Regndroppar, en stilla söndag

Söndageftermiddag. Klockan tickar, det är helg och vilodag.
Igår var det annat än vila, det var städning från tak till golv och lakansbyte och maskinerna gick varma i hela huset. På kvällen ett sjuhejdundrande storkalas med bästa gänget, så vila är liksom befogat av flera anledningar. Så pass mycket kan jag berätta att det sjöngs och dansades, och det gjorde jag också, virvlade och snurrade och skuttade och det var väldigt roligt och nog blev jag lite tipsy och yr, men inte värre än att det gick bra att cykla hem i mörkret (jadå, hjälmen var på och reflexvästen likaså).

Var till Långasjö kyrka på förmiddagen, och det är ju både vila och näring för själen att delta i en gudstjänst - i det här fallet mässa. Innan mässan gick jag ett varv runt sjön i sakta mak och stannade titt som tätt för att fota knoppar blommor blad. Det regnade ju i natt, och det fanns droppar på bladen, vackra mönster och pärlband hade bildats och luften var ren och doftade nytvättar och vår och jord. Så underbart!

Den här söndagens tema är ju Vägen till livet, och fåglarnas kvittrande och den milda vinden ropade och viskade stilla att LIVET verkligen återvänder, det är vår och allt det underbara kommer dröjande men säkert oss till mötes.

Vad nästa vecka har för agenda, det tänker jag på lite senare. Har dock bakat lite blåbärsmuffins med mandelmjöl och stevia, som vi ska njuta av till kaffet, kokt i en sotsvart panna över elden, så nån liten tanke på morgondagen har jag.

Och, kanske inte precis i morgon, men SNART ska jag damma av systemkameran och faktiskt lära mig använda den så att bilderna blir som jag ser dem.

Mystiskt

I dag en utflykt österut. Hemlig trädgård... Låter mystiskt och det är det. Mitt ute i nowhere, en riktigt minutiöst skött trädgård, stort område grävt, plöjt och planterat, med buskar, blommor, fladdrande fjärilar och surrande bin. Och sånglärkor. Och soligt och vackert och omsorgsfullt formade bänkar att sitta på. Vårt gäng, bestående av fyra skogsmullar och en fyrbent, glatt hit och dit skuttande varelse, mötte en bil på vår väg mot trädgården, två äldre farbröder hälsade vänligt leende på oss. Det är nog dom som sköter trädgården... eller så är det älvor och skogsvarelser som gör det...

Ja, jag är nog lite påverkad av Jordskott, har precis sett nionde avsnittet och vi suckar och pustar lite, för det är mystiskt alltihop. Och dog han, Wass, eller? Jag undrar, frågar inte, för vi vill se det tionde och sista avsnittet någon av de närmaste dagarna. Det är väl inte den bästa serien jag sett, men..annorlunda. Och jag gillar att det finns mysterier och oklarheter, och allt är inte logiskt och lätt att förklara, och rubbar man naturens ordning och lagar, kan saker och ting hända, den aspekten gillar jag. Att inte allt är strömlinjeformat och med förnuftet analyserbart.
Det är nog därför jag gillar tanken om en Hemlig trädgård, väl dold från omvärlden. Och tanken om gerillaodlingar, att man smygodlar någonting fint och vackert bara så där, helst i nån ful betong/asfaltplats.

Så om det plötsligt börjar spira mitt på Taxitorget... då har det nog varit älvor och skogsvarelser i farten... hehe

Gillar idén..

Naturlagar

Sådärja! Mat på G i ugnen. Jag utsträckt på sängen.
Funderar på helgen.
Himla pappersarbetet avklarat. Själva skrivandet är piece of cake, men man måste ju TÄNKA rätt mycket innan. Projektår tre har härmed planerats och planen och pengakalkylen har skrivits ner by myself och A, vår ekonom. En total klippa! Sen får vi bita på naglarna till mitten av juni...

Jag har förresten upptäckt några naturlagar. 1. Om det finns två bilar och en cyklist på en väg, kommer bilarna med största sannolikhet att passera varandra vid cyklisten. Alltid  vid cyklisten. Är det två lastbilar är det jäv.. väldigt läskigt, för cyklisten i alla fall.

Naturlag 2: det blåser ALLTID motvind när man cyklar. Eller är det fartvinden man känner?.. Hehe

Så, maten hann bli klar, och är nu uppäten också, och det var gott, och nu ligger jag utsträckt på sägen igen, mätt och nöjd. Att man bör vila lite efter en god middag, det hör till naturlagarna också...

Ha en god söndagskväll!

That`s why the lady is...

trampandes, tänkte jag, nynnade jag. Många andra tankar flödade in i min cykelhjälmsskyddade hjärna i dag, då jag resolut gränslade racern och styrde mot Emmaboda.
Det är rätt skönt att cykla, det är det!
Och, som sagt, en massa tankar -  och låtar! - genomforsar tankebanorna och minnesspåren, när man trampar. "Bicykle race" med The Queen, oh, Eddie Mercury forever! Fast videon är ju rätt...skum.. med en massa nakna damer. Det verkar ju så OBEKVÄMT, att cykla naken.
"Performance", that´s the name of the game, en cykellåt, det med.  "Get dirty" is the new black...

"Who let the dogs out," poppade fram, och väckte minnen från soliga sommardagar, badutflykter, cyklandes, till kratersjön Lappajärvi på det finska Österbotten, där jag tillbringade barndomens somrar. Vintrar också, jag bodde ju där för 17. Hur som helst, rätt nära sjön fanns ett hus där det bodde ett gäng hundar, äsch, dom som bodde där hade hundar skulle jag skriva, och dom hundarna, dom älskade att jaga cyklister! Så det var med skräckblandad förtjusning man trampade förbi huset... och blev jagad, garanterat! Och dom var ALLTID ute och okopplade, dom hundarna, så det var ingen som släppte ut dom och bussade på cyklande stackars barn.

"Free falling" for genom huvudet, men den låten jagade jag raskt bort, ingen idé att utmana ödet...

Annars har dagen inneburit pappersarbete, vernissage: en ny konstutställning på Idébanken. En kille från Växjö, med sköna bilder.

Det här med pappersarbete... Vi är ju ett projekt, och projektadministration är ingenting och leka med, jag lovar. Men när man väl håller på och sammanställer, får man syn på hur MYCKET det har hänt, egentligen. Man blir lite stolt... och väldigt glad! En grej som jag faktiskt tycker är värt att stoltsera med - i all ödmjukhet, förstås.. - är att vi har en körkortscirkel, där vi läser teori tillsammans, och så övningskör vi med våra ungdomar. Det kan du också göra (om du är över 25 år och har haft körkort i fem år), man kan vara handledare åt 15 personer! Ja, det är sant! Och just körkort är en grej som kan vara rätt så omöjligt att skaffa om du inte har en massa pengar, och inte har en bil hemma och ingen att övningsköra med. Och har du körkort så har du faktiskt lättare att få jobb också. Så där kan man faktiskt på riktigt göra skillnad och hjälpa en ung människa lite på vägen!

Att jag sen anser att cykla är så mycket bättre än att puttra runt i en plåtburk, det är en annan sak...

Syfte

Så det blåser! Det blåser som om det var natt och man låg under täcket och vaknade då och då av ljudet och tänkte: björkarna vid huset? Ska de stå kvar eller ska man vara beredd på en brakande björk rätt genom huset?
Fast nu är det dag. Björkar faller inte dagtid, det är min övertygelse.
Vårstorm. Aprilblåst.
Söndag.
Jag har mest suttit, legat och läst.
Fast i morse var jag ute en runda, och faktiskt lunkade lite. Typ en kilometer. Jepp! Jag insåg nämligen att en cykeltur inte skulle bli särskilt kul, eller den halvan i medvind, då, kanske. Fast... medvind, motvind...det verkar blåsa från alla håll samtidigt.

I går såg vi Turisten. Och diskuterade filmen länge och väl efteråt. Mansroll, kvinnoroll, hjälteroll, och hade de arrangerat räddningsaktionen i vita snöstormsdimman, mamman och pappan, i syfte att återupprätta "hjältepappan" inför barnen? Eller? Mycket symbolik, laviner som rasade ute och inombords. En bra film, en film som lämnar avtryck.

I dag har jag varit uppslukad av Caitlin Morans Konsten att skapa en tjej, och den lämnar avtryck, helt klart! Så rolig och bubblande och gud vilka dråpliga repliker! Är så glad att jag har en tredjedel kvar att läsa.

Upptäcker vartefter mer och mer av Vissefjärda, detta lilla tågstopp på karlskronabanan, som tillsynes består av en golfbana, kyrka, Ica, café i ett vackert hus, några till hus, ja, rätt många, en camping med helt godkänd badstrand och faktiskt ett gäng trevliga människor, infödingar och turister. Turister, det är dom som cyklar. Vissefjärdaborna cyklar inte.  Det finns ingenting insmickrande här, ingenting som bjuder in på något sätt, man liksom bara är här, i ett eller annat syfte.

Mitt syfte just nu är att gå och fråga min man om han vill att jag hjälper till med middagen. Ja, det vill jag.

Ruiner

Sitter här i min sköna soffa och väntar på att True detective ska börja. Sista avsnittet.
Visst, finns säkert annat att göra än bara vänta, men det får...vänta.
True detective.. Vilken serie! Den går i riktigt mörka toner.
Det är tydligen så att en filosof, Eugene Thacker, har varit inspirationskälla till serien. I hans "In the dust of this planet", som utkom 2011, finns meningen som Rust Cohle, den till synes, cyniske, desillusionerade detektiven, uttalar i filosofiskt svårmod: "Jag tror att det mänskliga medvetandet är ett tragiskt snedsteg i evolutionen". Hmmm. Vore onekligen lättare att traska runt utan ett jobbigt medvetande ibland. Men Rust Cohle...han gör det inte lätt för sig. Han vägrar att ge upp, han ska lösa fallet.

Summerar dagen. Sätter ett bokslut över den: en bra dag. En arbetsdag. Knutit ihop några trådar och kastat några bollar i luften. Besökt ett ställe där vi - förmodligen - kommer att ha verksamhet under sommaren. Suttit i vår lilla mötesplats, som ungdomarna mer och mer tagit över. Precis som det ska vara! Vi på Idébanken lever ju med idén från Fryshuset: Unga gör, vuxna möjliggör.

I morgon bär det iväg till Malmö. Vi ska bland annat till föreläsningen med Christian Wass: Vi har kraften. Han har skrivit boken "Invalido" där han berättar hur det livet han planerat leva, förändrades dramatiskt efter en dykolycka. Om hans kamp, obändiga livsvilja och -lust, som fick honom att resa sig från ruinerna av drömmar...

Det är tydligen väldigt inne med nihilism, pessimism och cynism, som idériktningar. Som motvikt till glappkäftad pepsodentleende hyperoptimism. Visst, världen behöver väl...balanseras. Men godhet, kärlek och altruism existerar, i oss alla. Väldigt mycket i Rust Cohle, också, oavsett vad han, till synes, verkar vilja ge för intryck. Kanske mer än i många så kallade goda, samhällets stöttepelare.

Nihilism, pessimism och cynism har säkert sin plats i oss alla, dom kan ge klangbotten åt någonting vackert och äkta.
Ruiner kan ge grogrund åt vackra, späda blommor att börja spira..

Påskpaddling

Påsken nästan över. För mig innebär det gudstjänstfirande varje dag - de är så olika till karaktären, gudstjänsterna under påsken. Så mycket dramatik, alla livets färger på ett par dagar!

På påskaftonen firade vi 24-års-födelsedag. Enligt födelsedagsbarnets önskemål begav vi oss ut i det vilda. Det paddlades, grillades och letades påskägg och tur som det var hade jag packat med en massa extra jackor mössor vantar. Gästerna kom från öst väst norr och söder, från när och fjärran; släktingar och nya och gamla vänner.  Och sjön gick i höga vågor när vi paddlade mot målet för färden! Den syriske sjökaptenen, en av gästerna, tog täten och navigerade vant runt stenar och in i viken. Flera av gästerna hade aldrig paddlat förut, men det märktes inte, de öste på för fullt. Jag paddlade kajak och det var alltför länge sen sist och det kändes rejält i axlarna, det gjorde det! Men det gör ingenting, helt klart värt träningsvärken! Den känslan när man glider ljudlöst fram, nära vattenytan..

Lägereldsröken steg mot hagelmoln som plötsligt var puts väck borta och solen sken...och så var molnen där igen och stänkte hagel över oss och vårt pinnbrödsbak.  De två påskhararna var ovanligt vimsiga (hmmm..) och glömde bort var de gömt äggen så till slut organiserades en skallgångskedja och då hittade vi det sista ägget också! De vimsiga hararna var lite osäkra om det fanns ett till ägg i något glömt gömställe, möjligen, men bestämde sig för att ALLA äggen var hittade hurraaa! och fanns det något kvar i mossan, så fick väl vildgrisarna sig lite påskgodis, de med. 

Dom modiga ynglingarna avslutade kalaset med iskallt dopp i sjön...brrr... och tur som det var hade jag packat med badlakan...

Tack, underbara Ödevata!!!

Det var den här påsken. I morgon är det en vanlig dag. På onsdag ska vi ut på resa, ett stort gäng, och det berättar jag mer om senare.

Ha en god annandagskväll!