fredag 29 juli 2016

Sandiga resväskor och gröna oliver

Vad minns jag bäst från Kreta? Det blåa HAVET solsolsol, goa grannar på hotellet, sommardeckarna, alla trevliga människorna! De färska, friterade anjovisarna! Solmogna tomater och syrlig ost, timjanshonung och grekiska gitarrtoner i sammetsnatten.

Jag blir nog ingen reseskildrade för that´s it, och nu är vi hemma!

Icke en bild får ni heller, sorry, tog några visserligen, men vi ser ut som stoppljus i dom bilderna, eller som  prickar på en bergsvägg vid en uråldrig fästningsruin, eller två par fötter med sand mellan tårna, lojt utsträckta under en parasoll och i havet kunde jag ju inte ta kort eller filma, men det var höjdpunkten; att snorkla flyta simma eller bara lyssna på h a v e t! Och det var medelshavsblått med skummande vågor. Och hade inte vågorna skummat hade det bara varit helt blått, alltihop.
Inga moln. Alls!


Det är första gången sedan 2006, tror jag, som jag inte är engagerad i Emmabodafestivalen på något sätt! Det här året åkte vi bort istället. Inte som någon sorts protest eller missnöje, jag har alltid gillat när lilla Emmaboda plötsligt har spotlightsen på och skogarna fylls av folk och dån och alla ler på gator och torg! Jag har stått med dottern som sålt egenhändigt tillverkade kompisarmband, nattvandrat och gräddat pannkakor och laddat hundratals mobiler och hört historier och musik och mer musik i alla dessa år.  Härligt! Men inte i år.

Här ligger jag nu med macken på knät, brunare än någonsin och det känns helt ok att börja jobba på måndag! I dag ska vi på kalas och innan det ska vi bara skaka ut sanden från resväskorna och ställa in tankeverksamheten på svenska våglängder, men det blir nog en grekisk sallad till lunch för världens godaste gröna oliver köpte vi med oss, två paket!

Ha ett fint veckoslut!


Så goda! Lånebild, men i kylskåpet finns egenimporterade..

tisdag 19 juli 2016

Så som på semestern...

Liten uppdatering från hängmattan...kan jag ju inte skriva. Här hängs ingenting! Längre. Bosses semester har precis börjat, och han är full med energi! Så vi har donat och grejat och plockat bär och frostat av frysen och en massa annat.
- Och så kan vi slipa trösklarna och källaren behöver ju röjas och... bubblar han entusiastiskt. Och jag som precis hunnit sjunka ner i skön semesterlunk: hämta tidningen halv elva iklädd morgonrock. Läsa tidningen i två timmar, iklädd morgonrock, eventuellt. Dricka kaffe. Äta glass. Fundera på om man ska börja med nästa sommardeckare. Eller vänta till imorgon. Och så rycker han upp en med en bärkorg i handen och tusen och en planer! Och oj vad vi har tvättat, stora sommaröverkastet bykade vi i badkaret i källaren och hängde i trädgården över två strykbrädor, och tvättmaskinen går i ett och tvätten fladdrar på linor och kan det inte vara lite mer fotboll på tv, please!

Jag tror faktiskt att han har jobbtempot på, än!

Nästa vecka åker vi bort!
Min sista semestervecka, och då ska det inte bykas! Inte bakas kokas syltas saftas heller! Inte frostas och inte frysas, nej, då ska det solas och badas i havet och solas igen och ätas glass och nån tidning tänker jag inte läsa heller, men deckaren, den packar jag med. Bosses också.

See you, on the other side of semestern! :-)

Det saftas...
och plockas bär

måndag 4 juli 2016

Till havs!

I am sailing, I am sailing... Nåja, kanske rättare sagt befinner jag mig på en motorväg över havet till Finland. Det är soligt och vattnet glittrar, Blå pärlan får vila en stund på bildäck och jag vilar mig i hytten. Ska ut på däck och njuta av solstrålarna; hörde just att det regnar i Österbotten. Ska ladda solenergi så färden genom natten uppåt fäderneslandet klaras av..i regn och rusk. Hu. Men vad gör väl det, egentligen! För nu är det semester!

Min del av rapporten (slutrapporten för projektet Idébanken, remember) är skriven och klappad och klar, och jag sammanställde en fotobok över dessa tre år också och oj vad minnen som väcktes till liv under det arbetet! Härliga, fina, underbara minnen! Men nu vill jag koppla bort och koppla av.

Packade med ett tält också, för mina planer är ytterst lösa och flyktiga. Ska hälsa på mina systrar och återse den allra käraste vännen från barndomstiden! Resten får bara komma till mig och jag ska följa förliga vindar och om det så regnar småspik så ska jag bara le med hela ansiktet och låta mig sjunka i vila och ro och släppa alla bekymmerstankar som små luftballonger upp mot skyn. Nåja, den bilden var förstås inte optimal...luftballonger och småspik.. Men ler med hela mig, det gör jag!
Bosse jobbar två veckor till. Sedan har vi två veckors semester tillsammans, innan jag börjar job.. Nähä, där stack jag en liten spik i den tankebubblan!

Men här kan jag inte ligga och dra! Vad sägs om lite havsvindar och solvärme? Det säger jag definitivt ja till!

Njut dagen, vem du än är, var du än är!