamorösa sysslor som: veckostädning, tvätt och diverse mötesprotokollsgenomgång. På kvällen badade vi bastu, och vad skönt det är att krypa ner i renbäddad säng efter bastun! Riktig vardagslyx! I dag har vi ägnat oss åt lördagsaktiviteter som: Melodikrysset och DN:s lördagskryss. Som två panschos..! Hehe, det närmar sig för Bosse, tror han och många med honom, men jag tror inte det. Präster går inte i pension som andra. Ja, vi får väl se vad som händer och sker.<br />
Annat som ska hända och ske är att vi ska kånka in en pall med pellets. Stapeln med säckarna har nu stått ute i en vecka, och snöhatten är hög! Men först ska vi till Emmaboda kyrka och vara med om en gudstjänst med Elvis som tema. Kören har övat elvislåtar och det blir säkert fint. Bosse håller i det hela. Jag är väl ingen Elvis-fan direkt, har aldrig varit, men visst har han gjort många fina låtar. Suspicious minds, till exempel. Den tror jag inte kören sjunger i dag, den är nog inte riktigt rätt i sammanhanget. Men texten handlar om svartsjuka, när den ena parten inte litar på den andra. Och den andra älskar den som är svartsjuk så mycket att han/hon inte kan lämna den. Det är väl inte helt ovanlig tema i kärlekssånger, men Elvis gör den väldigt bra, med sin känsliga röst och inlevelse.<br />
Hans karriär hade legat lågt på 60-talet, så den här hiten som han gjorde 1969 blev en listetta i USA - och var som en come back för honom. Och så förknippar man psalmer som O store Gud, och Amazing grace, Oändlig nåd, med honom, och dom kommer vi att sjunga i kväll, det vet jag.<br />
<br />
Just i skrivande stund messade min son från Stockholm, att lilla P, 1,5 år har komponerat en sång till honom! Melodi: olika tonarter, med effektfull tonartshöjning, lyrics: pappaaapppaapaaa! Bästa! Slår alla listettorna i världen!<br />
<br />
Nä, nu ska jag iväg, först lite burkis till de svarta pantrarna som svassar runt mig jamande i kör.<br />
<br />
Vi ses, och hörs!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-37339016768813083812018-02-24T09:41:00.002-08:002018-03-10T21:08:53.399-08:00Life on Mars? Japp!<br />
Jag åker tåg ofta; har pendlat än hit än dit de senaste tjugo åren. Tågresor är väldigt givande: man hinner läsa, man hinner se filmer, man hinner prata med människor.<br />
<br />
Igår satt jag återigen på tåget, denna gången på väg hem från Upsala.<br />
Restaurangvagn. Vid samma bord satt en kille med sin dator i knät. Vi började småprata lite. Det visade sig att han var rymdingenjör, utbildad i Kiruna. Men var just nu engagerad i ett projekt med odlingar i bergsrum i Stockholm. Underjordiska växthus! Det har jag aldrig hört talas om. Champinjoner kunde man tänka att de odlade, men det var det inte alls, det var växter av alla de slag! "Blommande växter är lite svårare", förklarade han, "de behöver ha mörkt ibland för att kunna blomma, men gröna bladväxter går jättebra att odla med ständigt ljus som vi har. Det är inte så dyrt heller, med ledtekniken som finns nu." Företaget heter Urban Oasis, och det finns en hel del att läsa om det på nätet. Det har tydligen varit en hel del om det i tv och tidningar, men jag har nog befunnit mig i min egna, filosofiska bubbla så omvärldsbevakningen har varit eftersatt, märker jag.<br />
<br />
Att det också har skjutits upp en raket i rymden, det visste jag om, för nyheten om en Tesla-bil spelande Bowie i en rymdfarkost, det hade jag hört talas om. "Det som också är nytt, är att startmotorerna kan användas igen, de återvänder till jorden istället att bara falla ner i havet nånstans" förklarade mitt tillfälliga resesällskap entusiastiskt. Han öppnade sin dator och visade mig uppskjutningen av Falcon Heavy. Det var väldigt fascinerande! Falcon Heavy är en bärraket som kan frakta mer än 54 ton. <i>Ombord på Falcon Heavy finns en av Musks egna vinröda (</i>midnattskörsbärsröd, för att vara exakt<i>) Tesla Roadster-bilar. I förarsätet sitter provdockan "Starman" och bilstereon spelar David Bowies album Space Oddity. </i>Destinationen är omloppsbana runt Mars. Där ska den cirkulera i miljoner år... Är inte det fascinerande? Och vilken hyllning till David Bowie!<br />
<br />
Lite fakta om Elon Musk, den märklige och geniale uppfinnaren bakom Falcon Heavy och SpaceX -programmet, mannen som har Mars i sikte: <i>Elon Reeve Musk, född 28 juni 1971 i Pretoria, Sydafrika, är en sydafrikansk-amerikansk ingenjör, uppfinnare och entreprenör. Han är VD och CTO på SpaceX, VD och produktarkitekt på Tesla Motors, VD på Neuralink och ordförande i Solarcity samt vice ordförande för OpenAI. Han är grundare av SpaceX samt Neuralink och en av grundarna till OpenAI, Zip2, Paypal och Tesla Motors. Han ligger bakom konceptet till transportsystemet Hyperloop och har även föreslagit ett VTOL-överljudsflygplan med elfläktframdrivning. (kursivt: Wikipedia)</i><br />
<i><br /></i>
Och så vill han kolonialisera Mars!<br />
Kanske kommer min reskamrat, rymdingenjören aka underjordiske odlaren förse nybyggarna med färska grödor! Tekniken kan säkert anpassas till martianska förhållanden. Och den midnattskörsbärsröda Teslan kanske kan landas från Falcon Heavy och så kan man åka runt och spela Bowie! På Mars!<br />
<br />
Annars har vi städat och tvättat och ätit strömming i dag.<br />
<br />
Önskar dig fortsatt fin helg!<br />
<br />
Här finns en länk till Urban Oasis´ insta: <a href="https://www.instagram.com/urbanoasisab/" target="_blank">https://www.instagram.com/urbanoasisab/</a><br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-22935874666122986792018-02-14T00:58:00.001-08:002018-02-14T01:09:33.857-08:00Viimeinen(kö) kerta(?)No niin, nyt olen laskeutunut - tai paremminkin kiivennyt - paikalle, joka jo tuntuu kodilta; rappuset Kartanoon osaisin varmaan nousta silmät suljettuina.<br />
Olen kotimaassa. Toisessa niistä. Se toinen kotimaa on Ruotsi, jossa olen tänä vuonna asunut kaksi kolmasosaa elämästäni.<br />
<br />
Laivamatka sujui tavalliseen tapaan hytissä, no, käväisin vähän ostoksilla sentään.<br />
Bussimatka satamasta Keskustorille, ja aamukahvit R-kioskilta. Otin mukin mukaani ulos ja katselin kaupungin menoa. Ihmisiä menossa suuntaan ja toiseen, nuori mies juoksi kaulaliina suorana pysäkillä puhkuvaan bussiin. Kiire kiire! Täti-ihminen kulki rollaattoria työntäen hissukseen ohitseni, "Hyvää ystävänpäivää!" sanoi hän iloisesti hymyillen, ja todentotta, ystävänpäivähän nyt on!<br />
Jatkoin hyvän kierrättämistä, toivotin huolestuneen näköiselle, korot kopisten kulkevalle naiselle hyvää ystävänpäivää Hän pysähtyi kesken askeleen, ja sanoi "Kuin myös" hymyn levitessä kasvoilleen.<br />
<br />
Bussi 15 Brinkhallin kautta Kakskertaan.<br />
<br />
Nimen Kakskerta arvellaan saaneen alkunsa siitä, että Turusta tultaessa on ylitettävä salmi kaksi kertaa. Nykyään siltojen ja lossien aikakaudella ei se tuota suurempaa haittaa, mutta ennen saattoi matkalainen hyvinkin huokaista toisen kerran salmen ylitettyään "kaksi kertaa" - ja siitä nimi!<br />
<br />
Harjattulan kartano Kakskerrassa.<br />
Tällä kertaa viimeistä kertaa...<br />
<br />
Logoterapian syventävien opintojen viimeinen jakso.<br />
<br />
Lopputyö on tehty, ja sen verran olen saanut siihen kommentteja etukäteen, että luulisin sen kelpaavan.<br />
<br />
Olen paikassa, jossa läppärini löytää yhteydet omatoimisesti ja liittää minut suomalaiseen nettiin kyselemättä. Olen maassa, jossa ihmiset osaavat ääntää ja kirjoittaa nimeni, ja relatoida siihen. Olen kielialueella, jossa pystyn ilmaisemaan itseäni sanoja ja lauseenmuodostuksia sen kummemmin miettimättä.<br />
<br />
Maa on yhä valkoinen, mutta lumi on sulamassa, räystäät tiputtelevat suuria pisaroita.<br />
<br />
Eilen otin kuvia ikkunapenkki-viljelyksistä Diakoniakeskuksella. Kasvuvoima oli saanut siemenen kuoren rikkoutumaan ja hennonvihreät versot ojentautuivat valoa kohden.<br />
<br />
Kevään merkki - tai ainakin muistutus siitä, että se on tulossa. Kevät!<br />
<br />
Ruotsalaisilla on tapana sanoa "man ska aldrig säga aldrig" elikkä ei pidä koskaan sanoa "ei koskaan enää", eihän sitä voi niin varmasti tietää mitä milloinkin on tulossa.<br />
<br />
Ja näkyyhän se jo luonnossakin, että kaikki kiertää kiertokulkua, kevät seuraa talvea ja kesä kevättä ja sitten tulee syksy ja ympäri ympäri.<br />
Tietysti tulen käymää Suomessa monta kertaa, jatkossakin, ja varmaankin myös vielä Kakskerran saarella! Mutta opinnot taisivat loppua tähän, saa vain yrittää soveltaa niitä jatkossa...<br />
<br />
Ei muuta kuin Hyvää Ystävänpäivää sinulle!<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzXx7mTSWjAhBnPf07M0cxjT-CMPgFyrrYjmOG2zG9c_9eAbi9Gputv_uDLO57bhjNkiD_FRJkKcXs5sQjF5xwxjG2HZQG_466BGaJYI9GVM0uSJNzs3NZBA-vTUvJ18ySgDD4Izsw8Js/s1600/IMG_1529.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzXx7mTSWjAhBnPf07M0cxjT-CMPgFyrrYjmOG2zG9c_9eAbi9Gputv_uDLO57bhjNkiD_FRJkKcXs5sQjF5xwxjG2HZQG_466BGaJYI9GVM0uSJNzs3NZBA-vTUvJ18ySgDD4Izsw8Js/s320/IMG_1529.jpg" width="240" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlKsm8wElnG2Dh-wurHg3jovzkLAbhs_ELCG5UE6Pt1UNTh4w2U28v8iEIqeue0ly9sNh-Am2ALJPLNNd86WWRwQRyOMIXGmHdTbcclBQdd-khQQ5ZFNP4mc-PTVXctwzY3YavRCh8c48/s1600/IMG_1527.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlKsm8wElnG2Dh-wurHg3jovzkLAbhs_ELCG5UE6Pt1UNTh4w2U28v8iEIqeue0ly9sNh-Am2ALJPLNNd86WWRwQRyOMIXGmHdTbcclBQdd-khQQ5ZFNP4mc-PTVXctwzY3YavRCh8c48/s320/IMG_1527.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-69488403848129094512018-02-03T10:25:00.001-08:002018-03-10T21:12:07.717-08:00Ljusstöpning mmI dag har vi ägnat oss åt vintriga aktiviteter som a) ljusstöpning och b) skidåkning. Det ena, a, gick bättre än det andra, b. Ljusstöpning var roligt och väl förberett av ett proffs. Vi var ett gäng som snabbt blev sammansvetsat (eller -stöpt!) och som ett välsmort maskineri gick vi runt, doppade veken i stearin och la pinnen med vekarna på plats på ställningen och så runt runt tills ljusen var lagom tjocka och fina. Det var från de tunna veken via tårtljus och Gunillaljus till smäckra antikljus (=stöpningens olika stadier). Handstöpta ljus är så mycket vackrare med sina ojämnheter än köpeljus!<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkkvzchQbANsxbo-jIRt8W9Xve66_X3rkLFhK-U-QWeC_H47wO9d8c8yW3-peD26NCBHij4Iilb2y6ABKmnN_Ejh75mcEqOyE2JS9zbwgqOglyV-U5WyBMDVsppR0NTqMrldpDoiar1Z8/s1600/IMG_0027.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkkvzchQbANsxbo-jIRt8W9Xve66_X3rkLFhK-U-QWeC_H47wO9d8c8yW3-peD26NCBHij4Iilb2y6ABKmnN_Ejh75mcEqOyE2JS9zbwgqOglyV-U5WyBMDVsppR0NTqMrldpDoiar1Z8/s320/IMG_0027.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> Här kan man se hur det hela går till. <br />
Det blev fina och lagom tjocka ljus.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
På eftermiddagen, efter att Bosse varit och döpt en liten pojke, åkte vi till Skäveryd och åkte skidor - kan man verkligen inte säga, det var inte alls före för det. Vi gick på skidorna som blev tyngre och tyngre av blöt snö. Visst, om man lyckades hålla jämn fart gick det bra, men minsta lilla saktande fick snön att fastna. Japp, jag kämpade en runda på åkern, och Elias tog sig runt hela spåret. Bosse hejade på. Men det var vansinnigt vackert! Och när lyktorna tändes i skymningen var det precis Narnia-stämning; herr Tumnus stod säkert där någonstans och tittade på oss!<br />
<br />
Varför stöpte vi ljus då, kan man undra. Inte så konstigt, det firas Kyndelsmässodag eller jungfru Marie kyrkogångsdag nu på söndag. Ordet kyndel, som betyder ljus, hör ihop med en gammal tradition att fira ljusfest den här dagen. Och då ska det delas ut ljus till gudstjänstbesökarna i Vissefjärda kyrka.<br />
<br />
<i>I kyrkan firar vi ofta gudstjänster med ljustema på Kyndelsmässodagen. Ibland välsignar vi de ljus som skall användas i kyrkan under året. </i><br />
<i><br /></i>
<i>Det är den andra februari som har namnet Kyndelsmässodagen i den svenska almanackan. Det är fyrtio dagar efter att vi firat Jesus födelsedag på juldagen den 25 december. </i><br />
<br />
Det där googlade jag och kopierade från Svenska kyrkans hemsida.<br />
<br />
I våra handstöpta ljus finns det ljusstumpar från altarljusen nedsmälta och omformade.<br />
Det är en vacker tanke; dessa ljus har varit med om många välsignelser!<br />
<div>
<br /></div>
Jag hade inte nån kamera med mig i skogen, tyvärr, men rosenbusken utanför huset här är jättefin, den tog jag bild på. Så här ser den ut:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYqjlriWkTcujsOcEspaX_h47qU-SRK7rr-BndQAjIlbfqrZcvqmP7ej3AVvBYWHGA0xBlGQjCv-SIcGxTkXPZODj7AbDPN77qAhhCyYawFL1VGLDsInVZaypVF7vihF-SZ70dwG7dfKM/s1600/IMG_0035.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYqjlriWkTcujsOcEspaX_h47qU-SRK7rr-BndQAjIlbfqrZcvqmP7ej3AVvBYWHGA0xBlGQjCv-SIcGxTkXPZODj7AbDPN77qAhhCyYawFL1VGLDsInVZaypVF7vihF-SZ70dwG7dfKM/s320/IMG_0035.jpg" width="320" /></a></div>
God och ljus fortsättning på helgen, önskar jag er alla!<br />
<br />
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8573895515135252612.post-42609615848063397312018-01-28T02:26:00.001-08:002018-01-28T02:26:20.570-08:00Nollbältet, kulturnatt och bastubyggeVår? Höst? Vinter? Eller någon sorts femte årstid?<br />
"Vi lever i nollbältet" suckade Bosse häromdagen. Han var ledig förra veckan, och hade sett fram emot att glida på skidor eller långfärdsskridskor över isar och vita fält. Det blev inte så. Visserligen var det vintrigt och fint en dag, men då var han upptagen med annat.<br />
Nollbältet = mest nollgradigt, eller + - 1 grad.<br />
<br />
Så det var väderleksrapporten från Vissefjärda + ett nytt begrepp. Brännvinsbältet har man hört talas om, men nollbältet var väl nytt!<br />
<br />
Bastun är nästan klar! Hela tvättstugan är totalt förvandlad Man kan inte fatta att ALLT fick plats där: bastu, dusch, tvättfat, tvättmaskin, torktumlare och ett litet bord + två pallar. Som man kan sitta på och ånga av sig efter bastun. Jag ska gå ner och ta en bild så du får se.<br />
<br />
I går åkte vi till Växjö och vimlade i Kulturnatten. Vi hade inte så mycket tid eftersom sista möjliga tåg hemåt gick redan 19.48. Vi var på Palladium och filmquizz + improvisationsteater, och det var länge sen jag skrattade så mycket! Det var fem personer på scenen som framförde korta scener från kända filmer. Mellan scenerna var det improvisationsteater och lekar av olika slag, som vi i publiken kunde delta i. Roligast var när två av skådespelarna spelade upp en scen, och den som var regissör för tillfället kommenderade dom att byta scen, dvs ändra sista repliken. Det blev helt tokiga vändningar, jag skrattade så tårarna rann!<br />
Därefter gick vi till Domkyrkocentrum och en fin jazzkonsert med organisten Yvonne som sångerska och bandet "Sleeping beauties". Underbart! Vi hann besöka Kafé de Luxe också däremellan. <br />
<br />
Vilken energikick!<br />
Det var mycket man velat se och höra, men som sagt, tiden var begränsad.<br />
<br />
Nu är det söndag och något vintersportigt på tv, tydligen.<br />
Dags att ta tag i dagen. Ett gudstjänstbesök blir det. Och Bron på kvällen. Innan det ska det intas ett antal mål och vi lovade efter gårdagens frosseri på pizza och godis att nu, NU ska vi bli nyttiga! Japp, det ska vi. Den här gången ska vi det!<br />
Bada bastu är också mycket nyttigt.<br />
<br />
Det gick att få in lite bilder, här några! Visst är det en förvandling?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcW5i5QSucTyWglN6YZIhfzs3XpWOd2FZdeI-avdK8vNv-lIB1xsgr3yeInW0vuo6AXTMcntrSo_ztBj0Tnyb7YzesWiEFQMWjJLLcFPPntYwlwkSKnMWqh27rll4VpqdI5vszwCqv6lI/s1600/IMG_0003.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcW5i5QSucTyWglN6YZIhfzs3XpWOd2FZdeI-avdK8vNv-lIB1xsgr3yeInW0vuo6AXTMcntrSo_ztBj0Tnyb7YzesWiEFQMWjJLLcFPPntYwlwkSKnMWqh27rll4VpqdI5vszwCqv6lI/s320/IMG_0003.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så här blev det! </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKdmgbRQWaIuyLAsyl36-fteGi9pJUR7moJ2LQlQy6BeLZtIE6T2V2UfsE5B35WCCjZrRgNkUGZyEkg8tDmki7dy7wzN6opAOLxDxxZG4pGNsJ097B-2mMPQuUbtZtSHcxjZjVUEohPdI/s1600/IMG_0005.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKdmgbRQWaIuyLAsyl36-fteGi9pJUR7moJ2LQlQy6BeLZtIE6T2V2UfsE5B35WCCjZrRgNkUGZyEkg8tDmki7dy7wzN6opAOLxDxxZG4pGNsJ097B-2mMPQuUbtZtSHcxjZjVUEohPdI/s320/IMG_0005.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Här ska det bli duschväg och dörr i frostat glas. Och spottar i taket.</td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM3tJZjNq3ZzvaFBqBIjJ5_VyU1PHOPuNNnFUFfnZWsYprChD0n1GjZQILC0gdRU6lgWKhClmXuqjYbDv2ypyfj4hZGfFiHjSNIO3uGELz9uxBB7rhr3bVaapGdIqp9aMa7-iU-p4XFrQ/s1600/27485322_1748580225186497_1574264693_o.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM3tJZjNq3ZzvaFBqBIjJ5_VyU1PHOPuNNnFUFfnZWsYprChD0n1GjZQILC0gdRU6lgWKhClmXuqjYbDv2ypyfj4hZGfFiHjSNIO3uGELz9uxBB7rhr3bVaapGdIqp9aMa7-iU-p4XFrQ/s320/27485322_1748580225186497_1574264693_o.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så här såg det ut innan! </td></tr>
</tbody></table>
<br />Teresa Terttu Brunzellhttp://www.blogger.com/profile/18107255084098310016noreply@blogger.com2