onsdag 1 februari 2017

Hello tomorrow!

Javisst är det det! "Hello tomorrow" är flygbolaget Emirates slogan.
Jag har vissa connections däråt! Min kära dotter har utbildat sig till flygvärdinna, och flyger nu över hela jorden. Ena dagen är det Melbourne och andra dagen Singapore. Och om några veckor får denna modern också packa ihop resväskan och glatt välkomna morgondagen, på andra sidan klotet.
"Vad har jag gett mig in på..."muttrar den försiktiga sidan av mig. "Det är ju hur lång resa som helst, du kommer att tillbringa flera DYGN i ett flygplan! Är det ens nyttigt (vid din ålder)? Kom för allt i världen ihåg stödstrumporna och massor att läsa och visst, de har ju filmer och det är ju Emirates du flyger med, då finns det nog komfort och ...och hur var det nu med dina vaccinationer och passet och...femtielva andra saker, medans den äventyrliga sidan ropar högt och förtjust: "Hello släkten i landet långt borta, here I come!"

Hur ska det gå? Jag har känt mig trött och tröttare nu efter julen, men det kanske är solen jag saknar?? Melatonin och D- vitamin och så träffa baby L + föräldrar, men hello today!! uppdatering: han är inte längre nån liten bebis inte; han har hunnit fylla tre och börjat på förskolan och vart tog dom åren vägen?

Jag kippar efter andan och landar från min minnes- och drömvirvel. Här och nu, här och nu.

Det är märkligt. Tiden, livet. Hur man får inse att vissa saker nog inte kommer att bli av. Det är en hemsk tanke, en helt ny tanke. Det möjligas horisont har krympt. Vissa drömmar får man lägga på hyllan. Och lämna där. Det bubblar av protester i mig! Än vill jag och kan! Men inte ALLT det som jag hade tänkt...Det kanske aldrig blir av med vissa saker. Hello tomorrow kanske inte längre innebär oändliga möjligheter, den morgondagen som randas kanske innebär istället några nya begränsningar...
Den tanken är riktigt jobbig!
Men visdomen i det hela kanske är att modifiera sina drömmar lite... Man kanske inte tar den där examen i filosofi, men man kan ju läsa spännande böcker i ämnet för det. Man kanske inte blir en internationellt känd författare, men skriva blogginlägg är inte så dumt heller.. :-)

Ehh...jag kanske bara har drabbats av vårtrötthet...Det kanske går över...
Eller...?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar