Snurra min jord

Det pågår en ständig rörelse här i huset. Det packas, packas upp, bärs upp grejer och ner och upp och ner och flyttas runt runt.
Älsklingsdottern bidrar med mycket spänning i tillvaron! Hon kom som en tidig flyttfågel från sydliga nejder, mellanlandade ett par veckor, och nu är hon på väg norrut. Nytt jobb på G! Och det jobbet innebär att hon verkligen får nytta av sina kunskaper och erfarenheter av att flyga och fara och packa och flytta...
- Jag har faktiskt flyttat tolv gånger i mitt liv, räknade hon fram.
Räknar jag alla mina flytt blir jag nästan lite snurrig.

Bosse tog på sig pilgrimshatten, packade bilen full med grejer för ett konfaläger, och fick med sig en son också. Jag vinkade hejdå och for till löpspåret, det blev ett par sköna rundor. Bara jag fick ordning på flåset - och hjärtat mitt..

Sånt är livet, det står inte stilla, det pågår en ständig rörelse, inte bara härhemma, överallt. Solen stiger upp och går ner och månen skiftar faser, vår blir till sommar, barnen blir vuxna och alla blir vi äldre. - Ja, vi blir äldre, suckade en bekant häromdagen. -Ja, det är väl tur det, svarade jag.
Eller hur? Jag menar, äldre blir man, dag för dag, och varje dag är ju en stor gåva och välsignelse! När man inte längre blir äldre är man ju död, ju.

I kväll kommer det kära gäster, eller gäster och gäster, det är ju mina bonusbarn!
De vill gärna krama om sin syster hejdå och lycka till.
Välkomna! Omtänksamma, fina ni!

Ja, jorden har snurrat ett par varv sedan jag skrev ovanstående. Nu är resväskorna transporterade till huvudstaden av en glad och förväntansfull dotter, lådor och kartonger har stuvats in i källare och på vind, jag har farit fram och tillbaka till jobbet och hem och jobbet och hem och nu sitter jag och pustar ut och denna gången är det Misha som gör mig sällskap i soffan, och hon bara ligger och är. En klok katt!

Och om inget oväntat händer och jorden och månen fortsätter att snurra på, är det snart sommar och sol och semester...

Dina händer är fulla av blommor

Påsken kom. Björkarna står invirade i dimmiga slöjor, tunna sorgeflor vilar över landskapet.

Igår kväll hjälptes vi åt att klä av altaret. Vaka och bed sjöng vi, prästen blåste ut ljusen, ett efter ett. Vi bar ut nattvardskalken, blommorna, krucifixet, lämnade altaret tomt och naket.
I kyrkan fanns en kvinna som jag aldrig sett förut. Tårarna rann nerför hennes kinder när hon bar ut altarblommorna. Efteråt fick jag tillfälle att prata med henne. Hon var på genomresa, på tillfälligt besök hos oss. En kristen kvinna från Syrien. "Vi har lidit så mycket, förlorat många nära" sa hon. Vi stod utanför kyrkan, det var mörkt, det blåste. "När jag hörde om det som hände i Bryssel kände jag sån vrede, sådan vanmakt och... ja, hat! Det är från dom vi har flytt, dom som sprider terror och död! Och när jag satt i kyrkan, skämdes jag så, jag skämdes för mitt hat, jag kunde knappt ta mig till nattvarden, vågade inte titta upp. För mig utgiven, för mig utgjutet.... Hur kan jag hata?" Tårarna rann, både hennes och mina. Min syster, min syster i hjärta och själ, min syster i Kristus. Vi kramade om varandra, länge.
Sorgen finns som en svart skugga i mitt hjärta, sorgen över alla förlorade liv, alla förlorade möjligheter, alla gråtande människor i denna vackra värld som är vårt gemensamma hem.

Snödropparna böjer sina huvuden, men vårfåglarna sjunger försiktigt om hopp och nytt liv.

På söndag firar vi Påskdag, uppståndelsens dag.

Mörkret kommer aldrig att övervinna!

Kristi törnekrona

Livslinjer och andra trådar

I går ringde en journalist till mig. Trodde att det skulle handla om vad jag ansåg om/ tycker är viktigt kring a. situationen i världen, b. situationen i Växjö, c. påsken (varför nu någon skulle få för sig att fråga mig om det ena eller tredje) Hur som helst: C var rätt. Fast liksom lite annan vinkling än vad jag hade tänkt mig...

Det var nämligen några frågor om min påsk, typ hur jag pyntar hemma och så. Trevligt! Det är alltför sällan man får såna frågor! Ojojoj, vad svarar man...! Ehh, jomen blommor ska vi ha, tulpaner! Just det, tulpaner! Färg? Jomen lila är fint och passar påsken, och gult. Favoritpsalmen, ja, där finns ingen tvekan: 38b. Den sjöng vi på morgonen, och det är inte ofta den sjungs överhuvudtaget. Den kanske anses dyster, eller? Det är den inte, den är väldigt fin! Och husdjur? Javisst, där fick Maxi och Misha en chans att bli nämnda i en tidning! Vad säger du om det, Maxi? Han ligger bredvid mig i soffan och kunde inte bry sig mindre, ser det ut som. 

Av en händelse har jag grubblat på jungianska arketyper och varför inte bara lösa korsord eller så muttrar Min Vän af Ordnung, men det går inte idag för det fanns inget korsord i DN! Det är sant! Vi kunde se att det visst fanns ett korsord, i DN-appen såg vi det, men där kan man ju inte fylla i (vi kan inte) och vi inledde chattande med kundsupporten men fick inget svar alls så det var ju var ju slös med galla och magsyra och adrenalin. Vi la ner det. Det blev inget korsord. 

Dagen förflöt bra ändå.
Det här skriver jag dagen efter, dvs på söndag.

Om kvällen kan man säga att det blev fest och trevligheter och god mat och ja, jag fick mitt köttfria alternativ. Earth hour var det också, och det glömde vi helt och hållet! Och idag var det avtackning av fina Eva i Skogslyckans kyrka. Och jag var inte där. Två saker som jag inte gjort, inte deltagit i. Egentligen gillar jag inte att INTE göra saker som jag har tänkt mig, vill göra, eller som förväntas av mig eller som det vore bra och artigt att göra; ibland skulle man ju vilja vara på två (eller tre) ställen samtidigt! Inom kyrkans värld är det oerhört lätt att bli uppslukad av saker och ting, det finns också mycket förväntningar. Det gäller att försöka dra gränser och ibland måste man prioritera familjefrukost och kvalitetstid med sina närmaste och en ledig dag, med en långsam hand-i-hand promenad med sin käraste i vårsolsvärmen.
Fast det känns ändå inte helt bra. Något skaver... Är det just det som gör kyrkan en ganska knepig arbetsplats? Fast det gäller på många arbetsplatser, skulle jag tro. Man vet liksom inte när man är KLAR och FÄRDIG med jobbet? Det gäller bara att säga till sig själv: nu är jag här och nu. Helt och hållet. Just nu kan jag inte göra annorlunda. Är jag någon annanstans i tankarna, blir jag bara förvirrad. Här. Hemma. Vi kommer att avtacka Eva i arbetslaget längre fram, och det tänker jag vara med i!
Älsklingsdottern berättade just att det är internationella glädjedagen idag. Day of Happiness!
Märker att det finns flera linjer och trådar här, som jag inte följer upp. Men det är ok, det får vara så, för nu är jag klar och färdig med det här!

Älsklingsdotterns söndagslediga fötter

Bilden är tagen i Dansmuséet under senaste Sthlmsbesöket. Fin bild, som kanske inte har så mycket med texten att göra...Eller..?

Ha en underbar och glad dag i dag! Här och nu.

Heartbroken, ja lite grann, faktiskt

Sovmorgon, ljuvlig söndagssovmorgon.
Pyjamasförmiddag, kaffemuggen inom räckhåll.
Igår var en dag med extra allt; städning, tvätt - vi hängde vittvätten ute i solskenet! bara en sån sak är livskvalitet med vårkänslor i kubik. Och när jag säger vi menar jag den här gången mig och min dotter; Bosse for till fjälls med sitt lejongäng häromdagen.
Sängläge beror delvis på lättja, delvis på ett träningspass med stationer som A konstruerade och det var effektivt, mycket effektivt, musklerna krampar skrämda ihop än.

I dag är det Maria-dagen, Jungfru Marie bebådelsedag.
Mika Waltari har skrivit en underbar bok, Fyra solnedgångar, och i den sker det många viktiga saker just Marie Bebådelsedag. Huvudpersonen irrar i en främmande stad, letandes efter en speciell tavla, möter en kvinna med rökblå ögon och ett klart och ogrumligt hjärta, glömmer sitt eget vilt och dåraktigt hjärta under hennes kudde, en kudde som hon med osynlig skrift skrivit "I drömmen den enda lyckan"på. Boken är så mycket årstiden VÅR; rökblå skymningar, den märkliga längtan och han, huvudpersonen, har en berättelse som förföljer honom i Sinuhe, egyptierns gestalt, och nog kan man känna igen sig i det och mitt eget hjärta tar små lyckliga skutt med tanken på att ljuset återigen har vunnit. Annars är mitt hjärta litet av ett bekymmersämne och det på grund av att det inte riktigt kan hålla klaffen; en av klaffarna är inte helt i takt med flödet, och det har nyligen upptäckts och är ingen stor sak, kanske,  men inte helt något att vifta bort heller och det är väldigt typiskt mig att gömma sånt i rökridåer av berättelser om annat, men hur ska man annars säga det? Men det är helt ok att leva på som man gör, och träning är bara bra, så det ska vi ägna oss åt. Jag och mitt obändiga, inte helt taktfasta hjärta.

Jungfru Marie Bebådelsedag (du får ALDRIG höra mig säga Marie beb som dom kyrkliga säger vant och bekvämt, aldrig, det låter så fult!) är även våffeldagen. Väl? Det finns ju två bebådelsedagar den här och den andra som bara heter Marie bebådelsedag, och alltid firas 25.3 och när kommer tranan? Är det också idag? Jag har aldrig lärt mig det, och stackars min dotter har aldrig kunnat berätta något om trangodis och sånt, för den kunskapen och traditionen har aldrig lyckat få fäste i denna modern. Men våfflor, det kan vi ju laga idag.
Jag står och vacklar i kosthållningens dilemman; kött har jag inte ätit i år och kommer inte att äta heller, ingen saknad, ingen uppoffring. Vegan vill jag nog inte bli, det finns alltför mycket gott icke-veganskt; ska dock lära mig mer om veganism + laga mat tillsammans med andra av ämnet intresserade på onsdagkvällar, och det slår mig här och nu att jag kommer att missa första tillfället som är nu på onsdagkväll eftersom jag är bortrest då och förmodligen sitter och smörjer kråset med mina söner i Sthlm just den kvällen den tiden. Men gången efter är jag med!

Så: ha en underbar bebådelsedag!

Tecken i skyn, på marken och däremellan

Lördagförmiddag!
Ingen vanlig sådan! Idag är huset fyllt av resväskor och högar av kläder och grejer: våra två yngsta har landat här med buller och bång! De kommer från norr och syd. Lite Youth hostel-känsla; det bor en ungdom i varje rum. Och det pratas och skrattas och berättas historier och det är liv och rörelse och helt underbart är det!
Min dotter kom, brun och fin släpande på sina TUNGA koffertar och vågar vi tro att hon stannar ett tag.. Hoppas på det! Och T kom i tjock jacka och snowboard under armen, och han mellanlandar; planer på nästa resa är redan färdigsmidda.

Bosse försvann till att viga ett ungt par, jag har fixat med lördagsbestyren och det ska handlas och lagas GOD mat: det är ju en stjärnkock vi har fått på besök...!

Ute kvittrar det och det flygs och fejas i träd och buskar. På nätterna hörs det tunga vingslag och mäktigt trumpetande och på dagarna tecknas vårens segertecken i skyn! Vintern kan ju försöka komma igen, men den är besegrad, nu har ljuset återvänt och det blir varmare, det gör det! På baksidan av huset har snödropparna trollats fram och idag hörde jag att blåsippor setts i en skogsdunge!

Vårens segertecken!

På tal om träd. Jag har fotat lite. Kameran i min mobil är kass, så bilderna blir därefter, säger jag, det är kamerans fel,  och jag vet att mina Idébankenungdomar skulle skratta rätt rått åt detta... min fotokonst är ett ständigt ämne för.. hm diskussioner. Så fort  jag plockar fram kameran börjar dom prata om autofokus och saker. Ehh.. vi gick ju faktiskt en fotokurs tillsammans, men jag är mest intresserad av VAD man vill förmedla med bilden, inte HUR man gör det, tekniskt sätt. Fast man får ju inte fram vad man vill förmedla, om man inte besitter viss teknik, och det är väl därför det finns autofokus, eller hur, så att man har en schysst chans att få fram någon sorts bilder muttrar min Vän af Ordnung, som för en gångs skull håller med mig.

Häromkvällen fotograferade jag i Emmaboda, träd som beskurits i centrum, och tydligen ska man lämna en uppåtstickande gren i toppen, och det ser rätt roligt ut. Sedan, i skymningen tog jag bilder på träd, fulla med kajor. Jag tycker att det låter så himla mysigt när de sitter tätt på grenarna och kacklar; som om de berättade gonatthistorier för varandra.

Vår granne har ett märkligt träd i sin trädgård, det ser verkligen ut som om det växte uppochner. Grenarna hänger liksom neråt. Nu har det börjat växa grenar uppåt också, och i mitten bildas det typ av plattform, och där har jag sett kråkor flaxa in med byggmaterial. Blir nog ett finfint bo där!

Emmaboda, beskärning pågår. 

Bosse har förresten kontaktat en arborist. Vi ska ta ner tre björkar i trädgården... Jag är -motvilligt- med på det, det behöver göras, men, usch vad jobbigt...

Trädkramaren i mig ryser!

Emmaboda i skymningen, träd fulla med kajor

Grannens jättespeciella träd