söndag 28 september 2014

Går in i garderoben

Valtider... Igår var det dags igen. Provval: Växjö stift ska ha en ny biskop när Jan-Olof avgår med pension i mars/april. Domkyrkan fylldes av präster och diakoner, det hölls presentationer och pläderingar, och cv:n lästes. För mig var det inte alls något svårt val: jag hade fattat beslutet innan. 
På samma sätt var det inte ett dugg svårt att bestämma vilket parti och vem skulle få min röst vid landstings- och kommunval nyss. Nä, där råder inga tveksamheter.
Men det finns andra val, som är mycket knepigare. Ja, som faktiskt får mig att ifrågasätta mig själv.
I dag har jag varit där. Där det bor så mycket existentiella frågeställningar.
I min garderob.
Där, i min privata narnia, bor hela min historia och en del av framtiden också. Där finns alla årstiderna huller om buller.

Jag ställer mig djupa frågor, där mellan galgarna och hyllorna. Vem är du idag? Kan du tänka dig att klä på dig den här kjolen tröjan jackan nån mera gång?  Vad tror du om nästa sommar? Kan det här vad det nu är från förra millenniet fortfarande passa? Och: VAD tänkte du, egentligen när du köpte det där plagget?? 
Äsch, vad ytligt, mumlar min Vän av ordningen: hur i helskotta kan du jämföra dina klädbekymmer med tillståndet i landet? I Stiftet? I Världen? 
Men, det fattar du väl att jag inte gör heller. Jag bara konstaterar att i min garderob står jag ansikte mot ansikte med... mycket mer än (ganska många färg- och formmässigt tveksamma) val av klädesplagg. Jag står faktiskt ansikte mot ansikte med min självbild. 
Vilken uppfattning har jag om mig själv, hur vill jag framstå? Vad fick mig att köpa just det där plagget? Och varför har jag köpt så många plagg som jag knappt använt?
I garderben möter jag också min historia, som sagt: Jag har svårt att kasta saker. 
Och det säger också någonting... Nostalgisk är bara förnamnet. 
-Kan vara bra att ha...om jag skulle gå upp/ner i vikt, mumlar jag och stoppar tillbaka. Och det finns plagg som har överlevt många flytt och höst- och vårrensningar. Plagg som bär med sig viktiga minnen, symboliserar perioder av livet..som man VILL bära med sig.
Så har jag brukat resonera, men idag, denna dag!, lyckades faktiskt med att KASTA en hel del, som faktiskt gör störst nytta i fjärrvärmeverket, och packa i kassar sånt som kan komma till användning hos någon annan.
Var det val av städmusik som gjorde det? Det var en random spellista, som hette music for brain - som Bosse raskt döpte om till "Det bästa från Beckomberga". Hur som helst, garderoben blev rensad, sorterad, vädrad och fengshuiad och jag fick en och annan insikt över konsumtionsvanor och ovanor.

Vissa stadier i livet är passerade, lev med det. Det är väl ungefär det jag kom fram till, där i garderoben.


söndag 21 september 2014

NDD

Sitter i soffan och funderar.
Det regnar.
Det har ju varit fantastiska, soliga dagar, så en kan absolut inte klaga på hös.. menar sensommaren, så här långt! I går tog Bosse och jag tag i målningsarbetet som vi bestämt skulle bli av: vi målade muren, och det var ju himla tur att vi hann greja med den, och den hann torka innan regnet. Så, PUH, poäng till oss! Återstår taket... och det får (förmodligen) vänta till våren. Det växer mossa, och eternitplattorna är slitna, måste tas bort, och sånt arbete kan man inte leja bort, det får vi göra själva, och när har vi tid med det? På morgnarna hör vi hur skator och kråkor skuttar runt och letar efter insekter i mossan, och det låter rätt mysigt. Och kanske är det bra annars också, att det växer något som kan suga åt sig vatten så att det inte letar sig in genom springorna i takpannorna och... rätt som det är har man vattenskador och elände. Tänker jag positivt Kan vara helt fel tänkt, i och för sig.
Det tänket borde man ha i städerna, alltså att man lämnar kvar växtlighet här och var, och faktiskt, överallt. T ex borde gator kantas av buskage och träd; mellan en gata och cykelväg och cykel- och gångväg borde det finnas planteringar. Varför? Jo, av flera anledningar: 1. trafiksäkerhet. 2. motverkar översvämningar. 3. Bättre luft 4. ser trevligt ut.

Trädgårdsstad eller Garden City är ett begrepp som myntades av engelsmannen Ebenezer Howard kring sekelskiftet (1800-1900). Utifrån hans tankar har trädgårdsstaden utvecklats på
olika sätt i olika länder beroende på lokala traditioner. I Sverige är t ex gamla Enskede ett exempel på ”Den svenska trädgårdsstaden”

All bebyggelse ska ha tillgång till trädgård. Radhus och parhus ska ha egen trädgård på baksidan för umgänge och odling. Trädgårdar ska inramas av häckar som ibland kan brytas upp med plank utan 
att det blir plottrigt och rörigt. En förrådsbyggnad och fruktträd bör finnas i varje trädgård. Flerbostadshusen ska ha gemensamma  gårdar där det också ska vara möjligt att odla. 

Citatet har jag inte hämtat från något sekelskiftesgammalt dokument, utan en högst aktuell stadsplan i Tyresö. Så vissa gamla idéer lever i högsta grad!

Här i Emmaboda kan man tycka att vi har det bra, vi har ju naturen inpå knutarna, MEN skulle inte det vara trevligt att ha mera grönt även inne i centrum? Inte asfaltera allt, inte bygga på varenda plätt.

Vid Gjutaregatan finns det ett underbart  exempel på hur det skulle kunna vara på flera ställen i samhället! Och det tack vare en eldsjäl, som odlar och komposterar och gräver och planterar  mellan flerfamiljshusen. Fina lekplatser och gräsmatta att springa på och plats för grillning och bänkar. Gå och titta!

Jaha, och vad betyder rubriken menar du? Jo, NDD är ett nytt begrepp och står för Nature Deficit Disorder, på svenska: "naturbriststörning" (typ). Och många är drabbade! Det sägs att vi inte längre kan gå i en skog utan att ungefär bryta benen eller stuka oss eller någonting: vi är vana vid hårda underlag.
MEN som tur är, det är väldigt lätt att råda bot på den "sjukdomen"!
Tro nu inte att jag sitter här och viftar med pekpinnar, det gör jag inte. Visserligen sitter jag utomhus och skriver - det har slutat regna. Och vi på Idéebanken kommer att ha våra möten utomhus i möjligaste mån. Varför inte på Bökön, till exempel? Eller i Folkets hus-parken? Man tänker nog minst lika bra utomhus...Packa ihop förmiddagsfikat i korgar och gå ut - det kan de flesta verksamheter göra. Billigt och bra recept mot NDD!



måndag 15 september 2014

Sött och salt

Valvakan på tv:n var inte precis någon lugnande vaggvisa att somna till. Och.. den låten som snurrar runt i tankarna nu, dagen efter dagen V, är Bowies bitterljuva Where are we now? Och: vart är vi på väg?
Nå, jag är i alla fall i Stockholm. Det var en alldeles strålande morgon. Tog kaffemuggen och tidningen ut i trädgården, och njöt av solens värmande strålar. Dagen gick i utbildningens tecken. Middag åt jag med den förstfödde i min barnaskara, på Caliente, med galet god mat och trevlig personal.
Nu har det hunnit bli kväll, jag är mätt av alla intrycken i den staden jag älskar, staden med broarna och öarna, som är en blandning av sött och salt. Och inte att Stockholm har blivit kallt, nej! Det pulserar av värme och glädje och medmänsklighet. Satt en stund på uteserveringen på malmgården på Söder, som är mitt tillfälliga boende, och blev bjuden att sitta med en granne vid ett bord som hade kvällssol, och fick ett trevligt samtal över en kopp. Inte bara solen som värmde!
I morgon, efter en -förmodligen- intensiv utbildningsdag, styr jag mot Småland, eller, jag styr inte, det är väl SJ som gör, och framåt natten är jag hemma igen. Hemmaboda i mitt hjärta, trots allt. Det  är gott att BESÖKA Stockholm, skulle nog inte vilja bo här igen, trots allt. Nej, jag längtar till skogen!
Jag har lärt mig ett nytt begrepp, ny bokstavskombination: NDD.
Och vad det är, det ska jag berätta imorgon, eller i övermorgon! (cliffhanger... ;-))

God natt, gott folk! I morgon är en ny dag!

torsdag 11 september 2014

Kvällsmusik

Fantastiskt fin sensommardag!

Åkrarna här på Möreslätten är mörkt gula och jag börjar nynna på någon höstlig låt  som jag inte kommer ihåg namnet på, men som är sådär mollbetonad, och därmed kan jag lista ut att det är en finsk låt - och i detsamma är jag tillbaka på Österbotten, årtal: förra milleniet nån gång och jag är ung och rebellisk och NATURLIGTVIS olyckligt kär, det var jag mest hela ungdomen, och låten är Juice Leskinens Syksyn sävel, "Höstens melodi". Och om hösten for skördetröskorna genom guldgula fält, och det var symbolik som även en fjortonåring kunde förstå; om sådd och mognande och skörd. Och tidens gång, obeveklig.

Jag for förbi Hagby kyrka, som är stängd för renovering. Det är en av våra magnifika medeltida kyrkor och den ser ut som på bilden. Invändigt är den just nu så gott som tom: man hittade mögel och svamp därinne och fick riva ut allt.
Bakom Hagby församlingshem gick ett stort gäng kossor och betade, med långbenta, skuttande storögda kalvar runt hasorna. Och det är soligt och gyllene ljus över det öppna landskapet, och man kan ana lite salt i luften och mitt hjärta bankar hårt, för det är så fint alltihop. Bredvid mig på sätet har jag ett doftande rågbröd från Solmarka Gårdsbageri, och fick inte jag med mig kokosolja och lite naturell lakrits också...

Jag har inte jobbat klart än, men tar en paus, jobbar nämligen sent i kväll. Det är kvällsmusik och jag ska hålla en andakt. Och eftersom temat för kommande söndag är Medmänniskan, och då börjar Diakonins månad, var det ganska givet att min andakt skulle handla om just det. Medmänniskan och allas vårt ansvar.  Och när jag skrev andakten funderade jag på alla de små och stora val vi gör hela tiden, och Valet på söndag och hur kommer det att gå? Finns inte det en ganska stor risk att krafter som har en annan tolkning av begreppet "medmänniska" än de flesta av oss, kommer att göra ett dunderval. Trots ringande kyrkklockor. Jag skriver "de flesta av oss" - men hallåå, det är vi som röstar fram sverigedemokraterna, inte jag och förmodligen inte du, som läser det här, men våra grannar och bekanta och arbetskamrater...
Och Syksyn sävel ekar i mina öron (skriver jag, fast jag har faktiskt spotifyn på) och texten är ödesmättad och sorglig och ändå trösterik, hur vi kan vara Han/Hon för varandra, hur gudarna tror på mig när jag är nära dig...och sånt som får en fjortonårings hjärta banka hårt.
Och, faktiskt, även äldre hjärtan.





måndag 8 september 2014

Björk, äppel och andra träd

I dag har ägnats åt diverse göromål: koll på läget på Idébanken, alla aktiviteterna som är inplanerade: hur går det med dom, vem gör vad och när och sånt som hör till i ett projekt. Vi har bland annat på G ett prova-på-lajv som Martin håller i. Det blir mycket spännande, jag ser verkligen fram emot det! Och så poesikvällen med Bob Hansson och lokala poeter, under Läsfestivalen i Emmabodabygden 8-12 oktober. Idébanken är engagerad under fredagen och lördagen.
Folk frågar mig ibland, vad vi egentligen gör, vi i Idébanken. Jo, vi har tre tjocka grenar i vårt träd: Mötesplatsen, som ungdomarna sköter. Det som vi kallar City Liv Underground, eftersom vi startade i fd City Livs lokaler och nuförtiden finns i Folkets hus källarvåning. Man FÅR gå in där och bara slå sig ner, och jag garanterar att man lätt hamnar i en intressant diskussion där... Eller så sitter man bara ifred och njuter av en god cappuccino eller ett glas underbart god äppelmust.
 Sen håller vi på och startar upp någonting som vi kallar Hitta din väg (nå, det är arbetsnamnet som jag använder... vi kommer nog på nåt bättre) och det handlar om att.. hitta sin väg. Eller stanna upp på sin väg och fundera en stund. Helst i naturen. Mycket ute på Ödevata, som är en sån underbar plats! Jag har inte ens fattat hur mycket jag har saknat lugnet man får när man bara ÄR i naturen, sitter på en brygga, helt själv, eller lagar mat utomhus tillsammans med ett gäng människor och pratar om allt mellan himmel och jord. Det är så välgörande. Stressen liksom bara rinner av en och man bara..är. Finns till. Får perspektiv. Hittar kanske en ny inriktning, en ny stig att utforska, konkret och symboliskt.
Sen har vi det som heter Idébanken: vi samlar idéer ute i samhället och gör någonting för att förverkliga dom, tillsammans med andra entusiaster i Emmaboda. Det finns faktiskt många som vill göra någonting för att göra Emmaboda ännu bättre, och det är klokt att samarbeta med varandra.

Det var dom tjocka grenarna, men det spirar i trädet och  rötterna breder ut sig. Så är det i kreativa processer, man får kanske ansa lite här och där, eller så visar sig växtkraften i någonting annat än man tänkt sig.

Hoppas det hela har blivit lite klarare.

Bosse sitter och kollar på fotboll. Just nu verkar det vara ganska odramatiskt (det är relativt tyst därborta).

Jag kan inte låta bli att fundera framåt: hösten kommer att bli tuff så tillvida att det är väldigt mycket på G. Men jag vilar i tilliten att det ordnar sig.

I dag har jag varit och tränat på gymmet! Jag tycker det är så rysligt tråkigt, men inser att någonting måste göras. Så jag satt på en träningscykel och trampade och läste tidning. Det gick bra! Vips hade jag trampat 7,2 kilometer, och läst flera intressanta artiklar. Det ser nog för hemskt ut, men om det (= läsa tidning medan jag trampar) kan ta mig över en tröskel, så fine, då får det väl se ut som vad som helst. Inte så att jag tycker att träning i sig är tråkigt..Nej, det är viktigt och jag vill gärna, och jag rör ju på mig i vardagen, men jag blir så rastlös av saker som är upprepning. Kanske lyssna på en bok i lurar? Tips, någon?
Egentligen är FULDANS den träningsformen som passar mig bäst! Det gillar jag, alltså att dansa och skutta runt hejvilt. Men hur ofta blir DET av?
Jag vill gärna bli stark och smidig och vig! Då är det nog bara och kämpa på... Och en timme, eller en halvtimme,  då och då har man väl, egentligen. Eller hur?

Snart lägger jag den här äppeldoftande dagen i handlingarna. Månen lyser bakom björken, och ikväll, ikväll är den rund och god.


lördag 6 september 2014

Spår i skyn

Gårdagen innehåll intressanta göromål: besök på underbara Ödevata och partytältstvätt, bland annat.

Det blir mer och mer självklart, vår "naturinriktning", då talar jag om Idébanken. Tillbaka till naturen, som den gode filosofen Rousseau föreslog en gång i tiden.  Han hade en massa kloka tankar, och en del...mindre kloka, särskilt när det gällde könsroller, men man får komma ihåg att han levde på 1700-talet.

Partytältet är tvättat, de sista delarna hänger och torkar i solen. Puh, säger jag. Det är inte fråga om sånt tält som man sätter ihop med ena handen, utan en rejäl sak på 6 x 6 meter.
Där jag skurade tältsidor på altanen såg jag flygplan flyga kors och tvärs på himlen, och lämna efter sig antingen tunna eller tjocka streck. De tjocka strecken, som syns länge heter visst chemtrails. Och det är riktigt läskigt! Jag har googlat lite, och det som står skrivet är rena scifi-horror-konspirationstankeväckande. Chemtrails, eller kemikaliespår är alltså utsläpp av aerosoler från jetflygplan, och någonting annat än kondensationsstrimmor, som är såna "vanliga" streck. Det spekuleras att chemtrails handlar om militära radarsystem, som bl a används för att kontrollera/manipulera väder.!!!  Låter sjukt otäckt! Det pågår mycket skumma saker i världen, det är helt klart.

I dag har jag stått på torget, eller intill, på "politikerstråket", mellan ICA och Konsum i Emmaboda. Det bjöds på valfläsk och kaffe med "andra bullar". MP hade Grön energi-smoothies, det hade Elias ordnat. Det var riktigt, riktigt härligt varmt, så jag stod barfota i gröngräset och bjöd på rent vatten. Rent kranvatten, som vi är så lyckligt lottade att kunna dricka. Än så länge.
Och jag vet att jag förmodligen tröttar ut folk, men jag kan inte låta bli. Jag lever i någon sorts FÖRUNDRAN över allt gott och vackert och fint som vi har förmånen att ha överallt runtomkring oss. Och känner en förtvivlan över att vi inte tar bättre hand om naturen och djuren och människorna med, många far illa i den nuvarande civilisationen (det sa faktiskt redan Rousseau på sin tid..) men vi jagar och jagar efter någonting som vi egentligen redan har så mycket av. Vi som har tak över huvdet och mat för dagen och kläder och kan betala åtminstone de flesta räkningarna, och har en och annan att umgås med är så otroligt RIKA! Är det någonting vi saknar är det kanske insikt om hur bra vi har det...
Och här har jag lust att brista ut i en gammal beatlesslagdänga "All you need is LOVE" och då tänker inte så mycket på romantisk eller erotisk kärlek, utan kärlek som sinnelag. Att leva med hjärtat öppet och känna tacksamhet och tillåta sig vara känslig och bry sig.

Det har gått några timmar mellan förra kapitlet och nu: vi kom fram till att det var badväder och hejhopp det blev dopp, och upp illa kvickt. Kallt var det, men skönt också...vill jag minnas, här som jag sitter i hemmavärmen.

Av den här lördagen återstår en film och sen i säng. Arbetsdag i morgon.
Fast nu tänker jag gå ut på altanen och se om månen är riktigt rund och fin.

Ha en fin kväll och natt, gott folk!

måndag 1 september 2014

Partytält och ... lite, bara lite, trädgårdsdrömmar

Sitter vid köksbordet och ser solen gå ner bakom grannens hus.
I dag har jag grovjobbat. Idébanken har haft ett partytält ute i Duvemåla trädgårdscenter under sommaren. Vi hade planer på att ordna ett event med cementgjutning där, n u på sensommaren, men där fick vi tänka om. Tiden går ju alldeles för FORT, och häftiga åskoväder, regnskurar och annat väderleksmässigt har härjat med vårt tält, så det var bara att plocka ner det. Eller bara och bara... Men det gick. Vi monterade ner vårt torgståndsliknande bygge också, och det vägde MASSOR! Och allt detta plus en massa annat bråte skulle till vårt extraförråd så det var bara o bära o kånka hej o hå.

Och jag som funderade just varför jag kände mig så trött...!
Tältsidorna släpade jag hit hem och ska skura på altanen. Sen.
Annars har väl dagen varit som arbetsdagar är. Jobbajobba och sen hem.
Och så jobba lite hemma med...

Jag fick lite örter av Bennet, dom som varit på vår vertikala väggodling - och som faktiskt fick tusentals gilla på sajten Vertigal veg. Roligt!
Men... kan man gräva ner sånt nu? Jag glömde fråga. (Påminnelse: googla)

Doftande, gammaldags rosor ska planteras i höst. Och vildvin vid växthuset som står på tomten som ett skelett: inga fönsterrutor. Och det ska inte bli fönsterrutor heller utan klättrande slingrande vildvin eller murgröna ska klä växthuset så det blir som en grön koja. Och så en rabatt framför huset... Vad ska man ha? Rudbeckia är fint. Lavendel skulle vara fint: bi- och fjärilsmagnet, doftande och vackert, men kräver nog soligare läge..

Och har jag inte sagt till mig att låta bli hålla på med sånt!
Inser: det kan jag nog inte... Men BARA lättskötta saker!